Imorgon smäller det
Jag har varit urusel på att blogga den senaste tiden, men det har varit sådan full rulle att jag inte riktigt har haft lust till att göra det heller. Det har hänt så himla mycket nu senaste tiden. Agnes har varit här och hälsat på, Nick har bott hos oss senaste tiden och det har varit julklappshandlande. Jag har firat arbetskamraters födelsedagar och jag har varit på middag med andra, vi har ätit otroligt god vegetarisk mat på Food for Friends, en finfin restaurang nära the Lanes och vi har lagat en massa hemma, såsom linsgrytor och soppor.
Igår fyllde min käre Nick år och detta firade vi med att vakna tidigt (eller jag) för att gå till jobbet. Efter det blev det hem för lite mys innan vi överraskade honom med en färdiggjord New York Cheesecake och blåbär vid sidan av. Letade överallt för att finna en blåbärscheesecake, men det var omöjligt. Hittade bara jordgubb eller hallon, och det kändes inte lika bra, inte heller vågade jag mig på att göra en hemmagjord.. har inte riktigt de instrument man skulle behöva för att göra en, plus att jag aldrig heller har gjort en cheesecake i hela mitt liv. Men tårtan blev lyckad med sina guld och silver ljus och den unge mannen blev nöjd. Efter detta hade jag lovat honom att ta honom till valfri restaurang, som en födelsedagspresent. Så vi tog på oss finfina kläder, jag valde min nyinköpta sammets kjol. Ja, jag.. Amanda Pålsson, har köpt en kjol, som frivilligt används. Känner mig otroligt feminin nu, men det får man väl ibland. Nick satte på sig sin nya rutiga skjorta som även den är otroligt fin och passar honom perfekt. Vi tog oss ner till St. James Street för att ta ut lite pengar och efter det gick vi till den restaurang han hade valt. Det var en Meze restaurang, turkisk, och herre min skapare vad maten var gudomlig.
Servitrisen kom in med mitt favorit bröd, ballongbrödet, och två dippar. Vi började smaka på detta eftersom Nick aldrig tidigare hade ätit det. Sedan kom vår förrätt in. Olika kalla mezedippar med ännu mer mumsigt bröd. Mättnadskänslan började bli enorm och efter en stunds väntan kom även huvudrätten in. Vi valde samma rätt fast med olika kött, Nick valde köfte och jag tog lamm. Så himla gott var det. Båda kötten, och allting som var till. Men ack så mätt jag var. Min mage var fullare än fullast och jag trodde jag skulle dö, men det var himla gott, verkligen en värd restaurang.
Dock hade vi oturen att välja en kväll då det satt två otroligt fulla österrikare på restaurangen, den ena mannen föll huvudstupa rakt på bordet bakom mig när han skulle gå så hela bordet flög emot mig och sedan lyckades han inte ens ställa sig på första försöket.. men så fort de hade gått var allting tillbaka till det lugna med turkisk musik spelandes i bakgrunden. Jag betalade och vi gick hem. La oss i sängen och somnade gott, mätt och belåtna.
Idag var det jobb igen.. och Nick for till Paris. Han kom till mig på förmiddagsrasten och vi sa hejdå. 24 dagar, alltså 23 nätter är han borta.. sedan kommer han hit i ett par dagar innan han far iväg till Australien. 24 dagar. Jag är otroligt sugen på att köpa ännu en chokladkalender för att räkna ner dagarna. Det vore rätt värt faktiskt...
Imorgon far jag dock till Sverige. Jag börjar jobba sju, slutar två timmar tidigare och ska försöka att smärtfritt ta mig till Gatwick där planet sedan far 20.35 emot kalla och snöiga Sverige, plus familjen. Två veckors semester från jobb och annat. Kommer bli livets liv.
Ska fortsätta packa och diska min tallrik. Har blivit lite av en kock nu, gjorde precis linsgryta med krossade tomater och herbs. Hade varit trevligt med lite lök och annat för att spice it up.. men man tager vad man haver. Har redan spenderat sisådär 10000+ kr i december på julklappar, middagar, deposits och hyror.
Igår fyllde min käre Nick år och detta firade vi med att vakna tidigt (eller jag) för att gå till jobbet. Efter det blev det hem för lite mys innan vi överraskade honom med en färdiggjord New York Cheesecake och blåbär vid sidan av. Letade överallt för att finna en blåbärscheesecake, men det var omöjligt. Hittade bara jordgubb eller hallon, och det kändes inte lika bra, inte heller vågade jag mig på att göra en hemmagjord.. har inte riktigt de instrument man skulle behöva för att göra en, plus att jag aldrig heller har gjort en cheesecake i hela mitt liv. Men tårtan blev lyckad med sina guld och silver ljus och den unge mannen blev nöjd. Efter detta hade jag lovat honom att ta honom till valfri restaurang, som en födelsedagspresent. Så vi tog på oss finfina kläder, jag valde min nyinköpta sammets kjol. Ja, jag.. Amanda Pålsson, har köpt en kjol, som frivilligt används. Känner mig otroligt feminin nu, men det får man väl ibland. Nick satte på sig sin nya rutiga skjorta som även den är otroligt fin och passar honom perfekt. Vi tog oss ner till St. James Street för att ta ut lite pengar och efter det gick vi till den restaurang han hade valt. Det var en Meze restaurang, turkisk, och herre min skapare vad maten var gudomlig.
Servitrisen kom in med mitt favorit bröd, ballongbrödet, och två dippar. Vi började smaka på detta eftersom Nick aldrig tidigare hade ätit det. Sedan kom vår förrätt in. Olika kalla mezedippar med ännu mer mumsigt bröd. Mättnadskänslan började bli enorm och efter en stunds väntan kom även huvudrätten in. Vi valde samma rätt fast med olika kött, Nick valde köfte och jag tog lamm. Så himla gott var det. Båda kötten, och allting som var till. Men ack så mätt jag var. Min mage var fullare än fullast och jag trodde jag skulle dö, men det var himla gott, verkligen en värd restaurang.
Dock hade vi oturen att välja en kväll då det satt två otroligt fulla österrikare på restaurangen, den ena mannen föll huvudstupa rakt på bordet bakom mig när han skulle gå så hela bordet flög emot mig och sedan lyckades han inte ens ställa sig på första försöket.. men så fort de hade gått var allting tillbaka till det lugna med turkisk musik spelandes i bakgrunden. Jag betalade och vi gick hem. La oss i sängen och somnade gott, mätt och belåtna.
Idag var det jobb igen.. och Nick for till Paris. Han kom till mig på förmiddagsrasten och vi sa hejdå. 24 dagar, alltså 23 nätter är han borta.. sedan kommer han hit i ett par dagar innan han far iväg till Australien. 24 dagar. Jag är otroligt sugen på att köpa ännu en chokladkalender för att räkna ner dagarna. Det vore rätt värt faktiskt...
Imorgon far jag dock till Sverige. Jag börjar jobba sju, slutar två timmar tidigare och ska försöka att smärtfritt ta mig till Gatwick där planet sedan far 20.35 emot kalla och snöiga Sverige, plus familjen. Två veckors semester från jobb och annat. Kommer bli livets liv.
Ska fortsätta packa och diska min tallrik. Har blivit lite av en kock nu, gjorde precis linsgryta med krossade tomater och herbs. Hade varit trevligt med lite lök och annat för att spice it up.. men man tager vad man haver. Har redan spenderat sisådär 10000+ kr i december på julklappar, middagar, deposits och hyror.
Min velvet skirt./A
Vintersjuk
Mitt förra inlägg var en total lögn.. eller nej, inte när jag skrev det, men det blev efteråt. Framåt kvällskvisten började jag istället må riktigt illa, trodde att det skulle gå över och borstade därför mina tänder innan jag vandrade hem till Nick. Trodde jag skulle brista ut av gråt i kylan på väg hem till honom, kom dit, tog en antibiotika och en paracetamol. Illamåendet blev bara värre och inte långt efter sade jag hallå till toalettringen. Inte bara en gång utan ett flertal gånger den natten. Fy farao vad det är hemskt, gråter nästan varje gång för att det är så otroligt snuskigt.
Morgonen efter blev det allt att ringa sig sjuk till jobbet, vilket var bra för jag låg total däckad hela dagen. Reste mig ur sängen två gånger för att kissa, var för trött och hade för ont för att göra någonting, orkade knappt ens sova. Sent på kvällen lyckades jag dock få i mig några skedar yoghurt men det var också allt.
Idag tyckte Nick jag skulle ringa in sjuk igen, för att "recover". Så här i efterhand var det ett smart drag. Har varit seg hela dagen, ätit två små yoghurtar och känner mig snäppet bättre. Lite huvudvärk nu, plus smått illamående och yrsel. Kanske brist på mat och så. Har fått i mig under två hundra kalorier på två dagar..
Ska vila lite till nu och tagga för morgondagen. Jobb och födelsedagsfirande. Ett måste ibland.
/A
Morgonen efter blev det allt att ringa sig sjuk till jobbet, vilket var bra för jag låg total däckad hela dagen. Reste mig ur sängen två gånger för att kissa, var för trött och hade för ont för att göra någonting, orkade knappt ens sova. Sent på kvällen lyckades jag dock få i mig några skedar yoghurt men det var också allt.
Idag tyckte Nick jag skulle ringa in sjuk igen, för att "recover". Så här i efterhand var det ett smart drag. Har varit seg hela dagen, ätit två små yoghurtar och känner mig snäppet bättre. Lite huvudvärk nu, plus smått illamående och yrsel. Kanske brist på mat och så. Har fått i mig under två hundra kalorier på två dagar..
Ska vila lite till nu och tagga för morgondagen. Jobb och födelsedagsfirande. Ett måste ibland.
/A
Känner mig som en sjukling
Mycket har hänt men jag har inte varit benägen att uppdatera bloggen. Istället har jag vridit mig av smärta i min säng och bett till all de övre makterna att det snabbt skulle försvinna...
I fredags började det hela i alla fall med att gå till jobbet för att sedan komma hem till en viss Tove som äntligen fyllt 19år! Hon hade bakat en supersöt god tårta med marängbotten, grädde med krossad daim i och sedan rosa socker på toppen. Den var riktigt fin och så fort jag har laddat över bilder från kameran kommer jag visa en bild på den med. Efter tårtätande och fixande drog vi oss till Bella Italia för att äta en suverän middag. Vi hade så himla mysigt och allting var jättetrevligt. Sedan blev det hem för att dricka lite och efter det ut till Coalition. Där stannades det inte länge för min del. Hade ont som attans i vänster sida och av en olyckshändelse lyckades jag få mig ett rejält slag på läppen så att den sprack lite lätt. Fläskläpp och sidont gick jag och Nick gnabbandes hemåt.
Dagen efter vaknade vi tidigt då Nick skulle jobba och jag var trött. Tog mig hem och kikade på en massa tv-shows och filmer på datorn tills Nick slutade jobbet. Då blev det istället dags för att ta sig till the Medical Health Care Centre.. ja, jag har lyckats dra på mig en blåskatarr och lät den vara i näst intill en vecka innan jag ens sa något till Nick. Han tvingade iväg mig och jag fick göra ett härligt urinprov. Efter lite väntan fick jag tala med en doktor och hon sa att jag hade en liten infektion. Detta resulterade i en fem dagars antibiotikakur. Hittills har de verkat väldigt bra men sedan i söndags eftermiddag tills igår natt har jag haft så bedrövligt ont i vänster sida. Det går från rygg och mage men är ändå svårt att beskriva. Men fyfasen vad ont det gjorde. Blandning mellan dödlig mensvärk och illamående av hunger, även inget av detta är fallen. Idag lever jag som en vanlig människa i alla fall. Idag gör det inte ont. Vilket faktiskt är rätt synd dock. För jag hade blivit övertalad att gå till the health centre igen. Fråga dem vad den gruvliga smärtan kan ha varit.. men eftersom jag inte hade ont så blev det inte av.
Inte nog med smärtan har jag även denna veckan lyckas jobba över tre timmar till, vilket betyder att jag bara har en flextimme kvar. Sedan är jag klar. Lyckan i mig. Då är det bara att fortsätta som vanligt och kämpa på så mycket det bara går med de forms som är kvar. Härligt.
Återigen detta tjat om träning. Jag började bra, fick igång löpandet. Men smärtan har hållit mig ifrån det hela. Ska börja igen, snarast och dessutom funderar jag på att skaffa mig ett gymkort så att motivationen ökar. Det är behövligt efter de feta frukostarna, den gratis mat och de cupcakes vi får på jobbet och allt annat snuskigt som jag faktiskt stoppar i mig. Jag kommer se ut som en riktigt köttbulle när jag kommer hem, alla kommer ta fel och försöka äta upp mig istället. Inte helt okej. Men jag får skylla mig själv.
Nu ska jag varva ner, lyssna på lugnande musik, alternativt en serie, kanske Skypea lite mer med mamma, men inget annat ansträngande. Slappna av, njuta av att vara smärtfri och bara ha det bra.
I fredags började det hela i alla fall med att gå till jobbet för att sedan komma hem till en viss Tove som äntligen fyllt 19år! Hon hade bakat en supersöt god tårta med marängbotten, grädde med krossad daim i och sedan rosa socker på toppen. Den var riktigt fin och så fort jag har laddat över bilder från kameran kommer jag visa en bild på den med. Efter tårtätande och fixande drog vi oss till Bella Italia för att äta en suverän middag. Vi hade så himla mysigt och allting var jättetrevligt. Sedan blev det hem för att dricka lite och efter det ut till Coalition. Där stannades det inte länge för min del. Hade ont som attans i vänster sida och av en olyckshändelse lyckades jag få mig ett rejält slag på läppen så att den sprack lite lätt. Fläskläpp och sidont gick jag och Nick gnabbandes hemåt.
Dagen efter vaknade vi tidigt då Nick skulle jobba och jag var trött. Tog mig hem och kikade på en massa tv-shows och filmer på datorn tills Nick slutade jobbet. Då blev det istället dags för att ta sig till the Medical Health Care Centre.. ja, jag har lyckats dra på mig en blåskatarr och lät den vara i näst intill en vecka innan jag ens sa något till Nick. Han tvingade iväg mig och jag fick göra ett härligt urinprov. Efter lite väntan fick jag tala med en doktor och hon sa att jag hade en liten infektion. Detta resulterade i en fem dagars antibiotikakur. Hittills har de verkat väldigt bra men sedan i söndags eftermiddag tills igår natt har jag haft så bedrövligt ont i vänster sida. Det går från rygg och mage men är ändå svårt att beskriva. Men fyfasen vad ont det gjorde. Blandning mellan dödlig mensvärk och illamående av hunger, även inget av detta är fallen. Idag lever jag som en vanlig människa i alla fall. Idag gör det inte ont. Vilket faktiskt är rätt synd dock. För jag hade blivit övertalad att gå till the health centre igen. Fråga dem vad den gruvliga smärtan kan ha varit.. men eftersom jag inte hade ont så blev det inte av.
Inte nog med smärtan har jag även denna veckan lyckas jobba över tre timmar till, vilket betyder att jag bara har en flextimme kvar. Sedan är jag klar. Lyckan i mig. Då är det bara att fortsätta som vanligt och kämpa på så mycket det bara går med de forms som är kvar. Härligt.
Återigen detta tjat om träning. Jag började bra, fick igång löpandet. Men smärtan har hållit mig ifrån det hela. Ska börja igen, snarast och dessutom funderar jag på att skaffa mig ett gymkort så att motivationen ökar. Det är behövligt efter de feta frukostarna, den gratis mat och de cupcakes vi får på jobbet och allt annat snuskigt som jag faktiskt stoppar i mig. Jag kommer se ut som en riktigt köttbulle när jag kommer hem, alla kommer ta fel och försöka äta upp mig istället. Inte helt okej. Men jag får skylla mig själv.
Nu ska jag varva ner, lyssna på lugnande musik, alternativt en serie, kanske Skypea lite mer med mamma, men inget annat ansträngande. Slappna av, njuta av att vara smärtfri och bara ha det bra.
/A
