Spårar det ur?
Hela denna vecka har varit smockfull av aktiviteter. I onsdags blev det puben tillsammans med arbetskamraterna. Jag och två till smugglade in två vinflaskor så att vi skulle kunna fylla på våra glas utan att handla mer väl där inne. Väldigt smart drag då vi endast behövde betala sammanlagt ungefär fem pund och då fick vi i oss hyfsat mycket. Fem pund hade inte ens varit två glas vin väl inne på puben..nej, jag uppmuntrar inte folk att göra detta! I vilket fall som helst hade vi det otroligt trevligt och det pratades om religion, resor och allt där emellan.
I fredags blev det en äkta utgång med arbetskamrater och andra. Förfest hos Lara, vin och öl, musik och snack. Sedan gick vi till Madame Geisha där vi dansade ännu mer, pratade engelska, franska och alla andra språk där emellan. Det blev stängningsdags och vi tog oss vidare mot the Sea Front. Vandrade runt där, pratade, umgicks och lärde oss nya språk. Tog oss till Coalition. Fem punds inträde som jag lyckligtvis slapp betala. Ännu mera dans och sedan höll jag allt på att stupa. Tröttheten efter en suveränt lång dag blev för mycket och jag bestämde mig för att lämna och ta mig hemåt. Vandrade längs vägen och upp genom Kemp Town hem till vår lägenhet och somnade på direkten.
Lördagen blev en slappardag till att börja med. Tills jag och Tove bestämde oss för att bruncha/luncha. Tog oss in till stan, fann en restaurang för rimligt pris. Pizza/pasta och sallads buffé blev det. Inte helt fel. Mumsade i oss en hel del. Sen när det skulle betalas så fungerade inte mitt kort. Tre försök. Tre misslyckade försök. Kortet var låst. Paniken steg och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Tove betalade för mig, vi gick till banken som var stängd, tog oss en tröst choklad-yoghurt glass.. fick veta att man kunde låsa upp sitt kort på en Lloyds tbs maskin! LIVET. Tackar Nick som räddade min dag. Tog ut pengar och gav till Tove. Kvitt.
Vi vandrade runt på stan i evigheter och på hemvägen köpte vi oss trasor, svampar, diskmedel, skärbräda och kakor. Kakor käkade vi till middag tillsammans med mjölk och The Hunger Games.
Idag ringde Elvira i panik. Det var kaos hemma med spya överallt. Lyckligtvis slapp jag se det hela. För jag sov hos Nick. Jag slapp känna doften och se katastrofen. Fest efter jobb? Nej, någon måtta får det vara. Utegångsförbud kallas det.
Har tagit mig en löptur idag, duschat och slappar vid datorn nu. Blir nog en sväng till Nick senare. Slappna av lite.
I fredags blev det en äkta utgång med arbetskamrater och andra. Förfest hos Lara, vin och öl, musik och snack. Sedan gick vi till Madame Geisha där vi dansade ännu mer, pratade engelska, franska och alla andra språk där emellan. Det blev stängningsdags och vi tog oss vidare mot the Sea Front. Vandrade runt där, pratade, umgicks och lärde oss nya språk. Tog oss till Coalition. Fem punds inträde som jag lyckligtvis slapp betala. Ännu mera dans och sedan höll jag allt på att stupa. Tröttheten efter en suveränt lång dag blev för mycket och jag bestämde mig för att lämna och ta mig hemåt. Vandrade längs vägen och upp genom Kemp Town hem till vår lägenhet och somnade på direkten.
Lördagen blev en slappardag till att börja med. Tills jag och Tove bestämde oss för att bruncha/luncha. Tog oss in till stan, fann en restaurang för rimligt pris. Pizza/pasta och sallads buffé blev det. Inte helt fel. Mumsade i oss en hel del. Sen när det skulle betalas så fungerade inte mitt kort. Tre försök. Tre misslyckade försök. Kortet var låst. Paniken steg och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Tove betalade för mig, vi gick till banken som var stängd, tog oss en tröst choklad-yoghurt glass.. fick veta att man kunde låsa upp sitt kort på en Lloyds tbs maskin! LIVET. Tackar Nick som räddade min dag. Tog ut pengar och gav till Tove. Kvitt.
Vi vandrade runt på stan i evigheter och på hemvägen köpte vi oss trasor, svampar, diskmedel, skärbräda och kakor. Kakor käkade vi till middag tillsammans med mjölk och The Hunger Games.
Idag ringde Elvira i panik. Det var kaos hemma med spya överallt. Lyckligtvis slapp jag se det hela. För jag sov hos Nick. Jag slapp känna doften och se katastrofen. Fest efter jobb? Nej, någon måtta får det vara. Utegångsförbud kallas det.
Har tagit mig en löptur idag, duschat och slappar vid datorn nu. Blir nog en sväng till Nick senare. Slappna av lite.
/A
Jag tänkte, men jag tänker fortfarande
Öppnade precis Toves tidning Elle som hon köpte för ett par veckor sedan. Kikade på alla modellbilder och fick en flashback av när jag för ett par år sedan gick på Londons gator tillsammans med min mor och mormor och alla de andra som var med på denna resa. Kommer ihåg känslorna och tankarna av hur jag skulle ta mig dit och bo där.. vilket är lustigt då England aldrig riktigt har lockat mig på det viset, men just då gjorde det det. Inte nog med det, utan x antal år senare slutade det med att jag just nu befinner mig i England, Brighton, på helt egna ben. Ingen mamma, ingen pappa, ingen familj alls. Det är jag och mina två vänner samt alla nya vi möter här. Det är jobb, det är rutiner, det är inte Sverige. Det är en upplevelse och ett nytt kapitel i livet som ger försmak på vad som kan ske härnäst. För visst kan jag ge detta en del av mitt liv, men jag vill också hinna studera samt uppleva andra delar av världen. Nog för att jag känner mig stressad även om jag vet att det finns tid, så planerar jag, spinner jag, på planer i mitt huvud. Kanske det efter detta kapitel, efter denna resa, blir en till, mot ett annat mål. Men för att inte ta för stor paus i studierna kanske det blir strökurser, alternativt läsa på distans eller varför inte söka bidrag och stipendier för att studera i utlandet, på den destination jag väl tar mig till. Jag vet inte. Men jag spinner. Funderar och undrar. Stressar upp mig och lugnar ner mig. Vill veta men ändå inte. Brighton var inte mitt val, men det var lättast och det var närmst. Ett bra första steg. Men drömmen var Australien. Kanske blir det Staterna, någonstans i Oceanien, eller varför inte lära ut Engelska i Thailand? Man kan leva och lära, utbilda och utbildas. Eller så testar jag mina vingar på ett annat American Express om detta går vägen. Tiden bär alla svar. Det handlar bara om att vänta och se vad framtiden bär i sitt sköte. Hoppas och drömma och aldrig ge upp. För tids nog blir allting bra. Som Söderberg förklarade i en av sina böcker, målet med livet är döden, men det är resan dit som spelar roll.
/A
/A
En dag i London
Igår var det lördag, en otroligt fin lördag dessutom med skinande sol och varma vindar. Jag och Nick hade bestämt oss för att åka in till London denna lördag då det var vår sista chans att se Sweeney Todd musikalen som var ett måste på min "bucket-list". Tåget tog oss till Victoria Station där vi sedan tog tunnelbanan till Leicester Square för att köpa biljetter till kvällens show. Med korsade fingrar och andan i halsen frågade vi om där fanns några kvar överhuvudtaget. Inte ville vi missa musikalen med Imelda Staunton som även spelar Dolores Umbridge i Harry Potter! Nej, biljetter ville vi ha och turligt nog fanns det två biljetter i Dress Circle för £49.50. Det var det värt.
Eftersom vi fortfarande hade många timmar innan musikalen började så strosade vi runt i London, kikade på det mesta, åt kinesisk buffé, tog oss till Tate Britain och kikade på alla gratis utställningar, såg en filminspelning, såg London Eye och lite till. Vi satt i en park, vandrade på Trafalgar Square, njöt av solen och varandras sällskap. Hade det bra helt enkelt. Och tillslut blev klockan sju och vi fann vår väg tillbaka till teatern.
Musikalen var underbar. Trevlig, mysig och verkligen fin. De sjung vackert, skådespelarna var bra och det var roligt. Det var mysigt, massivt och mäktigt. Även om det är Tim Burton som har regisserat filmen måste jag nog säga att denna musikal var mycket bättre. Längre sånger, mer glädje, humor och sprudlande energi (vilket är förståeligt då herr Burton kör en gotisk stil), lycka, sorg, och hat. The demon barber of Fleet Street. Ni som inte sett den har missed out rejält. Den är någonting extra för dem som gillar Sweeney aka Benjamin Barker.
Mot tågstationen med tunnelbanan. Hann med det tidigare tåget mot Brighton och slapp därmed en massa stopp! Helt yra av trötthet insåg vi att vi hade glömt äta på cirkus 12 timmar därför blev det ett stopp vid Domino's pizza på vägen hem. MUMS. Chicken strips med sour cream drizzle var inte helt fel sådär klockan ett på natten. I paltkoma somnade man sedan direkt, all energi hade försvunnit efter allt gående.
Sällan har man såhär bra och fina dagar i London.
Eftersom vi fortfarande hade många timmar innan musikalen började så strosade vi runt i London, kikade på det mesta, åt kinesisk buffé, tog oss till Tate Britain och kikade på alla gratis utställningar, såg en filminspelning, såg London Eye och lite till. Vi satt i en park, vandrade på Trafalgar Square, njöt av solen och varandras sällskap. Hade det bra helt enkelt. Och tillslut blev klockan sju och vi fann vår väg tillbaka till teatern.
Musikalen var underbar. Trevlig, mysig och verkligen fin. De sjung vackert, skådespelarna var bra och det var roligt. Det var mysigt, massivt och mäktigt. Även om det är Tim Burton som har regisserat filmen måste jag nog säga att denna musikal var mycket bättre. Längre sånger, mer glädje, humor och sprudlande energi (vilket är förståeligt då herr Burton kör en gotisk stil), lycka, sorg, och hat. The demon barber of Fleet Street. Ni som inte sett den har missed out rejält. Den är någonting extra för dem som gillar Sweeney aka Benjamin Barker.
Mot tågstationen med tunnelbanan. Hann med det tidigare tåget mot Brighton och slapp därmed en massa stopp! Helt yra av trötthet insåg vi att vi hade glömt äta på cirkus 12 timmar därför blev det ett stopp vid Domino's pizza på vägen hem. MUMS. Chicken strips med sour cream drizzle var inte helt fel sådär klockan ett på natten. I paltkoma somnade man sedan direkt, all energi hade försvunnit efter allt gående.
Sällan har man såhär bra och fina dagar i London.
/A
Vi alla mår
Satte precis på en serie så att jag tillsammans med mina hörlurar kan fly verkligheten och skaffa mig lite privatliv i detta dubbelrum med tre sängar.. Jo, inte är det lätt att bo tillsammans med två nära vänner i ett enda rum. Ingen ensamhet, ingenting. För mig är det dessutom obegripligt hur man kan sova i princip hela tiden? Om det finns någon som kan förklara för mig hur man kan sova hela eftermiddagen och sedan hela natten och fortfarande klaga på att man är trött? Hur är det ens möjligt? Jo, visst.. de jobbar, börjar tidigt.. men det gör jag med. Visst inte börjar jag halv sju, men däremot åtta. Dessutom har ingen av oss något speciellt krävande jobb, ändå ligger alla i sina sängar varje dag jag kommer hem från jobbet. För mig är det absolut obegripligt, det finns liksom inte ens en gnutta av mitt förstånd som förstår hur det går till..
Själv hade jag blivit deprimerad och fet som en kossa.. speciellt eftersom det som brukas äta är socker, glass, godis, chips, kolhydrater och färdigmat. Inte alls ett liv som bör levas när det finns andra möjligheter. Men det är inte lätt när alla börjar leva sitt eget liv med egen dygnsrytm..
Jag vill inte alls påstå att jag är perfekt på en fläck, inte heller vill jag påstå att jag aldrig sover hela dagarna, äter nyttigt jämt, inte är lat, inte är jobbig.. att ingen stör sig på mig eller tycker att allting går efter min pipa.. men jag vet inte. Senaste tiden har det varit jag som städat och plockat.. och det känns lite som att jag blir utelämnad och får leva mitt eget liv medan de gör allt de kan tillsammans och sover.. väntar med att plocka undan, gör massvis av saker när jag inte har pengar, aldrig taggade på mina förslag.
Nej, de är inte dåliga människor, de är inte hemska. Jag tycker om dem alldeles för mycket.. men ibland blir det alldeles överdrivet och överväldigande. Jag hinner inte med och förstår inte hur man kan leva på det här sättet.. men then again, jag är oftast "on the run".
Kände att jag behövde få ur känslor och tankar, få formulera mig i text och förklara hur det, från mitt perspektiv, ligger till. Hur det ser ut och hur det känns.. och hur det oftast känns som att jag lever mitt eget liv, att jag bara är en inkräktare i deras rum som förstör för dem. Viss jag och Tove har maten och vi ska bli bättre! Vi är redan bättre, men vi ska verkligen satsa på att laga mat och det ser jag fram emot. Enormt. Det kommer bli prima och alla de där förbaskade extra kilona kan börja rinna av då vårt intag av grönsaker och hemlagat kommer stiga. Jag hoppas. Drömmer. Att vi kan växa upp nu och sluta vara tonåringar som inte kan någonting, det kommer dessutom bli billigare i längden.
Jag känner att hade jag bott själv hade allting varit så annorlunda. Men det är sådant man får ta när man är tre.. och jag klagar inte.. inte alltid. Jag älskar att vara tre. Man tvingas inte att umgås 24/7, man kan dela upp sig. Man kan dela på matkostnaderna och man kan umgås, gå ut och bara se på film. Där finns alltid någon och man behöver inte göra saker själv.. men det tär och bryter ner. När man är på varandra jämt och vissa har en starkare viljestyrka, samt är mer bestämda än andra. Vissa följer bara efter och andra håller allting inom sig. Men vad är det för ide att prata när ingen någonsin lyssnar...
Jag ska sluta klaga, för jag antar att de vid det här laget tycker lika illa om mig och tycker att det är jag som styr och ställer.. men jag försöker i alla fall dra mig undan så att de får ha det som de vill. Sova bort hela dagar, äta färdiga pastarätter, låta matlådor står framme tills de möglar/torkar in.. det är ett val. Ett annorlunda val från mitt.
Men dagen har också varit fylld av lycka! Jag har äntligen fått min PIN kod till mitt bankkort och 150 pund har precis tagits ut då hyran för två veckor ska betalas. Den knapra lönen som jag fick förra veckan är i princip slut men lyckligtvis kommer det ännu mera lön in på kontot imorgon! Hela 300 pund. Känns som livet. Lön varje fredag är ju inte helt fel. Speciellt inte nu då jag faktiskt kan få tag på pengarna.. då jag inte var så sugen på att använda checkhäftet som jag fick innan koden (alla tyckte dock att jag skulle).
Funderar även på att ta mig ut på en löprunda. Min mage börjar få otroligt djupa och många veck, mina lår är som kycklingklubbor och min hy har gått från prima finnfri till snusk. (Ja, lite överdriver jag kanske). Men igår blev det tjockisdag med mushroom rice, bröd, ägg, philadelphia, double chocolate chip cookies, Ben&Jerry's Karamel Sutra för 2.50 pund och lite godis på det. Ja, vi njöt av livet för en stund.. vi njöt för att vi kunde och kikade på Sixteen Candles. Vi hade det trevligt. Vi tittade även klart på Awkward. och kan inte riktigt bärga oss till nästa episode kommer ut. Åh, drama. Åh, vänner. Åh, livet. Livet i England. Livet i Brighton. Livet på American Express. Jag njuter, samtidigt som jag avskyr det. Längtar efter skolan samtidigt som jag känner sug efter att dra vidare. Få in foten någon annanstans. Uppleva och se. Njuta av ungdomen.
Jag blir sentimental och mina tankar sticker iväg. Det här blir kaos och massivt, jag vet inte var jag ska ta vägen och mina ord blir bara en enorm beskrivning av tankar som inte går att greppa. Det är svårt. Det blir förvirrat. Men jag mår bra. Jag mår väldigt bra.. eller nej, jag mår ok. Jag tränar alldeles för lite för att må bra. Väldigt bra. Jag äter alldeles för dåligt för att må bra. Väldigt bra. Men jag mår. Jag mår. Precis som alla andra mår jag. Vi alla mår. Vi mår olika. Men vi mår. Och det gör jag också. Jag mår.
Själv hade jag blivit deprimerad och fet som en kossa.. speciellt eftersom det som brukas äta är socker, glass, godis, chips, kolhydrater och färdigmat. Inte alls ett liv som bör levas när det finns andra möjligheter. Men det är inte lätt när alla börjar leva sitt eget liv med egen dygnsrytm..
Jag vill inte alls påstå att jag är perfekt på en fläck, inte heller vill jag påstå att jag aldrig sover hela dagarna, äter nyttigt jämt, inte är lat, inte är jobbig.. att ingen stör sig på mig eller tycker att allting går efter min pipa.. men jag vet inte. Senaste tiden har det varit jag som städat och plockat.. och det känns lite som att jag blir utelämnad och får leva mitt eget liv medan de gör allt de kan tillsammans och sover.. väntar med att plocka undan, gör massvis av saker när jag inte har pengar, aldrig taggade på mina förslag.
Nej, de är inte dåliga människor, de är inte hemska. Jag tycker om dem alldeles för mycket.. men ibland blir det alldeles överdrivet och överväldigande. Jag hinner inte med och förstår inte hur man kan leva på det här sättet.. men then again, jag är oftast "on the run".
Kände att jag behövde få ur känslor och tankar, få formulera mig i text och förklara hur det, från mitt perspektiv, ligger till. Hur det ser ut och hur det känns.. och hur det oftast känns som att jag lever mitt eget liv, att jag bara är en inkräktare i deras rum som förstör för dem. Viss jag och Tove har maten och vi ska bli bättre! Vi är redan bättre, men vi ska verkligen satsa på att laga mat och det ser jag fram emot. Enormt. Det kommer bli prima och alla de där förbaskade extra kilona kan börja rinna av då vårt intag av grönsaker och hemlagat kommer stiga. Jag hoppas. Drömmer. Att vi kan växa upp nu och sluta vara tonåringar som inte kan någonting, det kommer dessutom bli billigare i längden.
Jag känner att hade jag bott själv hade allting varit så annorlunda. Men det är sådant man får ta när man är tre.. och jag klagar inte.. inte alltid. Jag älskar att vara tre. Man tvingas inte att umgås 24/7, man kan dela upp sig. Man kan dela på matkostnaderna och man kan umgås, gå ut och bara se på film. Där finns alltid någon och man behöver inte göra saker själv.. men det tär och bryter ner. När man är på varandra jämt och vissa har en starkare viljestyrka, samt är mer bestämda än andra. Vissa följer bara efter och andra håller allting inom sig. Men vad är det för ide att prata när ingen någonsin lyssnar...
Jag ska sluta klaga, för jag antar att de vid det här laget tycker lika illa om mig och tycker att det är jag som styr och ställer.. men jag försöker i alla fall dra mig undan så att de får ha det som de vill. Sova bort hela dagar, äta färdiga pastarätter, låta matlådor står framme tills de möglar/torkar in.. det är ett val. Ett annorlunda val från mitt.
Men dagen har också varit fylld av lycka! Jag har äntligen fått min PIN kod till mitt bankkort och 150 pund har precis tagits ut då hyran för två veckor ska betalas. Den knapra lönen som jag fick förra veckan är i princip slut men lyckligtvis kommer det ännu mera lön in på kontot imorgon! Hela 300 pund. Känns som livet. Lön varje fredag är ju inte helt fel. Speciellt inte nu då jag faktiskt kan få tag på pengarna.. då jag inte var så sugen på att använda checkhäftet som jag fick innan koden (alla tyckte dock att jag skulle).
Funderar även på att ta mig ut på en löprunda. Min mage börjar få otroligt djupa och många veck, mina lår är som kycklingklubbor och min hy har gått från prima finnfri till snusk. (Ja, lite överdriver jag kanske). Men igår blev det tjockisdag med mushroom rice, bröd, ägg, philadelphia, double chocolate chip cookies, Ben&Jerry's Karamel Sutra för 2.50 pund och lite godis på det. Ja, vi njöt av livet för en stund.. vi njöt för att vi kunde och kikade på Sixteen Candles. Vi hade det trevligt. Vi tittade även klart på Awkward. och kan inte riktigt bärga oss till nästa episode kommer ut. Åh, drama. Åh, vänner. Åh, livet. Livet i England. Livet i Brighton. Livet på American Express. Jag njuter, samtidigt som jag avskyr det. Längtar efter skolan samtidigt som jag känner sug efter att dra vidare. Få in foten någon annanstans. Uppleva och se. Njuta av ungdomen.
Jag blir sentimental och mina tankar sticker iväg. Det här blir kaos och massivt, jag vet inte var jag ska ta vägen och mina ord blir bara en enorm beskrivning av tankar som inte går att greppa. Det är svårt. Det blir förvirrat. Men jag mår bra. Jag mår väldigt bra.. eller nej, jag mår ok. Jag tränar alldeles för lite för att må bra. Väldigt bra. Jag äter alldeles för dåligt för att må bra. Väldigt bra. Men jag mår. Jag mår. Precis som alla andra mår jag. Vi alla mår. Vi mår olika. Men vi mår. Och det gör jag också. Jag mår.
I've longed for you and I have desired. To see your face, your smile. To be with you wherever you are./A
Måndagar är bra dagar
Idag har jag känt mig som tagen ur 80talet. Iklädd mina superduper fina svarta kängor medtagna från Sverige, ett par senapsgula strumpbyxor, en lång vit skjorta, en lång svart kofta, halsband, ring, jeansjacka à la 80tal samt en skinnryggsäck från mormor! En redigt fin outfit som nästan var värd en "dagens-outfit" bild men inte blir det en sådan inte! Nej, jag håller mig i skinnet och tänker inte bli mainstream.
Helgen har gått i rekordfart. Mycket har hunnits med och visandet av hela Brighton gick på bara en liten stund. Det var gruvligt trevligt att flänga runt överallt med Mathilda och pappa. Och inte kunde de ha valt en bättre helg! Solen sken som bara attan, det var varmt och det var massa events hela tiden. Matmarknad, motorsportsgrej och lite annat trevligt. Staden var smockfull av människor och alla var glada och nöjda. Mathilda ville inte alls åka hem då det blev söndag.. men tyvärr väntade skolan på henne där hemma.
Igår fick jag återhämta mig från intryck av familj, sol och massa gående. Tog mig hemåt efter att ha lämnat dem på station. Tryckte i mig nudlar (nästa vecka börjar nyttolivet på riktigt) och sov. Sov som en gris. Fick sms av Nick. Gick hem till honom och åt hemlagad god mat. Han är duktig han, som kan laga bra mat, nyttig mat och framförallt RIKTIG mat, inte mikromat. Tog mig tillbaka hem och sov fram till kvart över sju. Efter det blev det brådis till jobbet. Efter jobbet tog jag mig tillsammans med Tove till biblioteket, skaffade mig ett lånekort och lånade en bok på måfå. Vi åt gratis yoghurtglass, handlade lättlagad mat och tog oss hemåt. Kvällen ser ut att spåra, men vi får se hur det blir.
Ska ta på mig kläder nu, utkommen ur duschen. Ren och doftande. Ha det!
Helgen har gått i rekordfart. Mycket har hunnits med och visandet av hela Brighton gick på bara en liten stund. Det var gruvligt trevligt att flänga runt överallt med Mathilda och pappa. Och inte kunde de ha valt en bättre helg! Solen sken som bara attan, det var varmt och det var massa events hela tiden. Matmarknad, motorsportsgrej och lite annat trevligt. Staden var smockfull av människor och alla var glada och nöjda. Mathilda ville inte alls åka hem då det blev söndag.. men tyvärr väntade skolan på henne där hemma.
Igår fick jag återhämta mig från intryck av familj, sol och massa gående. Tog mig hemåt efter att ha lämnat dem på station. Tryckte i mig nudlar (nästa vecka börjar nyttolivet på riktigt) och sov. Sov som en gris. Fick sms av Nick. Gick hem till honom och åt hemlagad god mat. Han är duktig han, som kan laga bra mat, nyttig mat och framförallt RIKTIG mat, inte mikromat. Tog mig tillbaka hem och sov fram till kvart över sju. Efter det blev det brådis till jobbet. Efter jobbet tog jag mig tillsammans med Tove till biblioteket, skaffade mig ett lånekort och lånade en bok på måfå. Vi åt gratis yoghurtglass, handlade lättlagad mat och tog oss hemåt. Kvällen ser ut att spåra, men vi får se hur det blir.
Ska ta på mig kläder nu, utkommen ur duschen. Ren och doftande. Ha det!
Mina gula strumpor. /A
Kör en snabbis
Jag är född tidigt 90-tal men ändock är jag uppvuxen med barnprogram från 70-tal. Om jag ska vara helt ärlig tycker jag verkligen att dessa barnprogram och julkalendrar och liknande från denna tid är helt underbar och skådespelarna är alldeles förtjusande. Man lärde sig mer än vad man gör nu idag från barnprogram. Sitter just nu och tittar på Från A till Ö med Hedvig Höök. Inga som helst fel att finna gamla avsnitt på Youtube. Det är så underbart härligt och rogivande. Trivs. Har snart tittat på alla avsnitt, ska försöka finna mig mer gamla avsnitt av andra bortglömda program som många i min ålder aldrig har hört talas om eftersom de gick långt före vår tid. Såsom Albert och Herbert, Teskedsgumman och Trolltider. Jag älskar det, somnar till det, lyssnar på det och njuter av det. Om ändå dagens program var som dessa då skulle även jag titta på TV en hel del!
Inte för att det var så intressant. Men dagen har i alla fall innefattat jobb, löptur och matlagande. Inte helt fel. Ser ut som en dag fylld av rutiner. Kanske kan bli någonting av detta och kanske, kanske kan jag lyckas skärpa till mig och styra upp mitt liv! Håller tummarna för det. Får även min livs första paycheck imorgon! Hoppas att det blir en massa kosing som kommer in på mitt Brittiska bankkonto! Måste dock ta mig till en bank och se om jag kan ha fått mig en kod till kortet så att det går att använda. Ber till de högre makterna att brevet kommer imorgon. Har ju fått kortet och ett checkhäfte (?) nog ska väl PIN-koden också lyckas ta sig hit. Vore illa annars. Skulle bli ledsen, för då sitter jag ju inne med all min lön som jag har tjänat ihop. Den som ska betala hyran som skulle betalats typ igår. Sköta sådant där.. inte vår grej, vi brukar skjuta upp det mest hela tiden..
Imorgon kommer far och syster. MYS. Solen skiner. Vi lär få det bra.
/A
Inte för att det var så intressant. Men dagen har i alla fall innefattat jobb, löptur och matlagande. Inte helt fel. Ser ut som en dag fylld av rutiner. Kanske kan bli någonting av detta och kanske, kanske kan jag lyckas skärpa till mig och styra upp mitt liv! Håller tummarna för det. Får även min livs första paycheck imorgon! Hoppas att det blir en massa kosing som kommer in på mitt Brittiska bankkonto! Måste dock ta mig till en bank och se om jag kan ha fått mig en kod till kortet så att det går att använda. Ber till de högre makterna att brevet kommer imorgon. Har ju fått kortet och ett checkhäfte (?) nog ska väl PIN-koden också lyckas ta sig hit. Vore illa annars. Skulle bli ledsen, för då sitter jag ju inne med all min lön som jag har tjänat ihop. Den som ska betala hyran som skulle betalats typ igår. Sköta sådant där.. inte vår grej, vi brukar skjuta upp det mest hela tiden..
Imorgon kommer far och syster. MYS. Solen skiner. Vi lär få det bra.
/A
Your touch, your kiss, your warm embrace
Lyssnar just nu på Tracy Chapman - The Promise i mörkret i vårt rum. Var och en sitter med sina hörlurar framför varsin dator och sysselsätter sig med olika saker.. film, musik, bloggar, facebook och allt sådant som man kan finna på nätet för att skilja sig från resten, få lite privatliv. Ibland är det allt för intensivt att bo tre tjejer i ett och samma rum. Inte en speciellt stor yta där alla ska samarbeta och samsas om. Turligt nog brukar det fungera hyfsat bra trots att det lätt ser ut som en svinstia i rummet.
Tankarna bara flyger runt i min skalle och tiden rusar förbi. Dagarna rinner som sand mellan mina fingrar och jag förstår inte riktigt var all tid tar vägen. Det är morgon. Jag går till jobbet. Jag sitter där med mina högar av papper och knapprar in allting i datorn. Dagen tar slut. Jag kommer hem. Det är kväll. Det är natt. Det är som ett hamster hjul. Samma visa varje dag. Jag trivs, men jag förstår inte. Hur det möjligen kan gå så fort..
Livet här är annars som det ska vara. Börjar få in rutiner. Jobbar från 8-15.30 varje dag, kommer hem, finner på någonting. Har faktiskt lagat riktigt mat, tagit med bra matlådor och det bästa av allt (!!!) lyckats ta mig ut på en löptur efter miljontals förkylningar och lata dagar. Det var lätt men samtidigt tungt. Det var uppförsbacke, soligt, hav och rusande tankar. Jag lyssnade på stadens alla ljud, sprang på den ojämna marken, asfalt och sten. Sprang vid havet, uppför trappor, över vägar och förbi parker. Jag var trött men samtidigt så underbart lycklig. Att man kan sakna att träna så himla mycket. Jag hade helt glömt bort hur härligt det är och utbrast lyckligt "jag känner hur endorfinerna sprider sig i kroppen" när jag väl lyckades ta mig in igen. Förhoppningsvis kan detta bli en del av vardagen nu, när jag äntligen verkar vara 100 procent frisk. Jag hoppas och satsar, för konditionen måste tillbaka upp. Min kropp kräver mer endorfiner och lycka, min kropp kräver löpning och situps, den kräver träning och rörelse för att må bra. Lederna blir strunt annars och mina muskler blir stela. De extra kilona som jag nu har lagt på mig ska sakta men säkert ta sig bort och ersättas av lycka, endorfiner, hormoner. Det kommer få mig att må bra, sova bättre och sluta drömma mardrömmar om att äta för mycket. Kaos.
Antar att mitt inlägg blev med fokusering på träning. Träning som brukade vara av första prioritering och mitt liv, jag planerade det efter träning.. här har denna besatthet försvunnit och den ligger istället i form av socker och fett, onyttig mat och snabbmat osv. Vilket har gjort mig till en otroligt grinig människa i vissa lägen. Men när rutinerna är i fullgång och man trivs prima på jobbet så är det ändå rätt bra. Struktur på livet och inväntande av lön på fredag. Har fått mig ett brittiskt konto och ett brittiskt kort. Väntar dock fortfarande på koden, ska kolla närmare på det och hoppas att jag får den senast fredag!
Det finns så mycket att säga, så många tankar och känslor men jag vet inte riktigt var någonstans jag ska börja. Vad vill ni veta? Vad vill ni höra?
Jag har insett att jag skriver bättre till musik, lugn musik, fin musik. Toner och ord. Och jag kan med största sannolikhet säga att jag kommer börja blogga mer nu då jag har börjat skapa mig härliga rutiner igen.
På fredag kommer pappa och systeryster. Har inte sett dem sedan den 12 juli! Kaos. Det kommer bli trevligt, underbart, härligt att se dem båda. Rödtotten. Pappa. Åh. Måste finna på någonting som vi kan göra här i lilla Brighton. Se till att de får en trevlig tid när de besöker mig. Längtar.
Tankarna bara flyger runt i min skalle och tiden rusar förbi. Dagarna rinner som sand mellan mina fingrar och jag förstår inte riktigt var all tid tar vägen. Det är morgon. Jag går till jobbet. Jag sitter där med mina högar av papper och knapprar in allting i datorn. Dagen tar slut. Jag kommer hem. Det är kväll. Det är natt. Det är som ett hamster hjul. Samma visa varje dag. Jag trivs, men jag förstår inte. Hur det möjligen kan gå så fort..
Livet här är annars som det ska vara. Börjar få in rutiner. Jobbar från 8-15.30 varje dag, kommer hem, finner på någonting. Har faktiskt lagat riktigt mat, tagit med bra matlådor och det bästa av allt (!!!) lyckats ta mig ut på en löptur efter miljontals förkylningar och lata dagar. Det var lätt men samtidigt tungt. Det var uppförsbacke, soligt, hav och rusande tankar. Jag lyssnade på stadens alla ljud, sprang på den ojämna marken, asfalt och sten. Sprang vid havet, uppför trappor, över vägar och förbi parker. Jag var trött men samtidigt så underbart lycklig. Att man kan sakna att träna så himla mycket. Jag hade helt glömt bort hur härligt det är och utbrast lyckligt "jag känner hur endorfinerna sprider sig i kroppen" när jag väl lyckades ta mig in igen. Förhoppningsvis kan detta bli en del av vardagen nu, när jag äntligen verkar vara 100 procent frisk. Jag hoppas och satsar, för konditionen måste tillbaka upp. Min kropp kräver mer endorfiner och lycka, min kropp kräver löpning och situps, den kräver träning och rörelse för att må bra. Lederna blir strunt annars och mina muskler blir stela. De extra kilona som jag nu har lagt på mig ska sakta men säkert ta sig bort och ersättas av lycka, endorfiner, hormoner. Det kommer få mig att må bra, sova bättre och sluta drömma mardrömmar om att äta för mycket. Kaos.
Antar att mitt inlägg blev med fokusering på träning. Träning som brukade vara av första prioritering och mitt liv, jag planerade det efter träning.. här har denna besatthet försvunnit och den ligger istället i form av socker och fett, onyttig mat och snabbmat osv. Vilket har gjort mig till en otroligt grinig människa i vissa lägen. Men när rutinerna är i fullgång och man trivs prima på jobbet så är det ändå rätt bra. Struktur på livet och inväntande av lön på fredag. Har fått mig ett brittiskt konto och ett brittiskt kort. Väntar dock fortfarande på koden, ska kolla närmare på det och hoppas att jag får den senast fredag!
Det finns så mycket att säga, så många tankar och känslor men jag vet inte riktigt var någonstans jag ska börja. Vad vill ni veta? Vad vill ni höra?
Jag har insett att jag skriver bättre till musik, lugn musik, fin musik. Toner och ord. Och jag kan med största sannolikhet säga att jag kommer börja blogga mer nu då jag har börjat skapa mig härliga rutiner igen.
På fredag kommer pappa och systeryster. Har inte sett dem sedan den 12 juli! Kaos. Det kommer bli trevligt, underbart, härligt att se dem båda. Rödtotten. Pappa. Åh. Måste finna på någonting som vi kan göra här i lilla Brighton. Se till att de får en trevlig tid när de besöker mig. Längtar.
Vi har ett otroligt glassberoende. Därför är vi runda. /A
En vecka av Pride
Återigen har jag varit urusel på att blogga men dagarna har bara flugit förbi och ibland är det svårt att hinna med! I vilket fall som helst så har min kära mor och mormor varit här på besök. Fick mig en massa godsaker, saltisar och nötter, samt lite mer kläder vilket gillas väldans mycket. Sedan var det självfallet inte dumt att få umgås med saknade familjemedlemmar samt visa dem runt i den lilla stad jag bor i numera! Trevligt hade vi det med vin, massvis av mat, shopping och pirbesök.
I tisdags började jag även mitt arbete på American Express så då fick mamma och mormor klara sig själva uppe på stan! Jag trivs som handen i handsken efter bara ett par dagar på kontoret. Människorna är otroligt härliga och jag börjar komma underfund med hur datorprogrammet fungerar vilket känns suveränt. Jag är dock anställd för att arbeta för svenska marknaden men just nu jobbar jag på den Österrikiska då det är lite smått oklart hur man ska arbeta med de oklara formulären ännu.
Sedan så har det ju dessutom varit Pride. Eller varit... det är Pride! Pride överallt. Regnbågsflaggor och utklädda människor, alla dess olika läggningar och glädjespridare, allting finns överallt mest hela tiden. Igår kikade vi på den fina Prideparaden, efter det köpte vi oss en biljett in till Preston Park där vi kikade på allt som fanns, Dragqueens, dans och mycket mer. 20 års jubileum och det levererade. Dock var höjdpunkten the Street Party på St. James Street där vi tillbringade mest tid under kvällen. Vin, fanta och sourz. Vi hade bra kväll och livet leker. Pride är en upplevelse.
Idag festade jag och Tove till det med restaurang och glass. Vi är mätta och belåtna. Vi är glada. Jag är rörig. Jag ska duscha.. därför är jag rörig. Men jag bloggade i alla fall.
I tisdags började jag även mitt arbete på American Express så då fick mamma och mormor klara sig själva uppe på stan! Jag trivs som handen i handsken efter bara ett par dagar på kontoret. Människorna är otroligt härliga och jag börjar komma underfund med hur datorprogrammet fungerar vilket känns suveränt. Jag är dock anställd för att arbeta för svenska marknaden men just nu jobbar jag på den Österrikiska då det är lite smått oklart hur man ska arbeta med de oklara formulären ännu.
Sedan så har det ju dessutom varit Pride. Eller varit... det är Pride! Pride överallt. Regnbågsflaggor och utklädda människor, alla dess olika läggningar och glädjespridare, allting finns överallt mest hela tiden. Igår kikade vi på den fina Prideparaden, efter det köpte vi oss en biljett in till Preston Park där vi kikade på allt som fanns, Dragqueens, dans och mycket mer. 20 års jubileum och det levererade. Dock var höjdpunkten the Street Party på St. James Street där vi tillbringade mest tid under kvällen. Vin, fanta och sourz. Vi hade bra kväll och livet leker. Pride är en upplevelse.
Idag festade jag och Tove till det med restaurang och glass. Vi är mätta och belåtna. Vi är glada. Jag är rörig. Jag ska duscha.. därför är jag rörig. Men jag bloggade i alla fall.
Pride firandet igår!
Tove är på väg till jobbet för att plocka glas på the FOAM PARTY. Fränt.
Puss och kram
/A
