Oj, det urartar

För att vara helt ärlig så har jag inte haft hemlängtan alls sedan jag anlände hit till England.. förens nu. Alla tankar är huller om buller, jag är stressad, ledsen, irriterad och massa annat på en och samma gång. Jag är trött. Saknar min familj, saknar mitt nyttiga liv och min träning. Jag saknar riktig husmanskost och allt sådant där som finns hemma i huset, lägenheten och på landet. Jag önskar att jag var hemma för dopet på lördag eftersom det känns onödigt att bara strosa runt här. Eller nej. Jag gillar Brighton och jag älskar verkligen alla som finns här.. men jag saknar allt som finns hemma. Möjligheterna och allting. Det eftersom det är alldeles för mycket drama här mest hela tiden. Velande, besut, det är kaos.
Ena stunden skrattar man, andra stunden är man på bristningsgränsen. Gråter. Nej. Nu är det bra..

Jag har ändrat min kost som bara den, jag måste minst ha gått upp 10kg vilket är hemskt. USCH. Jag måste börja träna.. när min förkylning är borta och tanden inte är illa längre. Då kör vi! Äter frukt numera dock.. och grönsaker.. och couscous. Så jag äter rätt nyttigt.. förutom det extra godiset osv. Men det är snart slut och jag är verkligen sjukt pank. Jag har 800kr kvar på kortet och jag MÅSTE köpa mig shampoo och balsam. Katastrofalt det här. Är inte van vid det ekonomiska och slösande livet. Är van att alltid jobba och tjäna pengar samt sällan spendera. Mitt liv. Konstigt.

Ska sluta skriva nu. Bara svamlar. Har ingenting att säga. Vet inte vad jag gör.

 

/A