Spread your wings
Spelar Halv åtta hos mig i bakgrunden medan jag skriver om min dag som började med en sjukt trött människa. Var segt att ta sig upp så därför blev det visst en onödig sovmorgon. Klädde på mig och åt lite frulle, sedan blev det cykeln till skolan för att lämna en labbrapport och sedan direkt hem igen. Sätta sig på rummet med öppet fönster i hopp om att få lite vettigt plugg gjort.. men nej. Amanda har ingen självdisciplin och nötar istället Beverly Hills 90210. Åh du ljuva 90tal, vad du hade mycket att bjuda på. Kläder. Luke Perry. Kärlek.
Lunch med mor och Micke på John Bauer (minns inte namnet, Mer smak tror jag). Sedan hem, nöta lite till och cykel till träningen. Uppvärmning - jag och Fia tog oss en löptur bara för att. In i hall. Onödigt snack. Seg uppvärmning och så var det igång. Jag körde extra styrka i form av armhävningar, rygglyft, sit-ups och plankan eftersom jag tyckte det var rätt mört att stå still och vänta. Är det träning kan man ju lika gärna träna.
Insåg att mocks börjar imorgon. Nu bär det iväg. Min framtid. Jag vill verkligen, verkligen lyckas. Få bra betyg så att man kan ta tag i sitt liv och sin framtid. Blir det Thailand eller plugg? Ska man ta och göra GMU? Det finns så himla många olika val och jag vet inte alls vart jag ska ta vägen på alla dessa vägar. Det är som att stå i ett vägskäl och sedan måste man välja. När det valet är gjort kommer genast ett nytt och ett nytt val måste göras. Aldrig kommer man riktigt någonstans. Man kanske ska satsa på Thailand (om det nu funkar) eventuellt Australien och sedan köra på någon form av enkel distanskurs? Eller ta med sig lite matteböcker eller dylikt så att man håller hjärnan i trim?
Mina mål innan Thailand eller plugg blir av är i alla fall att springa milen på under 50min och att kunna skriva med vänster hand. Ja, jag är udda. Men att använda båda hjärnhalvorna kanske gör så att man lyckas prestera bättre i intellektuella sammanhang. Man kan ju i alla fall hoppas.
Egoistiskt inlägg. Inte helt okej. Ciao.
Lunch med mor och Micke på John Bauer (minns inte namnet, Mer smak tror jag). Sedan hem, nöta lite till och cykel till träningen. Uppvärmning - jag och Fia tog oss en löptur bara för att. In i hall. Onödigt snack. Seg uppvärmning och så var det igång. Jag körde extra styrka i form av armhävningar, rygglyft, sit-ups och plankan eftersom jag tyckte det var rätt mört att stå still och vänta. Är det träning kan man ju lika gärna träna.
Insåg att mocks börjar imorgon. Nu bär det iväg. Min framtid. Jag vill verkligen, verkligen lyckas. Få bra betyg så att man kan ta tag i sitt liv och sin framtid. Blir det Thailand eller plugg? Ska man ta och göra GMU? Det finns så himla många olika val och jag vet inte alls vart jag ska ta vägen på alla dessa vägar. Det är som att stå i ett vägskäl och sedan måste man välja. När det valet är gjort kommer genast ett nytt och ett nytt val måste göras. Aldrig kommer man riktigt någonstans. Man kanske ska satsa på Thailand (om det nu funkar) eventuellt Australien och sedan köra på någon form av enkel distanskurs? Eller ta med sig lite matteböcker eller dylikt så att man håller hjärnan i trim?
Mina mål innan Thailand eller plugg blir av är i alla fall att springa milen på under 50min och att kunna skriva med vänster hand. Ja, jag är udda. Men att använda båda hjärnhalvorna kanske gör så att man lyckas prestera bättre i intellektuella sammanhang. Man kan ju i alla fall hoppas.
Egoistiskt inlägg. Inte helt okej. Ciao.
Jag går i vinterskor på hösten.. alltid förberedd på storm.
/A
1,2,3,4
Äntligen har jag skrivit klart min labbrapport om gråsuggor. Det tog mig så himla lång tid att få den klar.. men äntligen är den inskickad och färdig. Nu återstår det bara en ekonomi IA, två labbrapporter i kemi, CAS reflections och självfallet min IOP i franska som måste förberedas och bli gruvligt bra. Livet leker såhär när det är slutet av vecka åtta och vecka nio nalkas imorgon. Vecka nio då mina mocks börjar. 9, 10, 11. Prov och prov, varje dag. Kalas.
Jag ska försöka locka upp min mormor på stan här någon dag, så att vi kan ta oss en sväng på Rut mfl och kanske finna mig ett par snitsiga och sköna Cheap Monday jeans! Vore faktiskt inte helt fel.
Ibland får man till det.. men inte alltid. Jag, personligen, tycker att det är rätt så ointressant om läsa om alla andras dagar när jag läser bloggar.. om de inte har ett sjukt intressant liv såklart. Därför övergår det lite av mitt förstånd när bloggerskor såsom Paow och Dessie lyckas få miljontalsläsare och det enda de skriver om är deras vardagliga liv. Kanske är det läsarens strävan, önskan och vilja att någon gång få leva som dem? Ha ett intressant och rikt liv på Stureplan. Leva som en kung, festa och bara må bra. Självständiga och fria vid 18 års ålder. Kanske får det läsarna att känna sig som en del av deras liv, som att de på något vis kommer närmare sina egna drömmar. Jag vet faktiskt inte. Men samtidigt kan jag förstå. Det finns så himla många i dagens samhälle som inte vill vara sig. De vill vara någon annan, se ut som någon annan och leva någon annans liv. Många anser att de själva inte är tillräckliga. De söker status genom att vara festens mittpunkt, följer alla kändisars dieter, sminktips, hårtips, mode och lever genom någon annan. Vågar inte alltid uttrycka sina egna åsikter eller tankar, eftersom det då finns risk för att man gör någon annan ledsen/besviken och man är inte längre den perfekta människan som man eftersträvar. Jag skulle absolut inte vilja säga att jag är nöjd med mig själv på alla sätt och vis, eller av att jag njuter av att vara jag. Men samtidigt skulle jag inte vilja vara någon annan. Jag har inte fobi för att visa mig utan smink, jag går nämligen alltid utan smink. Jag skulle nästan våga tro att jag är den enda tjejen som faktiskt går ut på krogen utan något smink alls. Jag vågar oftast uttrycka mina egna tankar och åsikter. Jag vågar vara mig själv.
Men egentligen.. hur vet man att man är sig själv? Man blir ju influerad av media och annat mest hela tiden. Tvivlar på att man skulle kunna forma sig till en helt egen person om man inte som bebis var lämnad mitt ute i ingenstans.. utan minsta koppling till andra levande varelser. Föräldrar formar. Vänner formar. Tv formar. Radio formar. Böcker formar. Lärare formar. Alla formar. Jag är kanske inte jag, utan en lerklump som min omgivning har format och som sedan uttrycks i form av Amanda. Det vet man aldrig. Men enligt mig är jag jag.
Jag ska försöka locka upp min mormor på stan här någon dag, så att vi kan ta oss en sväng på Rut mfl och kanske finna mig ett par snitsiga och sköna Cheap Monday jeans! Vore faktiskt inte helt fel.
Ibland får man till det.. men inte alltid. Jag, personligen, tycker att det är rätt så ointressant om läsa om alla andras dagar när jag läser bloggar.. om de inte har ett sjukt intressant liv såklart. Därför övergår det lite av mitt förstånd när bloggerskor såsom Paow och Dessie lyckas få miljontalsläsare och det enda de skriver om är deras vardagliga liv. Kanske är det läsarens strävan, önskan och vilja att någon gång få leva som dem? Ha ett intressant och rikt liv på Stureplan. Leva som en kung, festa och bara må bra. Självständiga och fria vid 18 års ålder. Kanske får det läsarna att känna sig som en del av deras liv, som att de på något vis kommer närmare sina egna drömmar. Jag vet faktiskt inte. Men samtidigt kan jag förstå. Det finns så himla många i dagens samhälle som inte vill vara sig. De vill vara någon annan, se ut som någon annan och leva någon annans liv. Många anser att de själva inte är tillräckliga. De söker status genom att vara festens mittpunkt, följer alla kändisars dieter, sminktips, hårtips, mode och lever genom någon annan. Vågar inte alltid uttrycka sina egna åsikter eller tankar, eftersom det då finns risk för att man gör någon annan ledsen/besviken och man är inte längre den perfekta människan som man eftersträvar. Jag skulle absolut inte vilja säga att jag är nöjd med mig själv på alla sätt och vis, eller av att jag njuter av att vara jag. Men samtidigt skulle jag inte vilja vara någon annan. Jag har inte fobi för att visa mig utan smink, jag går nämligen alltid utan smink. Jag skulle nästan våga tro att jag är den enda tjejen som faktiskt går ut på krogen utan något smink alls. Jag vågar oftast uttrycka mina egna tankar och åsikter. Jag vågar vara mig själv.
Men egentligen.. hur vet man att man är sig själv? Man blir ju influerad av media och annat mest hela tiden. Tvivlar på att man skulle kunna forma sig till en helt egen person om man inte som bebis var lämnad mitt ute i ingenstans.. utan minsta koppling till andra levande varelser. Föräldrar formar. Vänner formar. Tv formar. Radio formar. Böcker formar. Lärare formar. Alla formar. Jag är kanske inte jag, utan en lerklump som min omgivning har format och som sedan uttrycks i form av Amanda. Det vet man aldrig. Men enligt mig är jag jag.
Som en näktergal i sommarskrud
Ligger just nu i min stora säng på landet.. Eftersom internet inte existerar här sitter jag och skriver detta inlägg på ipaden vilket inte annat än lovar felstavningar och knasiga uttryck. Men det kan äl bli bra i alla fall.. Just nu försöker jag få igång Grooveshark så att jag kan lyssna på ljuvlig musik medan jag försöker komponera ett intressant inlägg om de vardagliga tankar som snurrar runt i mitt lilla huvud.
Har spenderat kvällen genom att äta gruvligt med kräftor och även tittat på den sista delfinalen av melodifestivalen. Det musikfenomen som alltid funnits med oss men som tyvärr idag bara är en namntävling. De med de mest kända namnen hamnar antingen i final eller i andra chansen. Det är inte låten som går vidare utan det är artisten. Det spelar ngn roll om låten är helt underbart dålig.. de lyckas ändå gå vidare på något mirakulöst sätt. Men vad är den bakom liggande faktorn till denna nyblivne trend i den så folkälskade tävling? Kan det vara det faktum att telefonslussarna faktiskt öppnas innan låtarna ens har spelats upp.. jag skulle nästan våga påstå att tävlingen är uppgjord these days. Man kan nästan alltid räkna ut vilka som kommer att gå vidare till final och man vet även att de låtar som spelas och sjungs av personer som inte är speciellt kända, eller helt anonyma inte kommer lyckas att gå vidare. Dock vet jag att det var, för mig, en helt okänd kille, klädd som en bankman, sm faktiskt gick direkt till final. En smärre cock, men det änder faktiskt. Men att en person utav så himla många lyckas är näst intill skandal. Det är det som får hela tävlingen att kännas uppgjord då superduper populära flickfavoriter som Danny lyckas ta sig till final (dessutom falsksjungande).. det får hela tävlingens ursprungliga koncept att falla till grunden. Den älskvärda melodifestival där melodin, musiken och texten tävlade om finalplatsen är som bortblåst och istället satsar svt på att tjäna miljontals kronor genom att låta små snygga pojkar sjunga en lite catchy låt som inom en snar framtid kommer att ha glömts bort, inte bara av de svenska folket, men också av artisten själv.
Ytlighet, kändisskap, fåfänga är vad som vinner numera. Det är äger ingen schlagerfestival, inte heller melodi. Jag skulle net ens vilja säga att det är en musikfestival.. Det är kort och gott en festival, ett gippo, en folkfest utan dess like, men det handlar inte längre om musik.
Musik. Tänk om
Mozart eller Beethoven fanns ibland oss. Nu. Idag. Livet. Toner.
Godnatt
Update 23.44:
Jag intalar mig att jag inte längre behöver dig, att jag klarar mig själv. Tids nog kommer jag att sakna dig mindre och mindre, men det är svårt när det tar tid. Riva upp, riva ner, säga rätt, säga fel, ta tillbaka. I said what I said and I meant it... but now I regret it.
/A
Det kommer annat emellan.. och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre, jag har glömt dig en vacker dag...
Att skriva är en konst, precis som att måla, rita, skissa, sjunga, spela, fotografera och skapa. Det är svårt och det tar tid innan man får till någonting som faktiskt är unikt, bra, intressant och värdigt att publiceras. Ord är inte att leka med. Ord spelar roll. Ord sårar. Ord ger lycka och glädje. Ord finns på grund av en anledning. Förmedla. Ord kan sägas med en viss ton, med en viss känsla. Ord kan tolkas på så många olika vis. Ibland kan det vara svårt att förstå, man missuppfattar och det blir fel. Missförstånd. Men inte bara ord skapar missförstånd. Handlingar. Allting hänger ihop i en finfin tråd som inte ses med blotta ögat. Hela världen hänger ihop. Det finns ett osynligt snöre mellan dig och mig. Om man blir sårad går det tunna snöret av. Det brister på mitten. Två ledsna stumpar från vardera person hänger där, osynligt.. med ledsamma minnen emellan.
Det går att knyta ihop dessa snören. Om man värnar om vänskap. Om man värnar om varandra. Man kan, sakta men säkert knyta ihop dessa små trådstumpar i varandra. Då kommer återigen länken finnas, faste den är inte lika hel som den en gång var. Där finns en skillnad. En handling som ändrade det släta snöret som en gång fanns där.
Men inte alla kan bortse från ett svek. Alla kan inte förlåta. Alla handlingar går inte heller att förlåta. Då kommer där för evigt hänga ett osynligt snöre, utan vän. Ett snöre som har ett slut tillskillnad från alla andra länkar som inte har ett slut, utan sitter ihop med någon eller något. Ett snöre med ett slut är smärtsamt. Det är tungt. Men efter ett tag saknar man den andre delen av stumpen mindre och mindre.. det kommer andra saker emellan. Och tillslut har man glömt. Man säger att tiden läker alla sår, frågan är om det är sant. Jag antar att man tids nog får reda på det.
Det går att knyta ihop dessa snören. Om man värnar om vänskap. Om man värnar om varandra. Man kan, sakta men säkert knyta ihop dessa små trådstumpar i varandra. Då kommer återigen länken finnas, faste den är inte lika hel som den en gång var. Där finns en skillnad. En handling som ändrade det släta snöret som en gång fanns där.
Men inte alla kan bortse från ett svek. Alla kan inte förlåta. Alla handlingar går inte heller att förlåta. Då kommer där för evigt hänga ett osynligt snöre, utan vän. Ett snöre som har ett slut tillskillnad från alla andra länkar som inte har ett slut, utan sitter ihop med någon eller något. Ett snöre med ett slut är smärtsamt. Det är tungt. Men efter ett tag saknar man den andre delen av stumpen mindre och mindre.. det kommer andra saker emellan. Och tillslut har man glömt. Man säger att tiden läker alla sår, frågan är om det är sant. Jag antar att man tids nog får reda på det.
Men jag behöver dig. Kom hit och rör mig.
/A
When the hurlyburly's done
Återigen har jag blivit väldigt dålig på att uppdatera denna blogg. Jo, jag skäms faktiskt lite.. men har inte haft någonting vettigt eller intressant att skriva om. Tvivlar på att det är jätte intressant att höra om att jag nyss var ute och for runt i min mammas bil i pyjamas för att leka taxi, att jag körde en sådan där gympavideo i tv-rummet eftersom det var alldeles för halt och sunkigt väder för att ta sig ut på en löptur eller att hela denna första dag av lovet har varit totalt bortkastad.
Jag kan också berätta att jag har insett varför jag ogillar löpbandet på gymmet så himla mycket och istället tar mig löpturer ute! Anledningen är att om man springer ute måste man fortsätta, man kan inte stanna förens man är framme, på gymmet kan man ju vara framme när man vill.. även om man sätter mål. Sedan är ju också miljöombytet och luften utomhus mycket mer underbar än den hemska "springa-på-stället-turen" på gymmet.
Jag har ett gulgrönt blåmärke på handen. Jag sitter på en trasig stol. Klockan är halv tolv och jag försöker fundera ut någonting intressant att skriva om. Man kan skriva om känslor, om händelser, om tankar och upplevelser. Men när allting tar slut? Eller när det blir för svårt att greppa, formulera och berätta? När man har mycket tankar och är trött, då ska man vara tyst. För det man säger blir oftast inkorrekt och helt bakochfram. Jag minns mycket väl när vi trötta, mitt i natten, talade om de vita kaninerna som var i Malmö, fast vi var på hotell i Tyskland, fast ändå inte. Ja, be mig inte berätta.. men vi alla minns dessa kaniner. Vi alla minns samtalet till min väns föredetta flickvän som för första gången smakat alkohol.. där hon också såg kaniner under ett bord. Precis som det jag skrev nu, där orden inte betyder någonting, inte är logiska.. så blir det när man skriver och är trött. När man vill förmedla någonting men inte klarar av att greppa tankarna. Såhär är det i mitt huvud just nu. Skulle inte sitta fel med en springtur där jag kan tänka och räta ut mina tankeled. Imorgon. Om vädret ger sig.
Jag kan också berätta att jag har insett varför jag ogillar löpbandet på gymmet så himla mycket och istället tar mig löpturer ute! Anledningen är att om man springer ute måste man fortsätta, man kan inte stanna förens man är framme, på gymmet kan man ju vara framme när man vill.. även om man sätter mål. Sedan är ju också miljöombytet och luften utomhus mycket mer underbar än den hemska "springa-på-stället-turen" på gymmet.
Jag har ett gulgrönt blåmärke på handen. Jag sitter på en trasig stol. Klockan är halv tolv och jag försöker fundera ut någonting intressant att skriva om. Man kan skriva om känslor, om händelser, om tankar och upplevelser. Men när allting tar slut? Eller när det blir för svårt att greppa, formulera och berätta? När man har mycket tankar och är trött, då ska man vara tyst. För det man säger blir oftast inkorrekt och helt bakochfram. Jag minns mycket väl när vi trötta, mitt i natten, talade om de vita kaninerna som var i Malmö, fast vi var på hotell i Tyskland, fast ändå inte. Ja, be mig inte berätta.. men vi alla minns dessa kaniner. Vi alla minns samtalet till min väns föredetta flickvän som för första gången smakat alkohol.. där hon också såg kaniner under ett bord. Precis som det jag skrev nu, där orden inte betyder någonting, inte är logiska.. så blir det när man skriver och är trött. När man vill förmedla någonting men inte klarar av att greppa tankarna. Såhär är det i mitt huvud just nu. Skulle inte sitta fel med en springtur där jag kan tänka och räta ut mina tankeled. Imorgon. Om vädret ger sig.
"Jag är inte handikappad, jag är hjulbent!" - rullstolsbunden idrottsman
Where has thou been?
Killing swine sister.
/A
Notakeback
Sitter med en filt över axlarna i en brun skinnsoffa och lyssnar på melodifestivalen. Insåg att jag jobbat tillsammans med en av pojkarna i Youngblood, var lite lustigt hade minsann ingen aning om att han var "kändis". Har också insett att det är dags att kolla på lite olika studentklänningar, så att inte alla fina tar slut, vore ju tragedi (bär sällan klänning). Funderade på att skriva lite andra lustiga saker.. men att vara på landet, ha sportlov och sjukt mycket plugg som jag inte tänker börja med idag gör mig alldeles för trött. Kan inte ens tänka klart. Därför tänkte jag bara skriva och berätta att jag lever.
You think the only people who are people, are the people who look and think like you. But if you walk the footsteps of a stranger, you'll learn things you never knew, you never knew.
Att ångra - det är omöjligt.
Det förfluta är skrivet i sten.
/A
För jag bara står här
Idag börjades dagen med ett samtal med franskaläraren, inte helt fel med lite feedback inför den individuella franska presentationen som egentligen skulle hållas imorgon. Sedan blev det eget arbete med flickorna i biblioteket, knåpade lite på vår ToK presentation innan det blev dags för lunch som avslutades med efterrätt från McDonalds (glass). Hade matematik i det underbara E-huset.. har saknat de pedagogiska salarna och sist men inte minst blev det biologilabb där jag och Tove (mestadels jag) färgade bänken grön med klorofyll.
Tog mig hem och började med att städa mitt rum. Jag kan nu officiellt säga att även jag har ett golv! I och för sig har saker och ting redan börjat hamna i oordning (inte bra Amanda!). Inte nog med det så har jag finslipat lite på min labbrapport, är långt ifrån klar.. men jag har åtminstone börjat!
Sist men inte minst tog jag mig ut i Venaspåret för en löprunda. Sammanlagt blev det cirkus 5km och i och med en förkylning är jag faktiskt nöjd med tiden! Dock kommer det en sådan där jobbig hosta insmygandes och det ogillas väldigt starkt.
Tänk om man vore ett träd. Vad mycket lättare allting skulle vara. Bara stå där, låta ens krona svaja lite i vinden, rassla lite. Låta små vackra fåglar bygga bo på de starka grenarna och låta ett par gulliga ekorrar bo i ett hål i stammen. Känna att man beskyddar de små djuren som söker sig till en för att kunna bo och leva. Om jag fick välja skulle jag antingen vara ett stort och vackert träd i Afrika, för där skulle färggranna fåglar bo på mina ståtliga och starka grenar. Jag skulle njuta av deras starka färger och lyssna på deras bländande toner. Jag skulle också kunna bistå med mat åt en lång och söt giraff, som med sin långa hals skulle kunna äta av de grönaste bladen i min svajande krona. Eller så skulle jag vara ett träd om hösten i de norra delarna av världen. Låta mina blad ändra färg.. röda och gula. Jag skulle lysa starkast av alla träd som tillsammans stod på en liten plätt på jorden och hos oss skulle domherrar och rödhakar bo. Vi skulle lyssna på deras sång och också se de små fina bruna ekorrarna springa mellan våra grenar. En bärandes på en kotte och en annan på ett ekollon. Det skulle kännas lite som ett av de där fina träden i serien Bamse där de röda ekorrarna bor samlade, som i en lägenhet. Ja, tänk.. om man vore ett träd vad lätt det skulle vara. Inga val skulle vara mina, utan jag skulle stå på ett och samma ställa, jag skulle låta alla andra göra val åt mig. För ett träd sitter fast i marken och låter andra komma till det.
Tog mig hem och började med att städa mitt rum. Jag kan nu officiellt säga att även jag har ett golv! I och för sig har saker och ting redan börjat hamna i oordning (inte bra Amanda!). Inte nog med det så har jag finslipat lite på min labbrapport, är långt ifrån klar.. men jag har åtminstone börjat!
Sist men inte minst tog jag mig ut i Venaspåret för en löprunda. Sammanlagt blev det cirkus 5km och i och med en förkylning är jag faktiskt nöjd med tiden! Dock kommer det en sådan där jobbig hosta insmygandes och det ogillas väldigt starkt.
Tänk om man vore ett träd. Vad mycket lättare allting skulle vara. Bara stå där, låta ens krona svaja lite i vinden, rassla lite. Låta små vackra fåglar bygga bo på de starka grenarna och låta ett par gulliga ekorrar bo i ett hål i stammen. Känna att man beskyddar de små djuren som söker sig till en för att kunna bo och leva. Om jag fick välja skulle jag antingen vara ett stort och vackert träd i Afrika, för där skulle färggranna fåglar bo på mina ståtliga och starka grenar. Jag skulle njuta av deras starka färger och lyssna på deras bländande toner. Jag skulle också kunna bistå med mat åt en lång och söt giraff, som med sin långa hals skulle kunna äta av de grönaste bladen i min svajande krona. Eller så skulle jag vara ett träd om hösten i de norra delarna av världen. Låta mina blad ändra färg.. röda och gula. Jag skulle lysa starkast av alla träd som tillsammans stod på en liten plätt på jorden och hos oss skulle domherrar och rödhakar bo. Vi skulle lyssna på deras sång och också se de små fina bruna ekorrarna springa mellan våra grenar. En bärandes på en kotte och en annan på ett ekollon. Det skulle kännas lite som ett av de där fina träden i serien Bamse där de röda ekorrarna bor samlade, som i en lägenhet. Ja, tänk.. om man vore ett träd vad lätt det skulle vara. Inga val skulle vara mina, utan jag skulle stå på ett och samma ställa, jag skulle låta alla andra göra val åt mig. För ett träd sitter fast i marken och låter andra komma till det.
För jag står här och väntar. Jag vill vara din vän.
/A
Dagen som kallas kärlek
Idag är det alla hjärtansdag. 14 februari 2012. Jag fick tre kramar imorse när jag gick in i skolan och det gjorde min dag. Alla hjärtansdag behöver man inte dela med någon, för man kan vara själv och njuta av alla andras lycka. Man kan titta på alla chokladhjärtan, ballonger, godisar som delas ut och tänka på hur det är intressant att det krävs en speciell dag för att folk ska anstränga sig lite. Jag är nöjd. Nöjd med min dag.. även om jag pausar från träningen idag på grund av en förkylning. Men jag är nöjd för snart kommer familjen hem och det ska ätas massvis av mat. Jag är nöjd för att jag drömmer om min framtid och för att jag har underbara vänner. Jag är nöjd för att det var superduper fint väder och jag njöt när jag cyklade till skolan.
Nu ska jag gå ner, tror jag, sätta på musik, hämta en filt och börja skala lite potatis. Jag ska bli som alla andra, göra precis som alla barn gör när julen närmar sig, bli extra duktig och hjälpa till här hemma. Så att mor min slipper skala den mjöliga potatisen och så att det är klart när resten kommer hem. För sådant kan jag. Vara snäll.
Update 22.37:
Min mage är sprickfärdig och det är nästan inte roligt. Vi har käkat gruvligt med mat plus efterrätt! Men vad gör man inte såhär på alla hjärtansdag, på något vis bör man väl fira. Skulle cykla imorgon, men nu är jag i valet och kvalet då det har snöat rätt rejält idag. Får hoppas att det är borta för i så fall kommer min mage att kännas lite mera nice! Ska i alla fall testa en löptur imorgon och se om jag överlever eller om det resulterar i gruvlig hosta alternativt värre förkylning. Puss
Nu ska jag gå ner, tror jag, sätta på musik, hämta en filt och börja skala lite potatis. Jag ska bli som alla andra, göra precis som alla barn gör när julen närmar sig, bli extra duktig och hjälpa till här hemma. Så att mor min slipper skala den mjöliga potatisen och så att det är klart när resten kommer hem. För sådant kan jag. Vara snäll.
Update 22.37:
Min mage är sprickfärdig och det är nästan inte roligt. Vi har käkat gruvligt med mat plus efterrätt! Men vad gör man inte såhär på alla hjärtansdag, på något vis bör man väl fira. Skulle cykla imorgon, men nu är jag i valet och kvalet då det har snöat rätt rejält idag. Får hoppas att det är borta för i så fall kommer min mage att kännas lite mera nice! Ska i alla fall testa en löptur imorgon och se om jag överlever eller om det resulterar i gruvlig hosta alternativt värre förkylning. Puss
Vi håller hand och faller sakta bakåt. Tillsammans.
/A
Wretched, look at me I've lost it
Det var fest igår. Det urartade igår. Det var en helt okej kväll. Det är sjukt fint väder och jag vet inte var jag ska ta vägen.. Det finns så sjukt mycket som jag vill göra (en av dessa är att ta en promenad). Men om jag gör det får jag gruvligt dåligt samvete för att jag inte gör mina läxor som jag måste få klart. Men ändå sitter jag och skjuter upp allting just nu. Jag ska sluta att gå ut, nattsudda. Jag ska bli duktig, klara allt och gå ut med så höga betyg som möjligt (drömmen). Kan drömmar bli verklighet? Det återstår att se.. men i vilket fall som helst gör jag allt för att undvika att otur ska förstöra mitt öde. Jag går (kan inte) aldrig på en A-brunn, däremot K och R brunnar. Jag "spottar" och säger "tvi,tvi,tvi" över bägge axlarna (to be sure) varje gång jag ser en svart katt korsa en väg. Jag lägger ALDRIG nycklar på bordet. Jag försöker undvika att säga tack (jag vet att det är oförskämt, jag mår dåligt över det) när någon säger lycka till..
Ibland undrar jag om jag mår helt friskt i huvudet. Men så tänker jag.. vad är normalt? Varför skulle inte detta beteende kunna klassas som normalt? Är det för att normen inte gör det? Antagligen. Men jag tror, att innerst inne, finns vissa av dessa tankar hos majoriten av alla människor. Rotade. Någonstans. Kanske. Kanske inte. Svammel.
Jag har funnit problemet. Jag har sett vart det gått fel. Men nu är det försent att ändra på det. Jag ligger redan efter.
Update 19.19:
Sitter framför datorn igen, så som jag gör alla andra dagar. Tog mig faktiskt ut på en timmes promenad förut vilket fick mig att känna mig lite lyckligare. Dock försvann den lyckan så fort jag insåg att min efterlysta koncentrationsförmåga är totalt försvunnen vilket har resulterat i inga läxor alls. Istället sitter jag och lyssnar på underbar musik i form av svensk och engelsk. Toner. Helt underbart. Var dessutom tvungen att slänga in lite bortglömda svenskar i form av Nationalteatern (Kolla kolla) och Thomad Di Leva (Vad är frihet?). Det är något visst med sådan där. Musik alltså. Eller texten snarare. För mig. Eller bara tonerna. Underbar klassisk musik brukar förgylla mina promenader. Det är livet. Men livet börjar inte förens efter IB. Snart får jag leva. Och då ska jag leva på riktigt.
Ibland undrar jag om jag mår helt friskt i huvudet. Men så tänker jag.. vad är normalt? Varför skulle inte detta beteende kunna klassas som normalt? Är det för att normen inte gör det? Antagligen. Men jag tror, att innerst inne, finns vissa av dessa tankar hos majoriten av alla människor. Rotade. Någonstans. Kanske. Kanske inte. Svammel.
Jag har funnit problemet. Jag har sett vart det gått fel. Men nu är det försent att ändra på det. Jag ligger redan efter.
Update 19.19:
Sitter framför datorn igen, så som jag gör alla andra dagar. Tog mig faktiskt ut på en timmes promenad förut vilket fick mig att känna mig lite lyckligare. Dock försvann den lyckan så fort jag insåg att min efterlysta koncentrationsförmåga är totalt försvunnen vilket har resulterat i inga läxor alls. Istället sitter jag och lyssnar på underbar musik i form av svensk och engelsk. Toner. Helt underbart. Var dessutom tvungen att slänga in lite bortglömda svenskar i form av Nationalteatern (Kolla kolla) och Thomad Di Leva (Vad är frihet?). Det är något visst med sådan där. Musik alltså. Eller texten snarare. För mig. Eller bara tonerna. Underbar klassisk musik brukar förgylla mina promenader. Det är livet. Men livet börjar inte förens efter IB. Snart får jag leva. Och då ska jag leva på riktigt.
Yet I wrote the words to this swan song
The author of the wrong
/A
Den 11 februari 2012
Jag hatar att vara förkyld. Det känns extremt konstigt i bröstet, näsan är täppt och man kan typ inte sova... Så otroligt äckligt faktiskt, så jag tänkte säga adjö till denna basillusk som har tagit sig in i mitt system och bli friskus! Den är liksom bara onödig och förstör för mig när det gäller tröning, sömn och koncentration. Ovärt!
Nu ska man väl försöka få någonting gjort, så att allting är färdigt till nästa vecka och så att man slipper sjukt mycket stress! Ska också ta mig en sväng ikväll och fira en god vän som fyller hela nitton år. Blir kalas bra att träffa massvis av folk. Njuta av underbart sällskap helt enkelt.
Skriver kort men bjuder på en lustig bild istället.
Nu ska man väl försöka få någonting gjort, så att allting är färdigt till nästa vecka och så att man slipper sjukt mycket stress! Ska också ta mig en sväng ikväll och fira en god vän som fyller hela nitton år. Blir kalas bra att träffa massvis av folk. Njuta av underbart sällskap helt enkelt.
Skriver kort men bjuder på en lustig bild istället.
Goodbye my almost lover.
Goodbye my hopeless dream.
/A
4dagar, 2val
Har inte bloggat på exakt 4dagar och 4timmar. Otroligt eh! Nej, jag är bara tillbaka i min gamla vana att inte ha någonting intressant och skriva och därför anser jag att det inte heller finns någon anledning till att skapa ett litet inlägg. I vilket fall som helst är det torsdag och jag sitter och redigerar en kemilabbrapport som sedan ska skickas in till min lärare. Kalas. Har dessutom dragit på mig en superdum förkylning.. kliande ögon, rinnande näsa, nysningar mest hela tiden och lite tjockt i halsen (inte så farligt).. men eftersom det inte är någon match i helgen så blir det heller ingen träning för mig........
Planerar min framtid lite smått. Jag har just nu två stycken ganska intressanta alternativ (eftersom jag egentligen inte alls vet vad jag ska göra). Alternativ nummer ett är att göra GMU snarast möjligt. Tre månaders grundläggande militär utbildning för att sedan söka till TolkS i Uppsala. Öppnar många dörrar om man väl lyckas komma in och lära sig de häftiga språken. Det andra alternativet är ett år borta från allt vad plugg heter och istället fara till sydligare breddgrader för att tjäna ihop mina pengar i ett främmande land. Det är otroligt lockande faktiskt och jag tror även att detta skulle vara givande! Det är svårt. Val. Pengar. Varför?
Nä, först ska jag fokusera på IB, försöka få godkänt på alla mina prov och sedan köra på det som känns rätt för stunden. Det blir kalas. Nu fryser jag. Behöver en filt, lite näsdroppar (avskyr det) och kanske lite bakgrundsljud i form av film/tv-program/musik.
Update 21.31:
Det där underbara ögonblicket när man kommer ihåg att det faktistk inte är fredag utan torsdag och att det innebär skola klockan åtta. När man sitter vid skrivbordet i det sjukt stökiga rummet, nyduschad efter att ha sett både Halv åtta hos mig och Sveriges värsta bilförare, en riktig TV-kväll. Ögonblicket som man inser att livet rullar på i en rasande fart och att det ibland är svårt att hinna med..
/A
Planerar min framtid lite smått. Jag har just nu två stycken ganska intressanta alternativ (eftersom jag egentligen inte alls vet vad jag ska göra). Alternativ nummer ett är att göra GMU snarast möjligt. Tre månaders grundläggande militär utbildning för att sedan söka till TolkS i Uppsala. Öppnar många dörrar om man väl lyckas komma in och lära sig de häftiga språken. Det andra alternativet är ett år borta från allt vad plugg heter och istället fara till sydligare breddgrader för att tjäna ihop mina pengar i ett främmande land. Det är otroligt lockande faktiskt och jag tror även att detta skulle vara givande! Det är svårt. Val. Pengar. Varför?
Nä, först ska jag fokusera på IB, försöka få godkänt på alla mina prov och sedan köra på det som känns rätt för stunden. Det blir kalas. Nu fryser jag. Behöver en filt, lite näsdroppar (avskyr det) och kanske lite bakgrundsljud i form av film/tv-program/musik.
Update 21.31:
Det där underbara ögonblicket när man kommer ihåg att det faktistk inte är fredag utan torsdag och att det innebär skola klockan åtta. När man sitter vid skrivbordet i det sjukt stökiga rummet, nyduschad efter att ha sett både Halv åtta hos mig och Sveriges värsta bilförare, en riktig TV-kväll. Ögonblicket som man inser att livet rullar på i en rasande fart och att det ibland är svårt att hinna med..
/A
Jag talar med dig
Tänkte att jag skulle kika in på bloggen och skriva ett snabbt litet inlägg innan jag börjar dona och pyssla med mina älskade läxor! I vilket fall som helst sitter jag just nu ute på landet, i pyssel rummet, tillsammans med min mormor som stryker och syster som spelar på datorn. Inte helt fel. Gillar att kylan kommer i början av februari, gillar att vi spelar suverän handboll ena stunden och sedan inte ens kan finna målet i den nästa, gillar att köra bil ensam ut till landet med hög musik och jag gillar hur jag troligtvis missade munnen igår kväll när jag borstade tänderna så att tandborsten bokstavligt talat flög in i väggen. Aldrig har nog jag och min syster skrattat så förbaskat mycket...
Där tog det stopp. Alla ord bara försvann och jag visste inte alls vad jag skulle skriva. Kan fortfarande inte komma på någoting vettigt som skulle kunna intressera mina (få) läsare! Jag menar.. hur kul är det egentligen på en skala från 1 till 10 att läsa om hur jag spenderar min helg? Eller hur jag stressar med läxor? He-he. Sjukt ovärt alltså. Medan jag ändå är igång med onödigt babblanda kan jag ju meddela att när jag skriver "he-he" med bindestreck så tänker jag mig att det låter lite som Nelsons hånfulla skratt i The Simpsons. Nu vet ni hur ni ska läsa det där! Haha.. Det är udda.. för jag typ.. pratar (tänker) hur allting jag skriver låter. Det där var komplicerat.. Men det jag skriver säger jag inuti i huvudet samtidigt som jag skriver det, så att det har en ton, en rytm.. Visserligen tvivlar jag på att någon annan läser det som jag tänker att det låter.. eller som det är.. intended liksom. Men vad gör det. Alla tolkar som de vill, alla kanske har en egen liten röst i sitt huvud som hör det jag skriver sägas på ett visst sätt.
Ojoj. Nu är jag förvirrad.
Där tog det stopp. Alla ord bara försvann och jag visste inte alls vad jag skulle skriva. Kan fortfarande inte komma på någoting vettigt som skulle kunna intressera mina (få) läsare! Jag menar.. hur kul är det egentligen på en skala från 1 till 10 att läsa om hur jag spenderar min helg? Eller hur jag stressar med läxor? He-he. Sjukt ovärt alltså. Medan jag ändå är igång med onödigt babblanda kan jag ju meddela att när jag skriver "he-he" med bindestreck så tänker jag mig att det låter lite som Nelsons hånfulla skratt i The Simpsons. Nu vet ni hur ni ska läsa det där! Haha.. Det är udda.. för jag typ.. pratar (tänker) hur allting jag skriver låter. Det där var komplicerat.. Men det jag skriver säger jag inuti i huvudet samtidigt som jag skriver det, så att det har en ton, en rytm.. Visserligen tvivlar jag på att någon annan läser det som jag tänker att det låter.. eller som det är.. intended liksom. Men vad gör det. Alla tolkar som de vill, alla kanske har en egen liten röst i sitt huvud som hör det jag skriver sägas på ett visst sätt.
Ojoj. Nu är jag förvirrad.
Är det okej att ändra sig?
/A
Om ändå jorden vore platt
Tänkte att jag skulle skriva ett litet inlägg innan jag bankar in all denna Human Biochemistry i min skalle och gör de bägge proven som ska in imorgon! Livet duger. Jag har blivit beroende av saft, vilket är kalasgott, jag har varit på en inte fullt så jobbig träning, jag är i valet och kvalet om hur jag ska göra imorgon, och jag har lite kli i halsen. Men det är som det ska vara! Det jag skulle kunna önska är väl att jag kunde alla mina läxor, alla kemi och förstod allting så att jag inte behövde hamra in allting i huvudet igen nu innan mocksen. Tyvärr kan man dock inte få allting här i världen.
Hur skulle du definiera en rak linje? Vad är en rak linje egentligen? Om jag skulle rita så gott som ett rakt sträck på marken så skulle det ju se rakt ut för mig, eller hur? Man skulle se det som rakt och att detta nu var den universala sanningen och därmed verkligheten. Om vi nu ska vara kritiska och öppna för nya tankar och idéer måste vi kanske ta upp att jorden är rund. Om jag skulle gå rakt fram, i en rak linje, så skulle jag egentligen inte gå i en rak linje eftersom vi lever på en cirkel. En sphere (vet tyvärr inte vad det heter på svenska). Om man tittar på en 3-D figur av en sphere kan man se att där inte finns någon platt yta, utan att den är smått böjd över hela, en krökning, vilket gör figuren rund. Så vad är då rakt? Finns det någonting som är rakt eller är allting lite små krökt? Men att vi uppfattar det som rakt eftersom jorden är så stor att dessa minimala krökningar blir mikroskopiska och därmed omöjliga för oss att uppfatta.. Det är komplicerat. Det finns inga sanna svar, bara spekulationer, tankar och teorier.
Nu ska jag ta min kemibok i knät, lägga provet framför mig och svara på de alla frågor som kräver utförliga svar. För imorgon är det fredag och på fredagar väntar Mårten klockan 8.00 för kemi i K-huset. Ingen rast, ingen ro. Vila får man tids nog.
Hur skulle du definiera en rak linje? Vad är en rak linje egentligen? Om jag skulle rita så gott som ett rakt sträck på marken så skulle det ju se rakt ut för mig, eller hur? Man skulle se det som rakt och att detta nu var den universala sanningen och därmed verkligheten. Om vi nu ska vara kritiska och öppna för nya tankar och idéer måste vi kanske ta upp att jorden är rund. Om jag skulle gå rakt fram, i en rak linje, så skulle jag egentligen inte gå i en rak linje eftersom vi lever på en cirkel. En sphere (vet tyvärr inte vad det heter på svenska). Om man tittar på en 3-D figur av en sphere kan man se att där inte finns någon platt yta, utan att den är smått böjd över hela, en krökning, vilket gör figuren rund. Så vad är då rakt? Finns det någonting som är rakt eller är allting lite små krökt? Men att vi uppfattar det som rakt eftersom jorden är så stor att dessa minimala krökningar blir mikroskopiska och därmed omöjliga för oss att uppfatta.. Det är komplicerat. Det finns inga sanna svar, bara spekulationer, tankar och teorier.
Nu ska jag ta min kemibok i knät, lägga provet framför mig och svara på de alla frågor som kräver utförliga svar. För imorgon är det fredag och på fredagar väntar Mårten klockan 8.00 för kemi i K-huset. Ingen rast, ingen ro. Vila får man tids nog.
Jag sträcker ut min hand, du kan ta den.
Jag vill vara din vän, igen.
You kept your promise... never.
/A
Det nalkas vinter, i februari
Härligt när den där välkända panikkänslan kommer krypandes så här framåt kvällen efter att jag har slopat min, i princip, enda riktiga plugg dag.. varför? Jag däckade en sväng när jag kom hem, somnade lite sådär obekvämt och när man gör det så är man förbannat seg när man väl vaknar. Därför har jag inte alls fått någonting på den franska presentation jag ska göra imorgon, inte heller på kemiprovet som ska lämnas in. Jag har bara börjat lite på engelska presentationen/diskussionen som skall hållas klockan åtta imorgon bitti (kalas). Den omfattar Bilingualism - tvåspråkighet. Jag vet vad jag ska prata om, men jag har ingen aning om vad jag ska säga. Dock vet jag att en fråga som kommer vara med i avslutandet av mitt tal och vara start på en av diskussionerna är utifall monolingual people are more likely to be less open to new cultures - thus (älskar det ordet) mer konservativa och kanske lite mer rasistiska än tvåspråkiga. Självklart kommer jag inte säga det på det viset, eftersom det finns många enspråkiga människor som är öppna för alla möjliga nya och främmande kulturer, men det kan hända att de ibland sätter taggarna utåt för att de känner sig rädda med bara ett språk till hands? Tyvärr kan inte jag svara på den frågan genom egen erfarenhet då jag faktiskt anser mig vara tvåspråkig.
Har insett att det snart är dags för alla exams, prov och inlämningar. Att IB snart är över och att jag måste skaffa mig en framtid. Ska jag göra GMU? Ska jag satsa på en bra och vettig utbildning direkt? Eller ska jag möjligtvis söka jobb och ta ett pausår? Jag borde känna mer panik över denna framtidsfråga än jag faktiskt gör. Jag bör redan börja med planering och ha ett hum om vad jag vill göra, för så brukar det vara. Men inte nu. Nu vet jag inte. Men det kommer lösa sig. 6 sekunder innan jag är medveten om det har ju min hjärna tagit beslutet åt mig. Jag följer den teorin, för det betyder att jag följer mitt hjärta och gör det som jag vill för stunden. Hoppas jag.
Har insett att det snart är dags för alla exams, prov och inlämningar. Att IB snart är över och att jag måste skaffa mig en framtid. Ska jag göra GMU? Ska jag satsa på en bra och vettig utbildning direkt? Eller ska jag möjligtvis söka jobb och ta ett pausår? Jag borde känna mer panik över denna framtidsfråga än jag faktiskt gör. Jag bör redan börja med planering och ha ett hum om vad jag vill göra, för så brukar det vara. Men inte nu. Nu vet jag inte. Men det kommer lösa sig. 6 sekunder innan jag är medveten om det har ju min hjärna tagit beslutet åt mig. Jag följer den teorin, för det betyder att jag följer mitt hjärta och gör det som jag vill för stunden. Hoppas jag.
Ensam i en tågkupé med en ängel som fällt ihop sina svarta vingar
och satt sig på sätet mittemot.
Du fanns alltid vid min sida. Du var bara min.
En dag var du borta.
Du stängde dörren och gick vidare.
och satt sig på sätet mittemot.
Du fanns alltid vid min sida. Du var bara min.
En dag var du borta.
Du stängde dörren och gick vidare.
/A
