Oj, det urartar

Bloggandet har legat på is den senaste veckan. Där har varken funnits inspiration, lust eller tid till att komponera ens det kortaste av inlägg! Men nu sitter jag här, återigen framför datorn och skriver. Den härliga lugna tiden jag skulle få efter exams har varit obefintlig. Varje dag sedan den kaosade franska-examen dagen har jag befunnit mig i skolan och efter det har det vankats träning. I helgen spelades Järnvägen cup och just nu har jag ett solbränt ansikte, sönderbrända knän och väldigt färggranna underarmar. I måndags blev det att fara ut till Johns stuga för att umgås och idag har vi svarat på frågor samt ordnat fika mingel för alla lärarna. Känns som att tiden bara rusar på och det är svårt att hänga med hela tiden.

Imorgon är det dessutom dags för bal. Finklänning och höga skor (nej, inte min grej). Men jag tror att det kommer bli helt underbart bra tillsammans med min baldejt Oskar och alla mina vänner. Jag ska göra allt jag kan för att inte känna mig awkward i klänning. Den är lång, ljust lila och snörning i ryggen. Riktigt fin! Men som sagt, klänning och smink etc. har jag inte riktigt vuxit i ännu.

Efter det drar paraden igång direkt. Fullt ös hela helgen för att sluta med städning på måndag. Köp era biljetter och allting kommer bli suveränt. Jag ska hjälpa Per med kameror och liknande så det kommer bli kalas fint, samt fixa med Scen och teknik. Redan har jag kirrat ljudeffekten så känner mig sjukligt effektiv.

Jag svamlar, men jag är stressad. Ska packa väskan till imorgon. Ingenting får glömmas.

Jag har en crappy webkamera som låter mig se ut som ett spöke.

/A

Det är måndag, men ingen vanlig måndag utan det är faktiskt mammas 40årsdag. Tänkas vad gammal hon blir (winkwink). Detta firades med att hon hade turen att bägge hennes döttrar var lediga från skolan och därför fors det upp till staden i det fina vädret där det lunchades på Jensens tillsammans med mormor och moster + rumpnissekusinen. Fyfarao vad mätt jag var efter besöket, det var knappt roligt. Magen värkte när vi gick runt och kikade lite på HM, Telia, Rut mfl. och Monki. Inte nog med det så skulle det bestämt fikas också. Kaos för mig så det blev en Chai latte för ingenting annat fick rum i min överfulla mage, inte ens glass och då är det riktigt illa!
Sedan åkte vi hem, mamma och jag bytte snabbt om och jag skjutsade upp henne till Odd för att sedan fara vidare till Ekängen. Strax över två timmars träning, fys och handboll. Kalas skönt! Kände mig inte ens svettig efteråt men nu har jag ÄNTLIGEN tränat ordentligt och det känns överdrivet bra.

Ska alldeles strax åminna mig alla de franska grammatiska regler och ord, så att morgondagens prov går som en dans. Känns mört att ha ännu ett prov, men efter detta är jag helt finito med gymnasiet. På alla sätt och vis. Då kan jag fokusera helhjärtat på paraden samt träningen. Sälja biljetter till det underbara spexet den 1-3 juni som jag tycker ni alla ska gå på! Det kostar enbart 80kr och man får se Alexander den Store framföras av teater, gossar i kilt som stuffar, män i kilt som graciöst dansar, samt höra en massa sång och se en hel del dans. Det är värt det. Jag lovar!

Klockan är rätt sent en söndagskväll och som vanligt har jag hamnat framför datorn. Katastrof egentligen.. visserligen har jag gjort lite vettigt i och med att jag faktiskt har rensat lite skolgrejer och städat mitt rum. Känns ändå bra.
Missade tyvärr en extra insatt träning idag. Känns pyton men jag var på landet efter att igår ha firat mammas födelsedag (som är på måndag) med en hel bunt av människor som jag har känt sedan barnsben. Det blev både skratt, tårar, dans och bad. Jag fick lära mig att bugga samt att dansa vals, vilket är behövligt då det alldeles snart är dags för bal. Jag och systeryster avslutade dock festen tidigare en ett flertal av de andra gästerna och istället för att sova uppe hos oss tog vi oss en promenad ner till mormor och morfar där vi spenderade natten. Var skönt att somna till Snow Roller en svensk gammal klassiker.

Efter onsdag kommer jag att vara helt klar med gymnasiet. Vad tusan ska jag göra med all nyfunnen tid!? Det kommer kännas så otroligt konstigt att inte vara stressad över läxor, eller ens ha dåligt samvete för att man inte pluggar. Jag känner redan nu hur paniken börjar växa eftersom jag inte kommer behöva studera. Jag kommer inte behöva lära mig mer biologi eller kemiska formler, inte heller läsa och analysera böcker i svenska och engelska och absolut inga fler ekonomiska teorier för att nå jämlikhet i samhället. I tre år har det ju varit konstant pluggande.. och jag minns hur jag under sommarloven har börjat sakna matte och annat och därför gjort lite extra uppgifter. Katastrof. Jag är en ytterst konstig människa som verkar leva för skolan och ändå inte har någonting vettigt innanför pannbenet. Sådan otrolig dubbelmoral i mig själv. Förstår inte riktigt var jag förvarar all den kunskap som jag borde ha, i och med att jag är kung när det gäller. När jag vill. När jag minns. Eller jag vet inte. Jag kan ibland. Men det finns ju därinne. Frågan är bara i vilken del i hjärnan. Där finns ju en del att välja på.

Babbel babbel. Det här spårar ur! Sent på kvällen ska man inte skriva. Att jag aldrig lär mig!

Någon som vill följa med mig utomlands!?

 

/A

Idag var den sista riktigt stressamma examen. Biologi. Blev klar tidigt i morse och tänkte att jag skulle fira det hela med träning. For ut till Karslundsspåret och det gick åt skogen. Kom cirkus två kilometer innan en suverän huvudvärk fick mig att ge upp. En promenad genom skogen fick det istället bli, tillbaka till skogen så att jag kunde fara hemåt igen för att dricka kilovis med vatten. Kalas. Nej.

Ikväll ska jag möta ett par goda vänner, vi ska ta oss till SF och kolla på bio. Tim Burtons nya film. Fyfarao vad jag älskar Tim Burton. Alla hans filmer, från de animerade till de verkliga, det gotiska men ändå mitt i prick. Hans stil är helt underbart mörk men ändå lyckas han få till det. Alla som har sett till exempel Alice i Underlandet vet vad jag snackar om! Men så finns det ju också Edwards Scissorhands som är tragiskt mörk, men ändå så himla känslofylld. Ja, jag måste säga att Tim Burton är ett geni och min absoluta favorit regissör. Hans medkumpaner är ju inte heller fel, såsom Helena Bonham Carter och Johnny Depp. Kan inte bli annat än rätt. De är så rätt för hans filmer. De passar in i det mörka och gotiska. Så denna kväll ska Tove och Sara fira att de är klara med exams och vi ska se vampyr filmen Dark Shadows som sägs innehålla riktiga elitvampyr skådespelare som bakgrundskaraktärer. Tummen upp för Barton och Depp som tänjer på gränserna och förfinar ett underbart samarbete i filmskaparbranschen!

Ska slänga mig in i duschen nu för att bli lite fräsch. Känns skönt att vara såhär nära mållinjen men samtidigt så himla surt eftersom jag valde ett sjunde ämne. Hade jag skippat franskan så hade jag varit klar, finito, done. Då hade jag sluppit ännu ett tre timmars prov på tisdag. Då hade jag också kunnat fira ikväll. Tänk om liksom.

Update 20.54:
Jag har insett vad min livsdröm är, ge mig en dag där jag får följa med Tim Burton under hans skapande av en film. Snälla låt mig. Han har alltid med sina karaktäristiska drag, sina karaktärer och man ser verkligen likheterna i hans filmer, en trend och det gör mig glad. Man känner att det är Burtons verk liksom! Det typiska rödsipprande blodet som befann sig i Sweeney Todd syntes i denna film också, även några välkända toner från samme film kunde tydas i slutet av denne. Åh, jag är euforisk. I extas. Bara för att Barton är som han är och ett sådant filmgeni. Tänkas att han kan få det bleka och miserabla ansiktena, samt de dystra karaktärerna att framstå som en komedi samtidigt som det är fullaste allvar. Han blandar vuxet och barnslig, skräck, humor och sorg. Han blandar levande och döda och han leker med scenografin. Den mannen är helt underbar. Låt mig vara kreativ och underbart duktig på att göra film. Låt mig vara Tim för en dag. Han har all min respekt.

/A

 

Har nyss tagit två värktabletter för att bli av med denna trötta och sunkiga känslan i kroppen. Är inte det minsta kul när man måste sitta och studera en massa ekonomi. Panik liksom. Kanske en tio minuter efter att tabletterna hade intagits så kom den där äckliga doften. Det är så himla svårt att förklara, men det luktar liksom hostmedicin överallt. Verkligen äcklig medicin och det är inte det minsta gott. Så som det luktar ibland när man är sjuk.. eller i alla fall för mig. Det har en väldigt speciell doft och det är inte alls någon som jag tycker om. Den är lite för stark för mig. Men så är det ju, kroppen är alldeles skum och hittar på egna dofter som inte finns egentligen.

Ska sluta skriva nu eftersom ännu ett ekonomiprov väntar imorgon och jag måste förbereda mig till max. Vore katastrof om det inte gick vägen med provet eftersom dagens kändes lite sisådär. Hur som helst är jag suveränt glad över att jag lyckades mycket bättre med svenskan denna gång än med Paper 1. Frågan handlade om kärlek och det var rätt kalas. Fick mig att återigen vilja läsa Martin Bircks ungdom bara för att minnas alla utomordentligt förunderliga citat som Hjalmar Söderberg fyllt sin bok med.



/A

Nu har de flesta sett min nya frisyr, jag har läst en hel del biologi, mormor och Bent är och hälsar på mamma och Micke och syster och jag sitter nere i de softa fåtöljerna hos mormor och morfar. Rätt så bra faktiskt. Skulle dock inte skada om lite mer plugg blev gjort.

I vilket fall som helst bakades det sjukt häftig regnbågstårta igår med peanut butter och nutella frosting emellan lagren. Den var kalas mumsig och suveränt fin med sina blåa, gula, rosa och orangea lager. Hade varit ännu bättre om vi hade haft tillgång till fler olika färger, men man får gå på Pippis välkända melodi "man tager vad man haver".

Egoisten med ny frilla kör ett extra långt helginlägg.
Bilder säger ju liksom mer än 1000 ord.

 

/A

Sitter på landet och bör studera en massa biologi och ekonomi istället för att prokrastinera som jag gör. Men imorgon kommer jag minsann att plugga som bara den. För det kommer bli kalasbra! För jag är pepp på plugg. Allitteration och grejer, ibland överträffar jag mig själv. Ja, jag är så otroligt trött. Himla trött. Det är därför jag skriver som jag gör.

Idag klockan tio befann jag mig hos frisören. Blev av med hela den slitna kalufsen och frisören tyckte dessutom att jag skulle bli med lugg. Efter att jag frusit, suttit och tänkt igenom hela saken med lugg och om jag verkligen ska göra det har jag inte "balls enough" att säga nej. Istället frågar jag "kommer lugg passa till studentmössan?" och hon svarar "ja, det är klart att det kommer passa", och så var det klippt och klart. Ingen känner längre igen mig, mormor och morfar fick en chock, pappa likaså och mamma har ännu inte sett mig. Vet inte ens om hon vet om denna nya frilla. Ok. Godnatt.

Hemkommen efter ett svenska prov som jag absolut inte är nöjd med. Ska sätta på något bra på datorn samtidigt som jag städar mitt förskräckligt stökiga rum och efter det blir det att sätta sig vid böckerna igen fram tills ännu en ute träning. Nu är det biologi och ekonomi som gäller, samt lite svenska. Nästa vecka kommer att vara väldigt intensiv, men så blir allting kalaslugnt. Det artar sig åt rätt håll i alla fall.

Precis som under provet idag där en osedd text skulle analyseras och diskuteras försvinner orden och inspirationen. Det står still. Viljan att skriva finns, men där finns ingenting att skriva om, ingenting som kommer fram. Hjärnan är inte kopplad till fingrarna och alla dessa tankar som cirkulerar i den där geléklumpen i huvudet stannar där. De kommer inte ut och ingen annan än jag får ta del av de tankegångar som ibland häpnar även mig då de faktiskt är vettiga och intressanta. Men kanske, efter att jag har studerat lite biologi eller ekonomi så kanske min hjärna får spel, såsom den brukar och skriva ner en hel massa saker. Ny fakta som överanalyseras, som det dras nya slutsatser från och som får mig att grubbla tills håret färgas grått.



Update 20.27:
Sur som stryk eftersom jag fick avbryta denna regniga uteträning och fara hem tidigt eftersom axeln for åt helvete. Vänster denna gång. Det gör ont. Som attans. Även i ryggen och halsen börjar kännas lite. Just nu suger min kropp och mina klena muskler som inte orkar hålla fast den förbaskade leden där den hör hemma. Arg som ett bi...

Som ett litet barn.

/A

Började skriva ett inlägg igår kväll men mitt i alltihopa började jag tröttna något rejält. Var inte alls kul så jag slutade och det sparades i utkast. Kommer nog aldrig läggas upp heller... Har nu tagit en välbehövlig paus efter att ha läst minst sex kapitel i kemiboken sedan imorse. Sådan sjuk pluggmani just nu, men det är tvunget!

I vilket fall som helst tänkte jag inte tråka ut mina få (men uppskattade) läsare genom att prata om hur det går för mig, min stress och det gruvliga pluggandet! Nej, jag tänker heller inte berätta om det dåliga samvetet jag har för att jag har blivit urusel på att träna på grund av att plugget är första prioritering, eller göra reklam för det underbara företaget David & Goliath som är kreatörerna till de mest magnifika t-shirtar (och annat) jag någonsin har sett. De leker med orden och kommer med härliga budskap, värt att kika in på deras hemsida och beställa hem en fin tisha!

Nej, jag tänkte istället berätta att jag nu under en tid har följt Alice Herbst blogg på bloglovin'. Jag vet inte om ni vet vem det är men det är i alla fall flickan som vann Top Model Sverige 2012. När jag har läst vissa av hennes blogginlägg så har jag funderat lite.. hon skriver precis som jag.. med en personlig ton i texten. Om till exempel någon i klassen skulle läsa en text av mig utan att veta att det var jag som skrivit den skulle de utan problem kunna gissa på att det var jag som skrev den. Precis så är det med Alices texter också. Det är rätt så roligt när man finner sådana personligt och opåverkade blogginlägg, de som inte följer trenden liksom, men det kan också vara en nackdel. Fel budskap kan förmedlas då alla inte "hör" den tonen man själv skriver i. Det kan bli så fel. Jag vet inte riktigt var jag ville med detta inlägg.. det snurrar just nu en massa kemiska formler och regler runt i mitt huvud så denna tanke som verkade så vettig igår kväll verkar otroligt bakvänd och förvirrad just nu. Men så är det ju alltid för mig när tankarna sätter igång. Det funkar perfekt i huvudet men inte i skrift, inte om man inte tar det på en gång. Kaos liksom. Kan väl i alla fall passa på att rekommendera hennes blogg, ibland stör man sig på den, ibland är det mitt i prick, men så kommer det ett litet lustigt videoinlägg och man inser att hon också är människa, även fastän hon nu är vida känd! Åh, vad kritiserande jag lät nu. Det var inte menat illa, hon verkar vara en genuint trevlig människa med fötterna på jorden (yessir jag kör på klichér som ändå är sanna) och jag tycker det är kul att läsa andras bloggar med vettiga inlägg istället för att mest hela tiden skriva uppsatser på min egen!

Hela jag är sned, men man kan inte alltid vara rak.

 

/A

Matten är finito. Den är klar och den är över. Inga fler exams där funktioner, integraler, derivata eller annat lustigt ska finnas ut! Nej, istället är det fokus på alla andra ämnen som ska testas. Direkt när jag kom hem satte jag mig med den enormt tjocka kemiboken och startade med att göra alla frågor till kapitel ett. En start. Nu kan jag alla N=nL, 6.02x10^23, STP och allt sådant där. Tror jag...

I går när jag låg i sängen för att sova så låg jag och tänkte på en sjuhelvetes mycket matte och funktioner, men mitt i allt detta mattetänk så började jag tänka på tystnad. Där finns ingen tystnad. Visst där finns avsaknad av ljud, men om man går ner på det mer naturvetenskapliga planet så är ju ljud frekvensvågor. Partiklar som rör sig med olika frekvenser genom luften, vibrerande partiklar som når örat, far in i ljudkanalen och studsar emot det där lilla fönstret som gör att vätskan bakom trumhinnan vibrerar. Tystnad är visserligen relativt från person till person, visst kan ett rum klassas som tyst om man inte säger någonting, om inga "ljud" görs på ett eller annat vis, men är det egentligen tyst? Om en person skulle sättas i ett vakuum, ingen luft som kan bära ljudvågorna (visserligen behöver människan syre, men använd fantasin nu!), inga andra störande moment. Skulle det vara tyst då? Ja, första tanken skulle möjligtvis vara att det är väldans tyst.. men om man tänker efter så skulle ju ljudet av ens eget dunkande hjärta fortfarande ljuda. Man skulle höra sitt eget blod pulsera i kroppen då dessa skapar vibrationer som kan uppfattas som något typ av ljud. Tystnad är relativt. Hörs trädet om det faller i skogen fast ingen är där att bevittna händelsen? Det hörs kanske inte, men trädet skapar ljudvågor. Om det finns ett öra i närheten som kan snappa upp detta ljud så hörs trädet falla, men tillslut måste väl även ljudvågorna mynna ut om det aldrig når ett mål?

När inga bilder duger kör jag på repris.

 

/A

Jag överdriver inte när jag säger att jag jobbade matte från det att engelska provet tog slut och tills själva Paper 1 började idag. Rätt mört måste jag ju säga, dock kan jag inte ge upp än. Imorgon på morgonen är det dags för Paper 2 i matte, det svårare provet. Är kalas nervös eftersom jag känner att jag inte alls har fått tillräckligt med övning och det här med grafer och sådant är inte alls min grej. Håller tummarna för att det är lite sådant!

Nu ska jag göra övningsprov och sedan njuta av tidig helg och att ALLA matteprov är klara efter imorgon. Det känns ändå rätt värt. Då kan fokus ligga på de andra ämnena. Suck. Så himla mycket som ska ta sig in i skallen. Dock kan jag erkänna att ett förbaskat strategiskt sätt att revisa till Paper 1 var att läsa igenom matteboken. Bara läsa och minnas. Funkade rätt bra eftersom provet denna gång gick SÅ mycket bättre än mocks. Efter mocks smsade jag mamma direkt och sa att jag hade failat matten. Kalas.

En resa till värmen vore inte fel. Gambia, Grekland, Kroatien, Turkiet.
Vilket som helst, det saknas lite sådär liksom. Kanske. Exams.

 

/A

Det är den 2 maj 2012 och det betyder att de som går IB har startat session May exams. Det kändes så otroligt overkligt att komma till skolan idag, för nu var det dags. Första IB provet, English A2 Paper 1 skulle börja 8.30 och roll call var redan 8.10. Nervöst och högtidligt. De allra första IB-eleverna i Örebro, någonsin, skulle börja sin månad fylld av prov. Man är som i en dvala. De allra första IB-eleverna i Örebro, de första att ha exams på Rudbecksskolan, i G401, i borgen, allra högst upp. Man är som i en dvala, för det är inte verkligt. Kan man tillräckligt? Det är ingen som vet. Imorgon är det upp till bevis då det är Mathematics SL Paper 1. Provet utan miniräknare. Provet då man bör kunna det mesta, provet som alla är livrädda för. Mocks gick ju inte så himla bra för oss, håller tummarna för att jag har lyckats jobba upp mig och nu kan det som måste kunnas för att få godkänt. Jag hoppas. Efter fredag kommer jag vara helt klar med matten och ett enormt orosmoln kommer möjligen ha lämnat mig. Då återstår bara kemi, biologi, ekonomi och språk. Då är matten klar. Check.

Inte nog med att alla IB elever avskyr denna dag, så "firade" jag starten på helvetet med att sitta i fönstret i solen och njuta. Lite halvröda armar och lite färg i ansiktet tillsammans med matten. Inte fyskam. Hade dock varit lite lättare om jag varit hemma i huset, legat i trädgården.. det var lite svårt att hålla reda på alla papper där uppe i fönstret när vinden kom.

Tummen upp för matteplugg. Tummen upp för ett prov avklarat.
Tummen upp för att det bara är cirka 15 prov kvar.
Men det bästa av allt...DAMDAMDAM...
Att göra prov på Kristihimmelsfärdshelgen!

 

/A

Hörde att det var valborg igår.. minsann firades det. Alkohol + stress + lite mat + IB + grupptryck kan ju inte annat än resultera i en brutal urartning. En mysig förfest, åksjuka i bilen, sittandes i kön, kommer inte in på Strömpis.. alla andra går in förutom Milad som hjälper mig till bussen för att skicka mig till en mycket nyktrare vän, blir bästis med busschauffören, möter min vän, lägger mig på sängen och säger "jag mår illa, behöver en paus" och somnar direkt efteråt. Katastrofalt. Jag är minsann ingen stordrickare och igår spårade det ju något gruvligt. Så kommer det inte bli igen, helt klart! Tur att denna månad inte kommer involvera fest eller alkohol alls. Känns riktigt skönt. Bara fokus på skolan och sluttentorna. Kalas.

Man mår väl som man förtjänar idag. Tror dock att illamåendet beror på att aptiten är på zero, inte ens vatten är lockande. Men så är det, känns ju värt när alkohol stänger av fettförbränningen. Ska sluta vara en pessimistisk dagen efter gnällare. Ska fokusera på Eng A2 examen som är imorgon. Håll tummarna för mig! Det kommer bli suveränt.

/A