Oj, det urartar

Somnade. Brutalt. Har legat däckad till och från i sängen sedan fem tiden idag. Det är tufft nu när allting börjat lösa sig och spänningarna släpper...

Igår började dagen relativt tidigt. Klockan 9.00 var jag färdig duschad, tandborstad och frukost äten. Jag lämnade lägenheten för att snylta lite WiFi utanför Starbucks eftersom vårt nät var helt ur funktion innan jag bar mig iväg till Manpower där jag skulle registrera mig. Registrerade mig och fick veta att Jamie kunde träffa mig redan vid två tiden samma dag för en intervju vilket kändes kalasfint! Tog mig tillbaka hem, fick sms om att Nick återigen befann sig i samma område som mig, bestämde att vi skulle höras efter mötet. Internet kom tillbaka. Klockan blev kvart i två och jag bestämde mig för att gå de där 5 minuterna till American Express (ja, jag bor på samma gata som hela enorma företaget). Kom dit, väntade en stund och hade tillslut min casual intervju med en mycket trevlig kille. Han ställde åtta snabba frågor, snackade lite om jobbet och sa att han var tvungen att bestämma sig idag och att det var en del andra som hade sökt. Jag tog mig hem, vi lagade en mumsig omelett och sedan gick jag hem till Nick. Telefonen ringer och det är Manpower som frågar hur intervjun har gått. Allting gick finfint enligt mig, men ändå blev chocken stor när hon sa att jag hade blivit erbjuden platsen! Så nu har jag jobb på American Express.

Vi firade med förfest hemma hos oss. Ett helt gäng blev vi av underbara människor. Robin har återvänt från Frankrike och vilken entre han gjorde när han kom! Nick hade inte den blekaste och pojken har längtat ihjäl sig efter honom. Det var banne mig underbart att se.
Sedan tog vi oss till Yates. Träffade resten. Dansade hela natten. Tog oss hem till oss och sov.

Dagen idag började också relativt tidigt. Jag och Tove bestämde oss för att bruncha eftersom E skulle till London. Därför blev det hon som beställde Domino's pizzor medan jag gick till banken för att klura ut ett bankkonto. Lyckan när mannen bakom disken känner igen mig, vet om allt strul som har varit och istället hjälper mig skaffa ett Classic account direkt. Livet. Det gav mig ett bankkonto och ett proof of address på samma gång vilket jag verkligen behövde! Gick hem och tjockade i oss pizza, gick tillbaka till staden mot Manpower för att skriva på alla kontrakt. När det var klart gick jag runt staden en liten sväng. Kikade in på billiga Primark. Underbart. Och såg dessutom drömkoftan från Urban Outfitters. Om jag ändå hade fått paycheck denna vecka! Då hade den blivit min. OM den finns kvar när jag får lön så slår jag till. Direkt. (Dock kanske lite överpris på den).

Käkade en Cocos yoghurt glass med jordgubbar tillsammans med Tove, promenerade hemåt. La oss framför en film vid datorerna och däckade. Det har varit intensivt. Inte det gamla vanliga lugna. Det har varit tjockande, och viktuppgång. Magen är stor som en ballong och jag är mättare än mättast fortfarande.. dock väldigt väldigt törstig!

På tisdag börjar jag jobba. Klockan 9.00 ska jag vara på plats! Jag bör egentligen duscha nu, får se om jag orkar. Om jag har lust. Måste. Sedan så får ve se. Kanske blir ännu en film tillsammans med Nick. Tove ska ju jobba liksom. Åh. Nu ska jag sluta svamla. Det går helt okej nu. Det går framåt. Det känns bra..

 

Framåt kvällen blir allting extra fint.

 

 

/A

För att vara helt ärlig så har jag inte haft hemlängtan alls sedan jag anlände hit till England.. förens nu. Alla tankar är huller om buller, jag är stressad, ledsen, irriterad och massa annat på en och samma gång. Jag är trött. Saknar min familj, saknar mitt nyttiga liv och min träning. Jag saknar riktig husmanskost och allt sådant där som finns hemma i huset, lägenheten och på landet. Jag önskar att jag var hemma för dopet på lördag eftersom det känns onödigt att bara strosa runt här. Eller nej. Jag gillar Brighton och jag älskar verkligen alla som finns här.. men jag saknar allt som finns hemma. Möjligheterna och allting. Det eftersom det är alldeles för mycket drama här mest hela tiden. Velande, besut, det är kaos.
Ena stunden skrattar man, andra stunden är man på bristningsgränsen. Gråter. Nej. Nu är det bra..

Jag har ändrat min kost som bara den, jag måste minst ha gått upp 10kg vilket är hemskt. USCH. Jag måste börja träna.. när min förkylning är borta och tanden inte är illa längre. Då kör vi! Äter frukt numera dock.. och grönsaker.. och couscous. Så jag äter rätt nyttigt.. förutom det extra godiset osv. Men det är snart slut och jag är verkligen sjukt pank. Jag har 800kr kvar på kortet och jag MÅSTE köpa mig shampoo och balsam. Katastrofalt det här. Är inte van vid det ekonomiska och slösande livet. Är van att alltid jobba och tjäna pengar samt sällan spendera. Mitt liv. Konstigt.

Ska sluta skriva nu. Bara svamlar. Har ingenting att säga. Vet inte vad jag gör.

 

/A

Det är söndag. Morgonen började med rostade mackor, apelsin juice och flingor. Sedan ihop packande av alla dess miljontals saker som skulle ner i den alldeles för tunga väskan. Släpandes lyckades jag få ner mina två väskor och Tove sina.. sedan började vandringen mot den nya adressen här i Brighton. Och herrejävlar (ursäkta språket) vilken vandring. Egentligen är det inte speciellt långt.. men satans vilken backe vi var tvungna att bestiga med våra suveränt tunga väskor. Svetten rann, huvudvärken kom smygandes och axlarna började krämpa, men tids nog lyckades vi ta oss till 105 Edwards Street. Vi bar upp våra väskor till rummet, tog oss till Morrison's och handlade en massa mat! Äntligen lite grönsaker och frukt, pasta, couscous och andra diverse nödvändiga varor!

 

Uppackning av väskan är klar. Inte har den varit uppackad helt sedan jag landade i England för mer än fem veckor sedan. Det är katastrofalt hur fort tiden har gått, hur länge jag har varit här och hur jag ännu inte har skaffat mig ett arbete. Det är surt, känslorna är blandade och jag vet inte alls hur framtiden ter sig. Elvira kommer troligtvis lämna England eftersom hon har använt sig av alldeles för mycket pengar.. jag kanske också tvingas till att göra detsamma.. men jag vet inte ännu. Jag håller tummarna för att få mig ett jobb. Snarast.

Jag vet inte riktigt vad jag känner. Jag är trött. Har ont i huvudet. Vill vara ensam men samtidigt inte. Jag saknar och jag saknar inte. Har hemlängtan men samtidigt inte. Jag trivs här, men jag vill vara hemma också. Om jag fick, skulle jag ta med mig en del, vissa personer, vissa saker och flytta hem. Packa ner allting och dem i en väska och testa lyckan hemma istället. Det vore mycket lättare, bättre och jag skulle få se min sötaste,, underbaraste och gulligaste kusin döpas. Om ändå. Nu verkar det som att jag missar hela spektaklet och det känns inte så himla kul.

 

Dramat som jag skrev om igår är överväldigande. Det är det som drar ner mig i mörkret, när allting ändras hela tiden. Jag orkar inte och kan heller inte hålla humöret uppe. Dessutom har min käre oas, mitt lugn, min "comfort zone" farit iväg på en minisemester till München, vilket är rätt trist. Allting blir snäppet svårare då, speciellt om man själv inte vet hur det ser ut om en vecka eller så, om man är här, eller borta.. dock måste jag stanna här MINST två veckor till annars blir vi av med vår deposit.. sadly.

 

Måste dessutom ta och börja mitt hälsosamma liv. I och med att jag har haft tre förkylningar och fortfarande sitter snorig och med halsont så har det tränats EN gång sedan jag kom hit! EN GÅNG! Det är katastrofalt. Det är inte ens okej på en fläck, det är inte ens nära okej. Dessutom har det ätits alldeles för mycket bröd, socker, salt, onyttigt, fettigt, dåligt och äckligt. Man kommer absolut rulla fram efteråt. Det är sjukt. Jag har lite panik eftersom min kondition kommer vara nere på noll och förkylningarna verkar avlösa varandra.

 

Känner också att jag har varit urusel på att blogga, samt lägga upp bilder. Bilder finns och kommer när jag känner för det. Bloggdesignen har ändrats och det tar år och dar för bilder att ordnas upp. Var glada att ni får er ett redigt långt inlägg där jag skriver av alla mina.. eller nej, inte ens nära.. men mestadels av mina känslor!

 

/A

Jag vet att jag har varit urusel pa att uppdatera bloggen, men jag lovar att skriva ett inlagg imorgon och formodligen kommer jag aven passa pa att forgylla den bedrovliga texten med finfina bilder tagna har i Brighton!

Just nu ar allting drama och kaos. Skriver mer om det imorgon nar jag sitter vid min dator, i varat nya rum, i den flatshare som vi numera kommer hyra. Da kommer jag aterigen ha funnit de tre sista bokstaverna i varat sa utomordentliga alfabet. Det kommer vara ett komplett inlagg med alla nyheter, skvaller och ledsamheter som sker har i den underbart vackra stad. Jag kan dock saga redan nu att jag ar trott. Trott i huvudet pa allt velande, kaos, panik och drama. Fram och tillbaka. Jag hinner inte med. Orkar inte med. Vet inte vad jag ska ta mig till. Men ni... fa lasare som faktiskt orkat halla er fast far vanta till imorgon. Da kommer jag dela med mig av mitt liv. Skriva till er. Skriva ur mig alla tankar, radslor och funderingar. Slappa los det som finns inombords och som inte riktigt kan ta sig ur. Jag kommer skriva och hoppas pa att dar finns nagon snall sjal som faktiskt laser det jag skriver. Hoppas. Hoppas att personen forstar och att jag inte vet vad jag gor.

Fortsattning foljer..

/A

Min hjärna dog lite nyss. Stressen över att inte ha boende eller jobb är rätt tärande. Ingen aning om vad som sker och på lördag är hostelet TOTALT fullbokat. Kulkul. Vi får väl alla tre campa hemma hos Nick i hand lilla rum, bara för att inte vara hemlösa på gatan. Vore ju otroligt tråkigt!

 

Håller tummarna för att Revenge ringer mig snart, är i behov av pengar och kanske kontakter som kan hjälpa med boende också. Vore livets liv! Inte nog med det så har Englands vistelsen hittills förstört hela min kondition som existerade (förkylning på förkylning) och ökat mitt sockersug så in i bomben. Jag kommer helt ärligt rulla här ifrån och jag gillar verkligen inte den tanken. Det äts Doritos, billiga snacks, snickers, kakor, glass och annat sockrigt. Det är illa när det är billigt.. men det är gott. Varför ska onyttigt vara så gott? Och det blir minsann inte lättare när det inte riktigt går att laga riktig mat. Snabbmat såsom billig fryspizza, pasta och andra färdiga rätter ätes var eviga dag. Det är kaos i systemet och sällan slinker det ner någonting nyttigt. Ledsamt hur man kan falla ner i sådana dåliga vanor på bara några veckor.. ska göra allt för att komma ur dem! Ett jobb skulle definitivt hjälpa!

 

Internet här är dessutom sjukt kasst. Vilket är irriterande, men det får duga nu när man i brist på annat letar sig blå efter arbete och boende. Livets liv. Men såhär är det att uppleva. Inte ska det vara en dans på rosor, det vore ju inte alls rätt. Nej, det ska vara tufft. Hela livet kan inte bara vara som att åka rutschkana. Man måste se det positiva i att imorgon ha varit i ett annat land i en månad. En hel underbar månad. Mött nya människor, vänner för livet, fiender, glada, ledsna, exalterade människor. Fransmän, spanjorer, britter och ungerskor. Det finns en salig blandning av människor. En ny kultur, i en ny stad, i ett nytt land. Det är helt galet. Och imorgon firas det en hel förbaskat fin månad här i lilla kuststaden Brighton.

 

Nu ska jag sluta klaga. Diska mina bestick efter en sjukt kaloririk lunch (pasta med tomatsås och mozzarella). Fundera på om jag kan motstå sockersuget eller om jag ska ta mig en frisk promenad till någon av de närliggande affärerna och köpa mig någonting. Tveksam. Kampen i huvudet pågår för fullt och jag kan ännu inte säga vilken sida som är starkast. Men jag kan säga att vi nog besöker den mindre trevliga klubben Yates ikväll, tillsammans med Nerena. £1 drinks all night. Inte fel. Billigare än Sverige. Men vi kör på lugnt och sparsamt!

 

/A

Idag är det återigen måndag och jag vet att jag har varit urusel på att uppdatera bloggen. Förmodar att där inte längre finns några läsare kvar, men om det fortfarande finns någon stackare som kikar in så kan denne få höra lite om livet i kuststaden Brighton!

Min goda vän Elvira som jag for hit med kommer lämna mig och Tove för arbete och boende i London. Minsann är det lyxigt när ens mamma har suveränt bra kontakter och kan ordna prima chanser till pengatjänande! Tove och jag fortsätter dock jakten på både boende och arbete. Idag har jag visserligen fått en intervju för ett arbete på en av de bästa klubbarna i stan, nämligen Revenge. Det är dock bara part time, men arbete som arbete.. och det innebär att jag ska arbeta tors-lör med att plocka glas. Detta gör jag ändå redan när jag väl besöker klubben så inga fel med att få betalt för det. Men vad vet jag. Ska ju bara dit för intervju, kanske inte alls går vägen och inte heller vet jag vad man tjänar. Men man får hålla tummarna för att det är ett arbete som fungerar en liten tid framöver.

Annars så lever livet på som vanligt. Umgås mycket med Nick, gick till Marinan med Richardo, Tove, Santiago, Nerena, Martin, Mathilde och ett gäng andra igår. Mycket trevligt. Tyvärr inga bilder därifrån då min telefon var döende och min kamera låg hemma (visste inte att vi skulle dit). De var ute efter ännu en Sunday Roast, fann den inte på rätt ställe, men fann ett billigt och bra ställe där de mumsade i sig av både roast beef och pork. Trevligt sällskap och en suveränt mysig promenad längs the Sea front. Inga som helst fel en solig söndag.

 

Bilder säger mer en tusen ord har jag hört:

 

Fick mig en välskriven bok av en trevlig person. Kan verkligen rekommendera The Prophet av Khalil Gibran.
En bok för den som gillar att tänka, den som gillar filosofi och ett tänkvärda saker om livet...

 

Tog mig en promenad på en av Brightons mes färgranna gator, Kemp Street.
Om jag skulle få mig en lägenhet i det limegröna huset (ej med på bilden), då skulle
jag nog aldrig lämna staden. Vem vill inte bo i ett färglatt hem?


Innan utgång köpte jag och Elvira en pizza att dela på. 99p (less than 10kr) för en 3 cheese pizza.
Värmdes i mikron och smakade prima. Absolut någonting att satsa på. Aldi is the place.

 

Jag och Tove tog oss ner till Piren en solig dag. Åt lite glass, vandrade runt, tittade på folk
och tog fina biler på det snurrande hjulet som ligger nere vid havet. Finfin utsikt.

 

Efter all skräpmat som jag har tryckt i mig kommer jag absolut att rulla hemåt. Speciellt eftersom
en hemskt irriterande förkylning/hosta har innefunnit sig i väldigt lång tid.. så därför valde jag och Tove
att laga väldigt bra och nyttig mat. En svamp och tomat omelett med sidsalad blev det. Bara för
att vi är otroligt duktiga och kände oss väldigt nyttiga!


Igår gick vi hem i solnedgången från Marinan. Vackert var det och ledsen var jag eftersom jag inte hade
med mig min kamera.. men en usel mobilbild fick det bli. Dock ger bilden inte utsikten rättvisa för fem öre.
KAOS.

 

Så för alla som undrar.. livet i Brighton är bra. Jag börjar bli fattig, men jag trivs. Jag ska försöka bli bättre på att blogga. Vänta bara tills vi funnit oss en egen lägenhet! Då ska det bloggas och alla bilder tagna med kameran kommer komma upp, visas och förhoppningsvis njutas av.
Jag saknar er. Men jag tycker ni ska ta er hit. Hälsa på. Det är bra. Nu på sommaren. Puss.

 

/A