Ett bildspel
Tiden rusar snabbare än tåget just nu. Dagarna flyger förbi lika snabbt som fåglar som har fått syn på en saftig pommes som ett stackars barn tappat på marken. Ja, visserligen är tid relativt men nog går den olika fort beroende på vad som händer i vardagen...
I tisdags slutade jag på American Express. Det känns allt lite sorgligt, men det var dags att avsluta ett kapitel här i England. Jag hade bakat kanelbullar och sockerkaka som allt blev hur populära som helst. Suria (en kollega) som satt bredvid dessa fat med "goodies" sa att aldrig har så många försökt få smaka på fika som har stått framme, och då står det framme saker var och varannan vecka. Det kan man säga var en självförtroende boost att ens bakverk och dylikt blev så glatt mottaget av alla på våning ett.
Dessa prima bullar innehöll dessutom inte en endaste animalisk produkt utan detta hade istället ersatts med vegansmör och sojamjölk, bara för att jag kan. Inte heller den improviserade sockerkakan (som tyvärr ej fastnade på bild) innehöll ägg eller mjölk.
Inte nog med svenskt fika, avslutningstal och ett hemmasnickrat hejdå kort så blev jag sedd som en Brazilianare för en dag. Eller ja, i och med de protester som har fått stor uppmärksamhet i Brasilien nu senaste tiden hade det tydligen skapats ett event på Facebook där Londonbor också ville visa sin solidaritet att det regeringen gör är fel. Därför blev Lara övertalad av Suria att åka med till London för detta och hon drog givetvis med mig. Så, där satt jag i en bil full av människor som talade portugisiska. Tillslut talade alla portugisiska med mig med.. även väl på plats i London försökte okända människor tala med mig.
Glitter och ansiktsfärg, ja minsann. Jag finner fortfarande glitter i rummet och i ansiktet. Men det var minsann en intressant upplevelse och vi tog bilder med polisen och stämningen var på topp mest hela tiden!
Så var det ju min första dag som arbetslös igår. Ack vad det kändes konstigt. En dag och jag hade redan tråkigt, trots att jag har hur mycket som helst att göra.. Men framåt kvällen smsade Lara mig och undrade om jag ville till stranden. Trots att jag precis hade börjat kika på Despicable Me (underbar film) så sa jag att jag givetvis ville det i och med att vädret var tropisk värme (aka otroligt hög luftfuktighet). Så där satt vi och njöt av sommaren tillsammans med ett gäng andra, tills jag kläckte ur mig iden att tänk vad mysigt med en grillkväll. Visserligen var jag redan mätt som en ballong i och med att jag hade ätit middag innan men det var minsann inga fel med grillade svampar. De andra fixade fin fin kylling och där satt vi fram till midnatt och levde livet.
Solen sken och luften luktade hav. Finare blev det senare när mörkret kom, molnen samlades runt månen och månen sken klart över det bäcksvarta vattnet. Men i och med att jag bara tog med mig telefonen gick ju inte det att fånga på bild.
Ja, nu börjar denna vistelse här att lida mot sitt slut. Känns så otroligt skumt, men någon gång skulle det ju ske. Dock var det ju kanske dumt av mig att välja sommartid för hemflytt.. men det positiva är väl att idag var det dimma över hela staden och inte alls lika härligt varmt som igår.
/A
Nedräkning
Ack vad dålig jag är på att skriva här. Men det känns så trist när jag är urusel på att använda min kamera och förgylla alla tradiga texter med färggranna och trevliga bilder.
Tiden har gått så fort men samtidigt så långsamt den senaste tiden, förstår inte riktigt hur det hela går till. Nu har jag bara två "working days" kvar på American Express, tisdag är nämligen min sista dag. Gudars vad skönt det ska bli! Och jag håller tummarna för att jag lyckas baka en helmassa ljuvliga kanelbullar tills dess som jag kan bjuda mina kamrater på.
Sedan har jag en hel vecka av frihet och efter det bär det av.. tillbaka till Sverige, arbetslös och dann. Men det ska väl gå det också. Mina enda problem nu innan flytt är att jag inte ens har börjat fundera på att packa saker och ting, inte har en aning om hur jag ska göra med mat/äta upp/köpa nytt/för stora förpackningar eller hur och när jag ska hinna träffa folk. Förstår verkligen inte när, var och hur.. Men det löser sig väl! Inga problem.
Nu ska jag mentalt förbereda mig för gym samtidigt som jag plockar och städar lite här på rummet. Efter det ska det väl handlas lite ingredienser till bullbaket, samt lite småting som ska ätas under veckan. Det blir toppen det här.
Tiden har gått så fort men samtidigt så långsamt den senaste tiden, förstår inte riktigt hur det hela går till. Nu har jag bara två "working days" kvar på American Express, tisdag är nämligen min sista dag. Gudars vad skönt det ska bli! Och jag håller tummarna för att jag lyckas baka en helmassa ljuvliga kanelbullar tills dess som jag kan bjuda mina kamrater på.
Sedan har jag en hel vecka av frihet och efter det bär det av.. tillbaka till Sverige, arbetslös och dann. Men det ska väl gå det också. Mina enda problem nu innan flytt är att jag inte ens har börjat fundera på att packa saker och ting, inte har en aning om hur jag ska göra med mat/äta upp/köpa nytt/för stora förpackningar eller hur och när jag ska hinna träffa folk. Förstår verkligen inte när, var och hur.. Men det löser sig väl! Inga problem.
Nu ska jag mentalt förbereda mig för gym samtidigt som jag plockar och städar lite här på rummet. Efter det ska det väl handlas lite ingredienser till bullbaket, samt lite småting som ska ätas under veckan. Det blir toppen det här.
Easy peasy, japanesey. - Brooks/A
Att sova på stranden
Idag har varit en otroligt lat dag i solen.. men jag tror också att det var behövligt i och med att jag kom hem klockan 06.00 imorse. En lugn pubkväll slutade med att springa fram och tillbaka i en stormstad och avslutades med täcken och sovsäckar på stranden. Ack vad underbart att stirra upp på stjärnorna och sedan se hur himlen sakta men säkert blev ljusare i och med att solen började gå upp, men fy så kallt det var i vinden och vad obekväma stenar kan vara. Så i och med att hela dygnet vändes upp och ner var jag alldeles för lat för att ta mig till gymmet, vilket jag ångrar nu.
Jag har en full vecka kvar på jobbet, plus två dagar utöver det. Känns som en hel evighet samtidigt som det kommer att gå på ett kick. Det är helt otroligt. Denna månad, om cirka 20dagar kommer jag återigen befinna mig i Sverige. Då hoppas jag på mysiga grillkvällar vid vatten, med lugn musik tillsammans med mina närmaste vänner. Jag saknar det, allt.. men samtidigt så har jag panik. Det går så fort. Jag ska redan åka tillbaka, lämna allt och alla och denna underbara sommarstad. Jag ska tillbaka till Sverige för att bli arbetslös. Galet. Ingen mer veckolön. Inga mer Fosters på puben med Lisa och Sanna.
Ångest. Panik. Förvirring.
Jag har en full vecka kvar på jobbet, plus två dagar utöver det. Känns som en hel evighet samtidigt som det kommer att gå på ett kick. Det är helt otroligt. Denna månad, om cirka 20dagar kommer jag återigen befinna mig i Sverige. Då hoppas jag på mysiga grillkvällar vid vatten, med lugn musik tillsammans med mina närmaste vänner. Jag saknar det, allt.. men samtidigt så har jag panik. Det går så fort. Jag ska redan åka tillbaka, lämna allt och alla och denna underbara sommarstad. Jag ska tillbaka till Sverige för att bli arbetslös. Galet. Ingen mer veckolön. Inga mer Fosters på puben med Lisa och Sanna.
Ångest. Panik. Förvirring.
Thunder thighs./A
