Vitare än ett lakan
Att så mycket kan hända på så lite tid. Det är helt galet. I torsdags kom mormor och morfar och i hade det suveränt trevligt. De vandrade runt på stan medan jag jobbade och sedan möttes vi upp på någon pub, drack lite och gick för att äta mat. I lördags mötte jag upp dem utanför vår lägenhet strax innan tolv. Morfar tog sig en promenad mot marinan medan jag och mormor gick upp på stan. Handlade skor till systeryster, kofta till mig, bakgrejer på Purpleheart och oljekritor+kolkritor i skala på en underbar mysig affär. Vi vandrade runt ett bra tag och kikade på alla juldekorationer och allt annat mysigt. Efter shoppingen satte vi oss på en pub och där tog vi oss en gin&tonic i väntan på att morfar skulle finna oss. När vi suttit där ett tag kände vi att det var dags för lunch/middag och bestämde oss därför för att gå till en pub. Vi hittade ett bord i den fullpackade puben, satte oss och beställde mat. Det blev fish&chips, hamburgare och potatismos och korv. Rejäla mål mat och jag orkade inte ens med hälften av portionen.
Strax efter att vi hade ätit klart säger morfar att han känner sig konstig, jag går och fixar ett glas vatten, ställer det på bordet och morfar är alldeles vit i hela ansiktet. Sakta faller han ner mot bordet. Inombords får jag panik, mormor rusar runt och försöker få liv i morfar, jag ber dem ringa en ambulans. Det blir kaos, kalabalik. Han vaknar upp men är vitare än sitt eget hår, han är förvirrad och svettas som bara den. Han faller återigen ner mot bordet. Jag blir tvungen att prata med ambulanspersonalen i telefonen, folk omringar morfar och det visar sig att de alla är läkare som tänkte ta sig en öl efter jobbet. Han sätts ner på golvet, han är fortfarande likblek, jag ger telefonen till en av doktorerna och sätter mig vid mormor och morfar, översätter.
Ambulansen kommer tillsammans med personalen. De kollar puls, hjärta och blodtryck. Allting verkar finfint, men han ser inte bra ut alls. Han åker ut på en bår. Jag och mormor väntar tills de säger att vi kan sätta oss i ambulansen med. Vi åker mot sjukhuset och morfar mår dåligt. Han får upp all mat samtidigt som han skämtar med ambulanspersonalen.
Vi kommer till sjukhuset, väntar. Efter ett litet tag får vi en cubicle. Nummer sex. Vi är omringade av blåa skynken och sjuka människor. Vi väntar. Får hjälp.
Fyra timmar senare verkar allting prima, vi får ta oss hem. Nu sitter de där hemma i Sverige och jag är kvar här. Den läskigaste dagen i mitt liv, men tackar gudars för att allting gick bra. Att det inte var någonting annat. Bara allergisk reaktion mot gluten. Om man nu kan kalla det bara...
Strax efter att vi hade ätit klart säger morfar att han känner sig konstig, jag går och fixar ett glas vatten, ställer det på bordet och morfar är alldeles vit i hela ansiktet. Sakta faller han ner mot bordet. Inombords får jag panik, mormor rusar runt och försöker få liv i morfar, jag ber dem ringa en ambulans. Det blir kaos, kalabalik. Han vaknar upp men är vitare än sitt eget hår, han är förvirrad och svettas som bara den. Han faller återigen ner mot bordet. Jag blir tvungen att prata med ambulanspersonalen i telefonen, folk omringar morfar och det visar sig att de alla är läkare som tänkte ta sig en öl efter jobbet. Han sätts ner på golvet, han är fortfarande likblek, jag ger telefonen till en av doktorerna och sätter mig vid mormor och morfar, översätter.
Ambulansen kommer tillsammans med personalen. De kollar puls, hjärta och blodtryck. Allting verkar finfint, men han ser inte bra ut alls. Han åker ut på en bår. Jag och mormor väntar tills de säger att vi kan sätta oss i ambulansen med. Vi åker mot sjukhuset och morfar mår dåligt. Han får upp all mat samtidigt som han skämtar med ambulanspersonalen.
Vi kommer till sjukhuset, väntar. Efter ett litet tag får vi en cubicle. Nummer sex. Vi är omringade av blåa skynken och sjuka människor. Vi väntar. Får hjälp.
Fyra timmar senare verkar allting prima, vi får ta oss hem. Nu sitter de där hemma i Sverige och jag är kvar här. Den läskigaste dagen i mitt liv, men tackar gudars för att allting gick bra. Att det inte var någonting annat. Bara allergisk reaktion mot gluten. Om man nu kan kalla det bara...
/A
Kommentarer
Trackback
