Oj, det urartar

Klockan 10 i morse hämtade jag Sara vid stationen. Hon är här på besök och det känns minsann så himla trevligt! Vi gick mot paviljongen och mötte upp Tove, tog oss till lägenheten och lämnade av väskan. Eftersom varken jag eller Sara hade ätit frukost tog vi oss ut på stan och bestämde oss för att äta på Starbucks. Gudars vilken god frukost. Tove beställde en tall Chai tea latte med cinnamon swirl, Sara tog en Caramel frappe och en egg and mayo macka och jag beställde en tall Chai tea latte med en egg, bacon and mushroom macka. När jag betalade gav han mig ett Happy birthday card och sa att jag kunde fylla på det istället för att betala med kontanter, och när jag väl fått min macka varm och min kopp och satt mig vid flickorna insåg jag att jag hade fått en grande istället för tall. Ja, jag tackar och bockar för att jag fick mer valuta för pengarna. Kände mig otroligt omtyckt av personalen trots att jag inte har den blekaste aning om varför jag fick det hela. Jag skulle inte våga påstå att jag är stammis där eller så..
I vilket fall som helst satt vi och njöt av vår brunch. Vi pratade, lyssnade och bara var. I bakgrunden stod en äldre dam och pratade franska för sig själv, efter ett tag reagerade vi och undrade vad hon höll på med. Helt plötsligt gick hon fram mot ett par som hon hade stått och kollat på medan hon talade, tog fram sin vattenflaska och hällde vatten över tjejen. Hon låtsades att det var en olycka, tjejen reste sig upp och frågade vad fan hon höll på med och kastade med detsamma sitt kaffe över henne. Kalabaliken. Förvåningen. Killen gick efter kvinnan och frågade varför hon gjorde så och damen svarade bara på franska. Ingen hade sett kvinnan förut, ingen visste vad hon ville. Det var turbulent och kaos. Tillslut lämnade de alla Starbucks, men vi fick aldrig någon förklaring till vad som försiggick. Ja, minsann, det var en upplevelse.

Efter det tog vi oss en tur i the Lanes. Vi köpte Red velvet cupcakes som vi tog med oss hem. Satte oss vid bordet, gjorde te och varm mjölk. Tände ljus och satte cupcaksen på fat. Det var gott och trevligt. Mysigt. Det enda som saknades var ett varmt rum..
Efter fikat tog vi Sara till hennes bed and breakfast där hon checkade in. Nu är hon där och vi på rummet. Jag och Tove har en open-heart-session och bara vilar upp oss inför kvällen som kommer bestå av restaurang och utgång. Känns som en bra kväll!

Förresten, igår köpte jag mig min Halloween dräkt! Den är överdrivet fin. En leopard suit. Vi ska ha djurtema så det kommer bli prima! Plus att den är fancy och inne så det kommer gå att använda den flertal gånger. Insåg dock att toa besök kommer bli klurigt då det är knappar på baksidan uppe vid halsen, öppen rygg och dragkedja på svanken. Dragkedjan är dock inga problem alls. Bara knapparna..

 

/A

Hemkommen efter bio tillsammans med Tove. Ginger & Rosa. Jag vet inte. Lågbudget film med potential men som har ett bedrövligt slut. Det var inte det minsta satisfying och därför har jag nu lite panik efter att ha spenderat pengar på den filmen. Samtidigt som jag tycker det var att kasta pengar i sjön och att filmen var bedrövlig hade den partier som var härliga och fina som fortfarande gör mig glad att jag spenderade en halv förmögenhet på biljetten.. kostymer, skådespel, filmatisering, miljö och liknande var vackert. Meningen med det hela, handlingen å andra sidan.. inte alls. Besvikelse kan man kanske säga. Den besvarade inte våra förväntningar, den saknade styrka och "go". Den saknade "it". Lite mer dialog, åsikter och tankar och filmen hade blivit 1000 gånger bättre. Samt ett slut som inte handlar om förlåtelse utan anledning. För tamt helt enkelt.

Utöver det så har jag även lagat min lunchlåda till imorgon. Hela dagen har jag klurat och funderat över vad som ska lagas eftersom mina kollegor klagar på att jag äter alldeles för mycket ägg. Efter mycket om och men fick jag en ide (!). Varför inte steka gröt?
Så det har jag gjort, två grötbiffar som ser ut som hamburgare tillsammans med zucchini strips. Inte helt fel. Eller ja, det får jag ju i och för sig se imorgon då jag aldrig smakat det tidigare.

Jag var nära på att köpa mina kolkritor idag, men insåg att jag först måste spendera pengar på födelsedags present till min underbara Juliette samt på lite Halloween kläder. Oktober är en fest månad. Kanske. Kanske inte. Firar att månaden tar slut. Vi firar de döda. Människan verkar ju vara ute efter ett evigt liv, så varför inte fira de som har gått bort eftersom vi firar de som finns här. Låtsas att alla monster finns till, låta alla vara med. Typiskt oss. Fira död. Fira liv. Begravningsfika, bröllopsfest. Alltid samma visa bara olika typer av kläder och dekorationer. Men i grunden.. fest.

 

Sitter just nu i min säng med benen under täcket. Ögonlocken känns lite småtunga och händerna är kalla. Det är tisdag och veckan har i princip bara börjat. Mitt monotona arbete lyfts upp genom att lyssna på ljudböcker/tvshower, det blandas kulturellt med bara slölyssnande. Idag har det lyssnats på Pride and Prejudice av Jane Austen i över två timmar och sedan blev det lite Albert och Herbert samt uppföljaren Herbert och Robert som jag inte ens visste fanns. Slött och intellektuellt. En salig mix.
Lunchen åts idag vid skrivbordet då ingen hade lunch samtidigt som mig och jag inte orkade ta mig över till andra byggnaden. Skulle höra av mig till antingen Samir eller resten av svenskarna, men insåg att det var skönare inne i värmen. Rostade grönsaker, palsternacka, morot och tomat plus zucchinipasta till det. Inga som helst fel. Synd bara att inte mina kollegor var där för att se att jag faktiskt inte äter ägg varje dag, utan varierar med annat också! Efter det gick jag mig en liten minipromenad ner till Tesco för att ta ut pengar. En femma som skulle låta förgylla min eftermiddag. Jag tog mig nämligen ner till Starbucks i Kemptown och köpte mig en tall Chai tea latte to go. Skummjölk, kanelsmak och värme. Som pricken över i efter en kall dag på kontoret.

Nästa gång jag är uppe på stan tror jag att jag ska ta mig till min fina "art-store". Den är helt underbar och ligger i the Lanes. Där finns allt från färgat papper till oljefärg, men där finns också min favorit: kolkritor! Åh vad jag älskar dem. Saknar mina så enormt. Funderar dock på att investera i ett pack. Dock tänker jag nog inte satsa på de smala, tunna jag har hemma, utan istället på ett par lite tjockare som dock går i en färgskala från svart till vit. Allting blir så mycket bättre med kolkritor och jag känner för att vara kladdig och kreativ. Få färg på hela händerna, rita, kluddra och skapa. Låta olika gråskalor och lager av kol bilda en form, ett motiv. Tove och jag ska ju bli artistiska. Vi ska ju lära oss måla. Vi har ju köpt blyertspennor och ritblock, men jag saknar kolkritor. Jag ska nog investera i ett pack. Kostar ju bara cirkus 3 pund vilket inte alls är farligt. Inte när de räcker länge.

Tror jag ska sätta på mig mina Svampbob lurar nu. Lyssna på en serie, kanske musik, eller varför inte blanda?

 

/A

Återigen var det söndag och imorgon faller alla rutiner på plats och ekorrhjulet börjar spinna med fullkraft. Känns rätt bra. Ska se om halsen har gett sig och troligtvis ta mig ut på en välbehövlig löptur..

Helgen har förövrigt varit intressant och händelserik. Igår var det tydligen zombiewalk (vilket vi fick veta en timme innan det hela startade). Vi tog oss ner till den gamla piren och tittade på alla utklädda och groteska varelser som tågade runt stan. Många hade verkligen gått all in och klätt ut sig som bara den vilket var otroligt härligt att se. Vita linser, smink, blod och sår. Så himla festligt. Vinz, Sabe och Sean var otrolig söta i sina zombiekostymer. Fick en finfin zombiepuss av Sabe och pratade "mongoliska" med Vinz (inside joke). Efter att det hela passerat oss tog vi oss runt på stan. Kikade in på underbara Urban Outfitters, mötte upp med Nick, gick till Boots, the Lanes och sist men inte minst till Beyond Retro. Efter den turen på stan tog vi oss till Grubbs burgers och käkade en härlig hamburgare. Snacka om hemlängtan då det smakar som Maxburgare. Efter det gick vi hem, spelade en massa musik och sjöng till det hela, tände ljus och bara njöt. Underbart. Tove gick till jobbet och jag och Nick fortsatte lyssna på musik.

Idag for vi till ett fint Seven Sisters och kikade på de vita stenarna, naturen och stranden. Vi fotade, vandrade och blev så sjukt leriga. Men det var underbart. Vi fikade mackor, banan och kakor på de vita stenarna vid havet. Satt där ett bra tag i havsmisten, tills en man kom och frågade om man kunde gå runt åt det här hållet. Vi hade ingen aning då vi inte tagit oss hela vägen, men svarade att vi trodde det. Han sa att han hoppades på det då the tide var på väg in. Först då insåg vi att havet var på väg emot oss och vi var tvungna att ta oss ifrån stranden. Tackar gudars för den där mannen!

När vi väl kom hem lyssnade vi återigen på musik tills vi alla däckade för en stund. Det var härligt. Frisk luft hela dagen, bussresa i en timme. Jag gillar det. Äventyr i England är inte helt fel.

 

/A

Min mage gör så ont att det inte ens är kul. Fredagsmiddagen, all den goda maten, de rostade morötterna, palsternackan, pastan och champinjonssåsen, cheese bapsen och den svenska cidern. Allt gick överstyr. Var alldeles för gott och kvantiteten var alldeles för stor. Nu ligger vi båda i paltkoma och klagar över hur mycket vi fick i oss och hur ont det gör. Men det var ju så gott. En riktig middag i lugn och ro. Vi lagade riktig fredagsmat, kikade på Sailor Moon och drack vår rosa cider. Var vuxna.. till viss del i alla fall. Det var gott och det var trevligt. Dock önskar jag att jag inte hade ätit efter att jag blivit mätt, för nu är det fullt. Överfullt.

Igår bokade jag biljett hem till Sverige. Så i december kommer jag förbi i nästan två veckor. Det ska firas jul och nyår och umgås med alla som vill. Det ska tas med julklappar, äta mammas och mormors mat och det ska bara vara. Kanske se huset från insidan för sista gången.. (hoppas dock att ingen vill köpa stället så att vi måste vara kvar). Det ska bli skönt. Förhoppningsvis får jag se på snö, bara vara, vandra runt i Zipperallen och bara njuta. Äta lussebullar och pepparkakor. Komma ifrån vardag och jobb.. även om jag trivs.

Det är lustigt det där med jobb. Jag gillar att jobba, avskyr att bara vandra runt längre perioder, såsom i början av tiden här. Usch. Nej, jag gillar att jobba. Jag avskyr att jag börjar tidigt, men gillar att jag slutar tidigt. Tiden mellan start och lunch tar år och dar medan tiden efter lunch och slut går på ett kick. Helt galet. Jag sitter och lyssnar på mina ljudböcker på Youtube. Njuter. Känner mig intellektuell medan jag gör mitt rutin arbete. Lyssnar just nu på Tess of the D'Urbervilles, minns tillbaka till skolan och tänker på hur det var att komma hem, alltid ha läxor. Jag saknar det lite. Eller vissa ämnen, att skriva, tala och räkna. Biologiska termer och teorier. Tankar och funderingar. Jag vill återgå till studier, men jag vet inte vad jag vill studera.. och samtidigt vill jag ta mig tid och resa, uppleva, bo på olika ställen. Jag vill till sydliga breddgrader, uppleva nya kulturer, jag vill se Berlin, förbättra språkkunskaper. Jag vill resa och studera på samma gång. Därför kikar jag även på distanskurser när jag funderar. Men jag har ingen aning. Jag vet inte vad jag vill. Inte den blekaste lilla fundering på vad jag vill studera. Inte alls. Jag önskar att jag hade det. Jag önskar jag kunde kombinera artistiska och estetiska ämnen med natur, samhäll och matte. Psykologi och filosofi. Tankar, skriva, fundera. Vad vill jag? Vad passar jag som? Kan man inte få tips, veta.. kan någon säga vad de tycker jag ska studera? Hjälpa mig på traven? Vad ska jag bli.. åh. Om man kunde stanna i åldern. Stanna tiden. Slippa val. Bara bli. Bli det man är menad att bli. Kanske. Kaos.

Att skriva ryckigt måste vara min specialitet. Men samtidigt är jag mästare på långa och komplicerade meningar.. det sa alltid mina lärare. Men jag anser att det är vad man känner som speglar meningsbyggnaden och längden av dem. Panik och tankar speglar korta och avbrutna meningar medan långa ger flyt och förklarar, de ger plats för ord och det blir mjukt.

Nu ska jag dock sjunga Disney låtar, försöka vara en bra rumskamrat och bara vara trevlig.

 

/A

Jag hatar att vara arg, men jag blir arg, trött och irriterad mest hela tiden. Det tär på krafterna att bo så nära inpå varandra, speciellt när ljuddecibellen ligger på nivå miljoner så fort det är på deras villkor. Följer man deras sovmönster är det helt okej att ha lyset tänt, skrika och kommentera varenda liten TV-show possible. Men är de lediga så ska det tittas ljudligt på film eller annat. Dock är det okej i vanliga fall.. men ibland blir det för mycket. Lite väl mycket på alla andras villkor och efter deras behag, utefter deras dyngsrytm liksom medan det ibland känns som att ens egna behov inte alls spelar roll.

Sedan blir jag trött när det kommer till matfrågan. När man ska äta couscous och sedan frågar om man ska ha ett ägg till eller vad som helst och varje gång är svaret "orkar vi det?". HUR jävla svårt och hur lång tid tar det att steka ett ägg. Alltså inte för att det spelar någon roll egentligen, men det är princip saken. Principen liksom. Så jävla jobbigt att laga lite mat är det inte. Inte alls. Inte när det inte är komplicerade maträtter utan bara att steka ett ägg, koka vatten i vattenkokaren och hälla över couscousen.

Det känns så oproduktivt. När man jämt kommer hem och det ligger färdiga matförpackningar som är slut, plast på golvet, flera dagars gammal disk och annat lite varstans i rummet. Nej, jag säger inte att jag är den duktiga och den enda som städar. Inte alls. Men jag försöker slänga mitt skräp och diska min disk för allas trevnad.

Jag säger inte att jag är den bästa rumskamraten, för det är jag inte. Just nu är jag sur och irriterad som bara den. Jag blir lätt sådan. Men det är för att det hela tiden ska vara så tätt inpå. Aldrig egentid, aldrig tyst. Det ska hela tiden pratas engelska, skrikas till olika klipp, filmer och shower på datorn, det ska alltid gås runt i pyjamas, tjatas om att man vill träffa nya vänner men aldrig orka lämna rummet för att göra det.

Det blir för mycket efter ett tag. Även om det vissa stunder känns hur bra som helst. Jag önskar verkligen att jag bara kunde stänga av det hela, sätta på ett låtsas leende och bara njuta av tiden.. men just nu går så mycket saker mig på nerverna. Vilket jag skäms över. Så himla mycket. Jag önskar verkligen att det inte vore så, utan att allting var frid och fröjd och jag kunde vara glad. Sluta irritera mig på struntsaker.. men just nu har det gått för långt. Om ett tag kommer allting vara bra igen, då kommer alla inkluderas i allting, ingen behöver känna sig utanför, kanske kan man få in vettiga rutiner och kanske kan stämningen bli bättre. Bara denna irriterade period går över. För jag har fått nog. Jag orkar inte med allting hela tiden. Jag har sällan egentid, nästintill aldrig.. och det börjar kännas. Det gör det verkligen..

/A

Jag har nu varit i Brighton mer än tre månader vilket är en fjärdedels år. Det känns som att det har gått så mycket längre tid, samtidigt som det känns som att det inte har gått någon tid alls. Den engelska hösten är otroligt vacker när det kommer till ljus och miljö, men detta troligtvis enbart för att vi bor vid havet, i övrigt är den rätt trist. Jag saknar färgerna. De röda och gula löven. Här har allting gått från grönt till brunt utan att vara någonting däremellan. Kan hända hittar man lite senapsgulbruna löv på marken, men ännu har jag inte sett några röda höstiga löv. Det är ljuset som gör hösten här, det stilla regnet, det blågröna havet. Det är vad som gör Brighton fint.. och självfallet de färggranna husen, Kemp town och människorna. Utan hus i olika färger skulle denna stad inte vara lika mysig. Det skulle då vara en tråkig höst och tiden skulle gå så himla otroligt långsamt. Men det gör den inte. Tiden bara rusar. Ett kvarts år har redan gått och snart är det december. Snart ska jag börja kika på julklappar som jag ska ta med hem till mina nära och kära, om jag nu lyckas hinna boka biljett. Snart är det efter december och Nick ska tillbaka till Australien. Då kommer officiellt vår lilla grupp att splittras. Vi har hängt ihop sedan dag ett, sakta en säkert for en vidare.. Tony, Mathilde och Martin, Arnaud, Robin.. sakta men säkert åker alla vidare, alternativt tillbaka.

Ett kvarts år och jag saknar den riktiga träningen, jag saknar handboll. Jag saknar fys, laget, bollspel och matcher. Jag saknar mina kolkritor så otroligt mycket. Jag saknar min kreativa sida, macro objektivet. Jag saknar mattematik. Jag saknar sysselsättning.
Jag har så mycket fritid efter jobbet att jag inte alls vet vad jag ska göra. Jag löper på asfalten som bryter ner mina knän och baksidan av låret, jag springer när jag kan, jag vill springa nu men risken för hjärtattack känns överdriven då halsen är sönder. Jag ritar med våra blyertspennor men det är inte detsamma som kolkritor. Jag försöker läsa, har i åtanke att ta mig till biblioteket, göra matte.. men det finns så mycket val och alternativ att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag är inte van att ha så mycket fritid. Det känns lite som helg varje dag. Man kan göra vad man vill men vet inte alls var man ska börja. Förr var det handboll och läxor som gällde, det fanns ett schema för aktiviteterna. Nu är jag min egen chef som bestämmer vad jag ska ta mig till och när jag ska göra det. Jag styr helt över mitt eget liv. Mat, träning, sysselsättning, hur jag ska spendera min tid.. dock har jag börjat inse att jag inte är så bra på det. Jag är inte bra på att välja vad jag ska göra eller när jag ska göra det, trots att viljan finns där. Mitt huvud och mina tankar blir till rena rama kaoset när jag försöker tänka ut en plan för hur dagen ska se ut. Fastän det inte alls ska vara så svårt. Det ska bara vara att välja. Göra en sak idag och en annan imorgon, för där finns tid. Det finns tid att göra allting efter jobbet och fortfarande hinna med att träffa folk. Jag har inga läxor och inget jobb som följer med mig hem mera. Från klockan 15.30-8.00 är tiden min. Egentid. Jag kan göra precis vad jag vill, hur jag vill, på det sätt jag vill.

Lärdom. Jag ska lära mig. Ta tag i det hela och bli bra på att planera, välja och besluta vad jag ska göra med min tid. Har redan börjat få svårt att sova eftersom jag inte tränar. Måste sysselsätta mig på något vis. Använda min energi, göra mig trött, både fysiskt och psykiskt. Använda hjärnan samt kroppen, trötta ut mig själv. Det blir så mycket lättare att få en ordentlig natts sömn då. Allting blir så mycket bättre då.

 

/A

Igår, efter att jag gått hem i det ösande regnet och sovit ett par timmar, så tog jag och Tove buss nummer 77 ut till Devil's Dyke. Underbar utsikt och kullar överallt. Kändes precis som att vandra runt i Tess of the D'Urbervilles landskap. Kullar, träd, gräs och mark. Soligt och molnigt. Ett äventyr men nog hade det varit bättre om vi tagit oss dit en varm dag. Dock var det inte helt fel att vandra runt en lördag. Bara strosa runt i vinden. Min röst och hals var och är fortfarande katastrofal men vi hade det i alla fall trevligt. Vi gick en tur genom skog, liten by och sedan i en valley. Vi tog oss till en trevlig plats där vi sedan kunde avnjuta vår matsäck. Trekantsmackor och kakor. Så brittiskt det bara kan bli. Det kändes så himla bra med en utflykt, picknick och friskluft.

På hemvägen fick vi dessutom sitta längst fram på övre våningen i dubbeldäckaren. Vilken utsikt. Så himla mysigt. Bakom oss satt det små intelligenta brittiska småbarn som diskuterade om allt möjligt intressant och ointressant medan vi for mot Brighton på de suveränt små gatorna. Tillslut kunde vi gå av bussen vid piren. Vi gick förbi Sainsbury för att se om den nya Ben & Jerry's smaken hade kommit in, men icke sa Nicke. Dock fanns det Oh, my applepie att köpa för enbart 1.24 pund (vi gjorde inte det).

Hem kom vi tillslut och Tove däckade på stubben. Jag satt och klurade vid datorn och väntade på Skypesession med Sverige. Surströmmingskalas hade de visst och de alla var avundsjuka på mitt (obefintliga) festande. De trodde inte på förkylning och var helt säkra på att det var festandet som fördärvat min röst som var näst intill obefintlig.

Resterande delen av kvällen satt jag ensam hemma och njöt av egentid. Inte alls några som helst fel och efter en lång dag var det skönt att somna till film, utan hörlurar.

Har ont i min rygg, halsen är fortfarande dålig och jag funderar på att laga min lunch till morgondagen, inte alls pepp på att göra den imorgon. Bilder från gårdagensutflykt finns att se på Facebook. Kanske kommer de upp här också när jag känner för att spendera tid på att ladda allting.

 

Sitter framför datorn och nyser. När jag vaknade imorse kändes det som att någon hade tvingat mig att svälja en hel hög med rakblad. Svalget kändes väldigt svullet och svårt att andas var det också. Nu känns det som att svullnaden har gått ner men istället så svider det så fort man sväljer. Kaos. Suger att jag ännu inte har tagit mig ut på en löptur.. men att riskera hjärthinneinflammation och liknande här i England är inte på tal. Därför blir det lite lugnt nu ett tag. Dock är det en indiegrej som sker ikväll. Vore rätt kul att gå men har ännu inte bestämt mig. Ett helt gäng med svenskar på jobbet ska dit. Alltid kul att knyta kontakter liksom!

Imorgon far dessutom Nickyboy till Bryssel och kommer tillbaka onsdag. Därför ska jag och Tove köra en heldag imorgon innan hon börjar jobba. Dock har vi inte bestämt oss ännu för vad vi ska ta oss till.. men that's life. Vi vill ta oss till Ikea och shoppa lite vettiga prylar, men det verkar som att det ligger väldigt långt borta så kanske inte värt det.

Jag hade ett otroligt bra bloggämne på G men just för stunden försvann det ur min skalle. Om det kommer tillbaka så ska jag allt förgylla er dag med lite tankar.. såsom den tanken som slog mig igår.. liggande åttan. Åttan som representerar evighet heter på engelska the lying eight, dubbel bemärkelse i orden, det kan vara en liggande men samtidigt en ljugande åtta. Betyder det då att infinity is not existing? Eftersom det hela är en lögn? Jag vet inte. Det lät bättre i konversationen, inte här. Nu blev det bara galet. Som vanligt...

Igår tog sig jag, Nick, Tove och Elvira till Audio, bion här i Brighton, för att kika på "The Perks of Being a Wallflower". Den visas inte i Sverige, är en Amerikansk film starring Emma Watson. Trots att det har gått nästan ett dygn har jag ännu inte bestämt mig om jag gillar filmen eller inte.. den var fint och estetiskt gjord, med många intressanta vändningar och suveränt fina citat, men samtidigt var den så otroligt deprimerande. Det var absolut inte en "feel good" film och heller inte en som man kanske ska se på bio, passar bättre hemma i soffan. Men trots detta var den värd att se. Bara för att ha sett den liksom.

Idag var det jobb, jag var helförvirrad och säker på att det var tisdag. Mitt huvud gjorde ont, halsen kändes svullen och öronen ömmade. Tog mig hem och vilade en stund, i hop om att kunna ta mig ut på en löptur då det inte blev någon igår.. men icke. Låg i sängen som ett lik. Seg, trött och värkande. Överallt. Framåt kvällskvisten var dock Tove en ängel och gav mig två paracetamol så just nu känns det snäppet bättre. Det ända som går att klaga på är den äckliga doften/smaken som man känner när man är halvsjuk, den av hostmedicin som lurar bara för att göra en säker på att man inte är kalasbra. Avskyr den. Luktar och smakar så illa. Man påminns om de gånger man tvingat i sig snuskig hostmedicin med smak av körsbär och choklad, den mest äckliga kombinationen jag någonsin varit med om..

Ska ta mig i kragen, kanske vila lite, få ur mig förkylningen. Sova och vara pigg och stark imorgon då det är torsdag. Orka med mina papper, laga bra mat på kvällen och ha det suveränt. Kanske röra lite på mig, ta ut pengar, betala hyra. Bara vara. Så ska det va', bara bra.

 

Sitter just nu och väntar på att min mor ska ta och ringa mig på Skype. Måste tala lite om hur framtiden (aka ledighet runt jul) blir. jag ska ju ta mig hem i och med att jag måste förnya mitt pass som går ut i februari. Vet dock inte riktigt när jag ska fara hem eller hur länge jag får vara hemma, därför ska jag ta mig i kragen och skriva ett mail till min team leader och be om ledighet i god tid. Måste även finna mig ett Manpower ledighetsform som jag kan fylla i och skicka till dem så att de vet vad som sker under julhelgen.

Dagen i sig har annars varit bra. Vaknade bredvid Nick och tvingade mig själv upp vid kvart över sju. Tog mig ner till köket, värmde havregrynsgröten i mikron och satte på stekplattan för att göra min lunch. Knäckte två ägg och hällde i lite mjölk. En finfin omelett utan krusiduller, orkade inte hälla i massvis av tomat och morot. Gick till jobbet och kom dit precis klockan åtta. Satt med mina papper och forms, skrev ut och fyllde i samtidigt som jag lyssnade på olika program på Youtube. Lunchen tog jag vid skrivbordet, omeletten luktade pannkaka efter att jag värmt den en snabbis i mikron, och lite för lite salt var det allt. Men den dög. Smakade gott. Medan jag åt min omelett kikade jag lite resor hem, passade på eftersom jag bestämt att jag skulle träffa Tove efter jobbet. Hittade lite olika biljetter som lät helt okej.

Efter jobbet gick jag hem och hämtade Tove. Vi gick runt staden och bland the Lanes. Tog oss till Starbucks borta vid oss. Köpte en blåbärsmuffins och en Chai latte. Smaken av julafton var påtagande. Där satt vi och kände oss vuxna, talade om framtiden, om resor vi vill göra, var vi vill bo, tittade på människor och bara njöt. Berlin och New York står högt på listan!

Tog oss tillbaka till Churchill square, köpte finfina blyertspennor och ritpapper. Tillsammans ska vi börja teckna, rita, måla och bli kreativa. Så ikväll ska vi allt leta lite kurser för att förhoppningsvis få igång någon form av hobby som vi kan sysselsätta oss med.

Tog mig även ut på en löprunda idag. Känns bra. Fast inte i knäna eller låren. Asfalten tär. Men vad gör man inte för träning.

Nu plockar Tove fram våra tecknar saker. Dags att lägga ner skrivandet och återgå till det verkliga livet. Verkligheten. Bort från min lilla skrivande bubbla och ta mig itu med det kreativa. Vill ha mina kolpennor dock. Saknar dem så otroligt mycket. De är mitt liv. Nöjer mig med billiga blyerts. Får duga för stunden. Inte samma sak dock. Inte det perfekta operfekta. Inte det slabbiga, inte det smutsiga, inte det yviga. Inte kol...

 

 

Klockan är 00.00 och för cirkus fem minuter sedan satte jag in en vit tvätt i tvättmaskinen. Tydligen hade mitt sms (skickat till bägge mina rumskamrater) missats där det stod att jag glömde lägga fram den vita tvätten. De har en otrolig förmåga att välja bort sms från mig.. men vad gör det när jag kan sova medan tvätten blir klar?
Känner att jag tjänade lite vuxenpoäng nu, vilket är givet då man flyttat hemifrån. Kan även berätta att jag diskade för fulla muggar precis innan jag satte in tvätten.

I morgon är det i alla fall lördag vilket betyder ledigt och helg. Jag ska fixa och dona med min tvätt och kanske, kanske, blir det kanelbullebak då vi, snäppet försenat, ska ta och fira kanelbullensdag. Frågan är bara om vi kan finna pärlsocker, men klart att de har det i England.. eller?

Ska ta och lyssna på ett Grey's Anatomy avsnitt nu och sakta men säkert falla till sömns, vakna upp och fixa med tvätten. Känns bra det här, börjar arta sig. Hade dock inte skadat med en lite finare lägenhet. Men man tager vad man finner.

/A

Ligger i sängen efter att ha Skypeat med mor, syster och Micke. Tänkas att man bor så himla långt bort från dem.. och de talar om att sälja huset.. vilket gör mig minst sagt suveränt nervös. I vilket fall som helst var det trevligt att tala med dem då jag inte har gjort det på ett bra tag. Tove har precis tagit sig till jobbet och jag och Elvira sitter vid varsin dator. Vi lever livet i vårt lilla rum här i Brighton.

Hörde också att det var kanelbullens dag idag.. därför gick jag och Tove på kanelbullejakt idag efter jobbet. Lycka? Nej. Men eftersom vi är otroligt kreativa köpte vi franska chocolate chip bullar som vi hade kanel på. Inte riktigt samma grej, men det får duga då det är det närmaste vi kan komma en kanelbulle just idag. Planen är annars att vi i helgen ska ta och baka äkta svenska kanelbullar. Kommer bli prima.

Nick är på rundtur i England idag till på lördag.. eller nej, inte rundtur. Han är och besöker en god vän i en stad jag inte kan namnet på och som det heller inte går att smsa till vilket känns rätt kasst. Lyckligtvis kommer han tillbaka redan på lördag tillsammans med sin gitarr så kanske kan man tigga till sig lite live musik om man har tur. Vore inte helt fel då jag vet att han kan klinka några låtar.

Att hoppa mellan facebook och bloggen är inte det smartaste jag kan göra. Jag blir förvirrad i mitt eget skrivande. Det kommer kanske sluta med att chattsvaren kommer här och blogginlägget i chatten. Med andra ord enormt kaos. Men det är lugnt.

Fick precis salt i mitt papercut som jag lyckades få idag. Dör lite av svedan som ilar i hela handen. Men det gör mig inte så mycket för jag ska snart ta och lägga mig bekvämt i sängen tillsammans med en film. Sluta svamla.

Jag är fast i ekorrhjulet. Det kalla, gråa, regniga ekorrhjulet. Men det gör mig inte så mycket. Jag går till jobbet, jobbar, knappar på datorn och lyssnar på Youtube. Jag kommer hem, går antingen ut och springer, umgås eller träffar Nick. Vi går ut, vi stannar hemma. Veckorna går i ett jehu och snart är det redan fredag igen. Det är galet hur fort tiden går här om man nu ska jämföra med Sverige. Jag trivs, samtidigt som jag vill ha värme. Samtidigt som jag vill fara tillbaka till Sverige där det finns fasta träningspass, varierande träning och mindre sötsug. Jag har officiellt gått upp i vikt. Vågar inte tänka på hur mycket dock, men en hel del. Jag vill köpa mig en våg bara för att kika, veta och inse att det billiga godiset blir till fett direkt. Eller, haha, det blir till bröst. större bröst har jag fått och det var väl bra eftersom toasnubben på Revenge för ett par veckor sedan rakt ut sa till mig att jag har alldeles för små bröst. Kränkt av en man som jobbar på toaletten, på en gaybar. Jag vet inte riktigt, men det är minsann verkligheten här i Brighton.

Om jobbet kan förtäljas att jag numera jobbar med den svenska marknaden. Ack vad mycket papper. Fåtal från hemorten Örebro men det pirrar alltid till lite när det kommer från de närmare trakterna. Dock kan man ju också påstå att det finns ytterst patetiska och omogna människor i Sverige också som tar ett Amex kuvert och skickar en avbild av ett manligt könsorgan. Men småttingar ska väl också ha det livat.

Rumsituationen är den samma. Vi hade Sverige besök i helgen och det var minsann otroligt livat. Överdrivet festande på fredagen med överkonsumtion av allt från mat till dryck. För mig blev det en tur ner till havet och sedan tillbaka till lägenheten med käre Nick, alldeles för mycket dricka, lång dag och lite mat. Däckade direkt när jag kom innanför dörren och vaknade inte förens nästa morgon. Kaos.
Fish and chips till frulle/brunch/lunch, sova tillsammans med värktabletter och sedan bio med taco kväll. Underbart härlig film. Skräck. Verkligen värd att se!

Jag har inte tränat idag. Skäms över det. Men kom hem och insåg att träningskläderna låg i tvätten.. plus att jag fryser som en gnu. Men regnet är underbart att springa i.

Nu börjar jag återigen svamla i ett osammanhängande blogginlägg för en oexisterande publik. Ja, jag använder Findus språk. När ingenting finns, när det inte existerar, eller om någonting är inte, negativt, sätt ett o framför ordet och det framkommer i samtalet. Otålig, osmart, ohungrig, ovarm. Det funkar i alla lägen, även om jag inte make sense alls.

/A