Oj, det urartar

Denna dag började riktigt bra. Vaknade upp, var rätt trött, men tog på mig kläder och gick till jobbet. Fick en muffin av min kollega som var helt underbart god. Lite mycket socker på morgonen dock, men det var ändå helt okej. Vi tog rast och gick ner till kafeterian. Hon köpte sig en beagle och sedan var det tillbaks upp till kontoret. Jobba, jobba, jobba.

Jag åt min suveränt goda lunch som bestod av sparris, palsternacka, stekt ägg och morot. Sedan fortsatte jag jobba på. Stannade 2timmar extra så att jag skulle få lite gjort på min flextid. Sedan kom jag hem och då vändes dagen upp och ner...

Hade fått x antal meddelanden från moster och syster där det stod att morfar var på sjukhus. Återigen dessa svimmningsattacker. Ingen vet någonting och jag förstår inte. Varför ska allting ske nu på en gång. Nu är de dock på väg hem. Vet inte vad för fel det är tyvärr.. men han verkar må bra.. just nu.

Jag sitter och funderar på vad jag ska göra till lunch och är trött i huvudet. För mycket tankar som bara rullar runt. Lyckligtvis fick jag prata med mamma nyss och reka läget lite.

Lugnande musik när stressen är på topp: Jack Johnson. Underbar röst. Lugnande. Upplyftande. Livet.

 

/A

Jag sitter just nu på min säng och lyssnar på Starbuck's playlist. Försöker finna inspiration till en ny och mysig spellista på Grooveshark då det spelar suverän tänkar musik på alla Starbuck's här i Brighton. I alla fall enligt mig. Det var därför jag tog mig till biblioteket efter jobbet, lånade en kulturell bok och gick till det mysigaste i stan. Satt där tillsammans med en Chai tea latte och läste The Lost Books of the Odyssey. Lyssnade på musiken och konversationerna runt om mig. Hade egentid mitt ibland alla andra. Njöt lite. Vilket kändes välbehövligt efter en spänd dag.

Ännu har jag inte funnit det försvunna formuläret och det är gruvligt stressande, speciellt när den som har ordnat om i boxen inte vill ge sig tillkänna, eller ens ge tips på var denne kan ha råkat placera det. Det gör mig smått ledsen att det ska vara sådan dåligt gemenskap i vårt team. Det är som att vara tillbaka i skolan, till och med på mellanstadiet. Folk pratar skit om varandra och går bakom ryggen på vissa. Galet säger jag bara, trodde det skulle vara lite skillnad på vuxen världen och den "vanliga" ungdomsvärlden.

Jag borde läsa, träna, skriva och inte slappa. Göra nytta under vardagen. Försökte idag, skulle köpa shampoo och balsam, men fann inte det jag ville ha så jag köpte bara duschtvål. Fick lite gjort i alla fall och nu kommer jag lukta som vita/rosa rosor efter att jag har duschat. Inte helt fel. Har hört att ens doft representerar ens personlighet. Vet dock inte var rosorna passar in hos mig, kanske de vassa taggarna på stjälken? Lite som ett personligt försvar. Om man får vara lite djup såhär en tisdagskväll.

Ska ägna mig åt ovettiga ting, tänka lite och fundera på hur jag simpelt kan göra mitt liv så mycket nyttigare. Det är behövligt.

 

/A

Igår var det söndag och min käre Nick hade tänkt laga en mumsig röd curry till oss två. Dock hade även hans housemates bestämt sig för att laga middag denna kväll så vi fick allt ändra lite på planerna. Vi gick därför till en otroligt populär och billig japansk restaurang vid namn Pompoko. Herre min skapare vad god mat det var. Inte tycker jag om sötsur sås, men ändå riskerade jag hela måltiden genom att beställa in kyckling med ris som hade något form av sötsurt över sig. Det var himla gott måste jag ju säga. Dock var det inte speciellt lätt att äta maten med pinnar. Tackar gudars för att det inte var en första date då jag slabbade som bara den och tillslut gav upp och "stabbade" kycklingen istället.
Efter middagen tog vi oss hem till Nick och kikade på en film. Beastly. Inte var den bra, men det var en film och det var mysigt. Vi avslutade kvällen med massage och min rygg är totalt fullproppad med muskelknutar just nu. Ryggen är mest bucklig när man trycker på den och det låter i hela kroppen när man drar fingrarna ner för ryggen. Jag skyller det på för lite träning.

När jag kom hem idag, efter en lång och stressfull dag på jobbet, låg där ett brunt paket på min säng. Mamma var supersnäll och skickade hit två chokladkalendrar (en till mig och en till Nick) samt två stycken Kalle Anka tidningar. Lyckan när jag efter en lång dag kan sätta mig i sängen och slappna av genom att läsa simplan serier utan djupare innebörd. Vissa dagar är det behövligt.. såsom idag. Fick ett mail där det stod att de skulle skicka tillbaka hela högen med klara svenska forms till mig för att ett saknades. Gudars vad ledsen jag blev, för det saknades inte nyss.. inte när jag gjorde hela högen, utan det försvann helt enkelt under flytten. Någon idiot valde att röra om i boxarna och har nu av misstag förflyttat ett form som inte fick flyttas. Jag måste finna detta imorgon men jag har absolut inte den blekaste aning om var jag ska börja leta. Detta skapar dock en viss panik i mig och också en stress som inte riktigt vill försvinna. Imorgon ska formuläret finnas, annars kommer jag stressa sönder mig själv, vilket jag är otroligt duktig på annars också.

Nu sitter jag på min säng, är lite ilsken på mig själv att jag inte var ute på en längre löptur, jag har ätit massor av Toves pannkakor till kvällsmat och jag har lagat min lunch till imorgon. Det fick bli tomatsås (krossade), morötter, zucchini och lite vitlök, allt detta nermixat i en kastrull. Lät det koka ett tag, snäppet för lite dock, tror att det är lite vattnigt. Men annars är det suveränt. Sitter just nu och funderar på vad jag ska göra till frukost. Har insett att jag sparar en massa tid om jag äter den på jobbet i och med att jag inte behöver vakna så fruktansvärt tidigt.

Nu ska jag vila en stund, försöka hitta en kontakt till datorn och kanske läsa lite Kalle.

 

/A

Jag och Tove har gått över styr när det kommer till matfronten. Igår blev vi så otroligt besvikna när den billiga Ben & Jerry'sen var slut på Morrison's att vi köpte oss en två-punds pizza och en glasstårta. Till detta gjorde vi dessutom rotfruktschips. Gudars vad vi njöt till denna två rätters middag som vi sedan avslutade med "Sanning eller konsekvens", en svensk film från 1997.

När jag kom till jobbet imorse fick jag höra att Cristina var sjuk vilket betydde att de nya folket var tvungna att sitta med oss fram till deras kurs började, alltså 8.00-10.30. Samtidigt som vi försökte lära dem data programmet passade vi på att packa ner alla våra papper, forms och notes i rosa boxar som sedan skulle bäras över till den andra byggnaden. Ja, imorgon flyttar vi in i den andra byggnaden, sjätte våningen och utsikt över the Brighton wheel. Jag vet inte om jag är för eller inte emot själva flytten.. men det är ett avbrott från det vanliga. Ett avbrott från rutinarbetet. Packning av desks, att lära ut datorprogram, prata med folk, äta lunch på kontoret, springa upp och ner för trapporna.. ja, dagen har varit fylld med tonvis av uppgifter.

Jag och Tove syndade idag igen. Vi beställde hem två mellanstora pizzor från Domino's. Tryckte i oss dem, drack lite saft och köpte sedan en Magnum glass till efterrätt. Vi kör på ett onyttigt tema. Vi är lite smått galna och gör allt för att inte komma i våra egna kläder...
Nej, det gör vi inte. Men vi har blivit fett/sockerberoende och har haft två dagars binge bara för att vi kan. Vi går efter yolo tänkandet, vilket kommer skada oss rejält i slutändan, men just nu känns det okej så länge man äter.. men sedan kommer skuldkänslorna. Lite smått ångest över att magen känns som att den är större än luftballong, ångest över att jag inte sprang igår och inte heller idag och ångest över att vi hellre festar i mat och tittar på film än att springa runt på stan och röra oss.
Men inte mycket att göra åt saken såhär i efterhand. Det var gott. Vi njöt och vi hade trevligt. Vi gör det tillsammans, så det är helt ok.

Har funderat lite mer på tatuering. Insett att jag är gruvligt impulsiv också, får jag en ide så vill jag göra det och peppar mig själv tills det är gjort. Vilket inte alla gånger är särskilt bra. Till exempel som hål i öronen, ena dagen har jag fått idéen från en bok och dagen efter är det gjort. Drastiskt och ångerfritt. Man hinner inte ändra sig...
Det som lockar just nu är tre av någonting inom flygfän. Det ska vara på inner sidan av bicepsen. Antingen tre ugglor som sitter på en pinne, två fåglar som sitter och en som flyger iväg eller tre flygande fåglar. Har dock inte funnit den hundraprocentiga designen ännu dock så det får nog vänta lite till. Måste ta och finna mig något bra. Kikar runt lite varje dag, låter tanken gro och slå rot och dessutom ha tid att stjälpa om nu så är fallet.

 

/A

Jag är svettig efter en katastrofal löprunda. Min kondition är definitivt nere på noll och jag måste bli tusen gånger bättre på att träna annars kommer jag sluta som en rullande köttbulle och det vill vi ju inte vara med om! Mina ben var alldeles stumma mot asfalten och det kändes som att jag inte tog mig framåt.. och inte heller gick tiden framåt.. nej, lyckat var det inte.

Ikväll verkar det som att det blir utgång med ett helt gäng människor. Troligtvis the Haunt som har 80tals kväll. Hoppas på att det blir helt okej, fastän jag skulle kunna nöja mig med en cider eller ett glas vin hemma i lägenheten med lite soft folk och fin musik. Det skulle vara som de mysfester man ser på film där det spelas lugna och fina låtar, där det lyser en massa värmeljus överallt och där det bara är underbart. Kanske spelar någon gitarr, kanske sjunger någon en sång och kanske tar någon ett kort. Nej, förfest och dans kan också vara trevligt. Det kan vara kul och värt någon gång ibland.

Jag tog mig en dusch för att min inspiration är nere på noll. Så många tankar som snurrar runt i min skalle, inte ens när jag ska slappna av lyckas jag. Jag måste lära mig att stänga av. Men trots alla dessa tankar har jag absolut ingenting att skriva om här.. mer än att jag funderar på en till tatuering, men vi får se. Funderade på en tungpiercing också, men är inte säker på att det passar mig alls. Plus att alla mina piercingar bara blir infekterade i början, känns inte vidare värst värt med en uppsvullen tunga.

Bli inte oroliga ni föräldrar där hemma. Något drastiskt tänker jag inte göra.. än i alla fall.

/A

Jag vill inte påstå att jag har ett enormt behov av att sitta vid datorn eller vara inne på internet, men längtan att ta sig in på vilka sidor man än vill växer något enormt när möjligheten inte finns. Saknaden blir större än man kan tänka sig och man blir nästan lite rädd för sig själv eftersom man inte kan förstå hur besatt man verkligen är. Vi har inte haft internet på en vecka och det har varit katastrofalt. Det känns som att man tappar kontakten med omvärlden, och man blir smått handlingsförlamad. Det är sjukt. Verkligen inte okej. Men det är väl den världen vi lever i. Den teknologiska världen, fylld av lösningar och svar genom bara ett knapptryck.

I vilket fall som helst har denna helgen varit underbart trevlig. I fredags bestämde sig Nick och jag för att ta oss till en bar vi kallar Charles Street. Det är en gaybar som har happy hour mellan 17.00-21.00 måndag-lördag. De spelar upplyftande musik och är alltid fylld med färgglada människor, så även denna kväll. Vi tog oss en varsin öl och stod i baren och kikade på folk. Efter det tog vi oss en kanelshot med bladguldsflagor i, sötaste shoten jag någonsin har sett!
Vi vandrade vidare, försökte hitta en bar där det fanns sittplats, gick till en på St. James Street. Tyvärr var även den smockad så vi gick till Morrison's, köpte en flaska vitt vin och tog oss hem till mig. Internet fungerade inte så det blev till att lyssna på min deprimerande musiklista medan vi spelade det egenpåhittade spelet "Never Would I Ever..". Klockan drog iväg och vi tog en kvällspromenad hem till Nick för att sova i den ack så mycket större sängen.

Så kom lördag. Jag tog mig hem, försökte få nätet att fungera. Det lyckades i ett par timmar, sedan dog det totalt. Tove som skulle tala med sin mamma om framtiden skulle gå till Starbucks och jag kände för att i alla fall ta mig ut och gå lite. Därför tog vi sällskap upp emot stan och in i lite olika affärer tills våra vägar skiljdes. Jag fortsatte min vandring genom staden, fick ett sms från Nick där han bjöd oss på båda på middag och möttes tillslut upp med Tove igen. Vi vandrade runt lite till på stan fram tills att det var dags att vandra hem till Nick.
Det luktade otroligt gott, vi satte oss i soffan och väntade på att kocken skulle bli klar. Tre tallrikar dukades upp på bordet bestående av kycklingschnitzel (quorn till Tove), hemmagjort potatismos, broccoli, morötter och svamp. Till det fick vi av det vita vinet som fanns kvar sedan kvällen innan. Kan inte annat än att säga att det var otroligt gott.
Efter måltiden satt vi med våra glas i mörkret med tända ljus. Gitarren kom fram och det spelades, det sjöngs. Det kändes lite som i en film, allting var iscensatt, helt enkelt perfekt.

Söndagen spenderades en 40 minuter på Starbucks för att ansluta sig med världen, efter det till Morrison's för att köpa en burk sylt och sedan tillbaka hem. Väl hemma stekte jag pannkakor till hela bunten. Nick hade aldrig ätit svenska pannkakor men gott tyckte han allt att det var.

Nu är det måndag, internet är tillbaka och jag har jobbat hela dagen. Det enda mina rutiner saknar numera är träning.. för på något vis lyckas jag alltid "catch" någon form av förkylning eller liknande. Ska ta och äta mer vitaminer. Känns som det behövs...

 

/A

Det blev visst dubbelinlägg igår. Två inlägg där det stod exakt samma sak. Ytterst onödigt, men så var det ju tekniska problem också. Internet försvann totalt och det blev otroligt segt tills Nick kom med den brillianta iden att vi kunde gå ut och äta middag. Så vid sex tiden kom han hit och vid halv sju var vi ute och gick. Restaurangen ligger alldeles vid biblioteket och heter Chili Pickle. Så himla mumsig indisk mat. Vi tog kyckling med saffrans ris, något vegetariskt med en massa bönor, såser, naan och allt annat som hör till. Det var så himla mysigt, tända ljus och glada människor. En riktigt dejt. 

 

Efter middagen tog vi oss på en kvällspromenad hem till min lägenhet för att hämta tandborste och annat för att sedan ta oss hem till honom och lyssna på avslappnande jazzmusik. Tända ljus, trevligt sällskap, frisk luft, god mat, glädje och lycka. Gårdagen var inte annat än perfekt.

 

Idag gick å andra sidan mitt bälte sönder vilket är lika trevligt som en spyende katt. Jag hatar verkligen att köpa bälten för jag hittar aldrig något jag gillar.. det måste dessutom vara av rätt typ så att det passar.. vilket är det svåraste. Det är lite som ett "mission" att handla bälten till mig, blir aldrig nöjd. Måste dessutom vara i rätt färg för att jag ska trivas, samtidigt som det ska lyckas hålla byxorna uppe. Dock har jag både tejpat och limmat ihop det just nu så om jag håller mina tummar riktigt hårt kanske, kanske, kan det hålla ett litet tag till! Så att jag slipper ta mig upp på stan menar jag.. inte för att det är långt.

/A

Internet har strulat och inte velat fungera de senaste dagarna vilket har varit otroligt frustrerande. Nu verkar det dock, peppar peppar, som att det fungerar. Hamsterhjulet är i fullgång och tiden går otroligt fort. Snart är det redan mitten av november och stressen inför jul bara växer och växer. Nej, inte handlar det om julklappar. Här finns en uppsjö av bra idéer till presenter som kan tas med hem till Sverige då det vankas semester. Det handlar om boende och vilka som ska stanna här på vår ö. Jag har sagt att jag ska ge det ett tag till. Vet inte hur länge, men ett tag till efter jul i alla fall då jag lyckats få in en fot på American Express och då jag fortfarande inte har den blekaste aning om vad jag ska plugga. Dock vet jag inte hur det ser ut för de andra. Det hänger lite på jobb och sådana saker, och eftersom jag är en "worrying" och stressande person så är det lite småjobbigt när man låter tankarna fara vilt. Jag vet liksom inte vart jag ska bo, om jag kan bo kvar och hur det kommer se ut. Jag vet ingenting egentligen. Men allting löser sig väl tids nog.. får jag hoppas.

Inte nog med det så har jag haft världens tandvärk de senaste dagarna. Visdomständerna spökar och infekterar hela tandköttet. Livet alltså. Lyckligtvis börjar det lägga sig lite nu och det känns ju trots allt rätt bra.

Det är detta jag är dålig på, uppdatering. Vad som händer i mitt liv och vad som gäller. Texten stakar sig och får inte någon riktig mening, det blir hackigt och svårt att läsa. Det har ingen betydelse och blir bara tomma ord, bara ältande och uppräkning av olika händelser som har ägt rum. Vissa händelser som bara spelar roll eller är förståeliga om man varit med om dem eller var på plats då det skedde. Vissa saker är bara vardagliga ting som händer alla mest hela tiden och därmed inte är intressanta att läsa om. Det är svårt det här. Att få det livat, ha någonting att skriva om medan man ändå vill berätta för nära och kära vad som händer här borta. På ett sätt blir det ju mycket lättare att skriva en längre text som alla kan ta del av istället för att berätta enskilda historier för var och en. Det går fortare och sparar tid.. men är också ganska ointressant efter ett tag. Vem bryr sig om ett hamsterhjul som involverar sova, äta, jobba? Nej, det är de händelser som sticker ut man bör skriva om, men det är så svårt att tänka sig vad som sticker ut när man väl skriver. Tankar och funderingar kommer efteråt. Idéer och liknande. Som nu.

I måndags var det femte november. Femte november är Guy Fawkes day.

"Remember remember the fifth of November
Gunpowder, treason and plot.
I see no reason why gunpowder, treason
Should ever be forgot..."

Vi for till en liten stad vid namn Lewes och tittade på alla brinnande kors, facklor och utklädda människor. Det var minsann gruvligt mysigt och allting var upplyst. Kallare än kallast och rökigare än någonsin var den äldre staden som var fullproppad med människor från alla hörn. Det var en upplevelse utan dess like och kan verkligen rekommenderas. Dock for jag hem lite tidigare än de andra eftersom jag skulle jobba och lite så dagen efter, stod i lång kö, kom på tåget, kom till Brighton, blev nypt i rumpan och gick snabbt hem. Somnade som en stock.

 

/A

Att så mycket kan hända på så lite tid. Det är helt galet. I torsdags kom mormor och morfar och i hade det suveränt trevligt. De vandrade runt på stan medan jag jobbade och sedan möttes vi upp på någon pub, drack lite och gick för att äta mat. I lördags mötte jag upp dem utanför vår lägenhet strax innan tolv. Morfar tog sig en promenad mot marinan medan jag och mormor gick upp på stan. Handlade skor till systeryster, kofta till mig, bakgrejer på Purpleheart och oljekritor+kolkritor i skala på en underbar mysig affär. Vi vandrade runt ett bra tag och kikade på alla juldekorationer och allt annat mysigt. Efter shoppingen satte vi oss på en pub och där tog vi oss en gin&tonic i väntan på att morfar skulle finna oss. När vi suttit där ett tag kände vi att det var dags för lunch/middag och bestämde oss därför för att gå till en pub. Vi hittade ett bord i den fullpackade puben, satte oss och beställde mat. Det blev fish&chips, hamburgare och potatismos och korv. Rejäla mål mat och jag orkade inte ens med hälften av portionen.
Strax efter att vi hade ätit klart säger morfar att han känner sig konstig, jag går och fixar ett glas vatten, ställer det på bordet och morfar är alldeles vit i hela ansiktet. Sakta faller han ner mot bordet. Inombords får jag panik, mormor rusar runt och försöker få liv i morfar, jag ber dem ringa en ambulans. Det blir kaos, kalabalik. Han vaknar upp men är vitare än sitt eget hår, han är förvirrad och svettas som bara den. Han faller återigen ner mot bordet. Jag blir tvungen att prata med ambulanspersonalen i telefonen, folk omringar morfar och det visar sig att de alla är läkare som tänkte ta sig en öl efter jobbet. Han sätts ner på golvet, han är fortfarande likblek, jag ger telefonen till en av doktorerna och sätter mig vid mormor och morfar, översätter.

Ambulansen kommer tillsammans med personalen. De kollar puls, hjärta och blodtryck. Allting verkar finfint, men han ser inte bra ut alls. Han åker ut på en bår. Jag och mormor väntar tills de säger att vi kan sätta oss i ambulansen med. Vi åker mot sjukhuset och morfar mår dåligt. Han får upp all mat samtidigt som han skämtar med ambulanspersonalen.

Vi kommer till sjukhuset, väntar. Efter ett litet tag får vi en cubicle. Nummer sex. Vi är omringade av blåa skynken och sjuka människor. Vi väntar. Får hjälp.

Fyra timmar senare verkar allting prima, vi får ta oss hem. Nu sitter de där hemma i Sverige och jag är kvar här. Den läskigaste dagen i mitt liv, men tackar gudars för att allting gick bra. Att det inte var någonting annat. Bara allergisk reaktion mot gluten. Om man nu kan kalla det bara...

 

/A

Vilken vecka. Det är allt jag kan säga. Sara har åkt hem och mormor och morfar har kommit hit. Det bara är. Tiden flyger och det är full rulle hela tiden.

I måndags var jag som en zombie på jobbet och höll på att somna framför datorn, det var inte det minsta kul. I tisdags vaknade jag upp med en ledsen min i ansiktet och värkande kropp. Så himla ont och inte blev det bättre under dagen. Kändes som att mitt huvud skulle klyvas itu, och min kropp värkte som attans. Hade ingen aptit alls. Fick i mig ett äpple och varm mjölk till frukost, ett till äpple och lite morot till lunch och sedan däckade jag när jag kom hem. Sov fram tills klockan var runt sju, då vaknade jag och fick i mig middag. Sedan gick jag hem till Nick och somnade direkt. Sov hela natten och var lika trött på morgonen. Kände mig dock bättre dagen efter. Men med tiden kom illamåendet. I magen och i halsen satt det. Så när jag kom hem fick det allt bli lite smärtlindrande. På kvällen var det ju Halloween. Utklädda var vi till tänderna. Gick på djurtemat och minsann, vi var fina som attans. Elvira lyckades göra en gruvligt fin leopardsminkning.
Dagen efter måddes ju därmed inte helt prima. Men efter en salig middag tillsammans med mormor och morfar och hämtning av påsar med sockor och annat kändes det som att allting var suveränt, fel fritt. Men icke sa Nicke. På kvällen satt illamåendet i halsen något fruktansvärt. Vågade knappt röra mig för att det kändes som att all mat skulle ta sig upp igen, nej, det var inte det minsta mysigt.

Idag. Idag känns det lite bättre, men det är fortfarande där. Aptiten är liten, frukost är det nästan inte ens tal om. Jag är trött och tanken på mat är äcklande. Fast jag har haft det suveränt med mormor och morfar. Vandrat på stan, kikat runt lite och ätit middag. Just nu känns det helt okej så länge jag inte tänker på ätbara ting. Imorgon blir det piren och lite annat smått och gott. Samt en efterlängtad sovmorgon.

Behövligt.