Sjukt
Vilken vecka. Det är allt jag kan säga. Sara har åkt hem och mormor och morfar har kommit hit. Det bara är. Tiden flyger och det är full rulle hela tiden.
I måndags var jag som en zombie på jobbet och höll på att somna framför datorn, det var inte det minsta kul. I tisdags vaknade jag upp med en ledsen min i ansiktet och värkande kropp. Så himla ont och inte blev det bättre under dagen. Kändes som att mitt huvud skulle klyvas itu, och min kropp värkte som attans. Hade ingen aptit alls. Fick i mig ett äpple och varm mjölk till frukost, ett till äpple och lite morot till lunch och sedan däckade jag när jag kom hem. Sov fram tills klockan var runt sju, då vaknade jag och fick i mig middag. Sedan gick jag hem till Nick och somnade direkt. Sov hela natten och var lika trött på morgonen. Kände mig dock bättre dagen efter. Men med tiden kom illamåendet. I magen och i halsen satt det. Så när jag kom hem fick det allt bli lite smärtlindrande. På kvällen var det ju Halloween. Utklädda var vi till tänderna. Gick på djurtemat och minsann, vi var fina som attans. Elvira lyckades göra en gruvligt fin leopardsminkning.
Dagen efter måddes ju därmed inte helt prima. Men efter en salig middag tillsammans med mormor och morfar och hämtning av påsar med sockor och annat kändes det som att allting var suveränt, fel fritt. Men icke sa Nicke. På kvällen satt illamåendet i halsen något fruktansvärt. Vågade knappt röra mig för att det kändes som att all mat skulle ta sig upp igen, nej, det var inte det minsta mysigt.
Idag. Idag känns det lite bättre, men det är fortfarande där. Aptiten är liten, frukost är det nästan inte ens tal om. Jag är trött och tanken på mat är äcklande. Fast jag har haft det suveränt med mormor och morfar. Vandrat på stan, kikat runt lite och ätit middag. Just nu känns det helt okej så länge jag inte tänker på ätbara ting. Imorgon blir det piren och lite annat smått och gott. Samt en efterlängtad sovmorgon.
Behövligt.
I måndags var jag som en zombie på jobbet och höll på att somna framför datorn, det var inte det minsta kul. I tisdags vaknade jag upp med en ledsen min i ansiktet och värkande kropp. Så himla ont och inte blev det bättre under dagen. Kändes som att mitt huvud skulle klyvas itu, och min kropp värkte som attans. Hade ingen aptit alls. Fick i mig ett äpple och varm mjölk till frukost, ett till äpple och lite morot till lunch och sedan däckade jag när jag kom hem. Sov fram tills klockan var runt sju, då vaknade jag och fick i mig middag. Sedan gick jag hem till Nick och somnade direkt. Sov hela natten och var lika trött på morgonen. Kände mig dock bättre dagen efter. Men med tiden kom illamåendet. I magen och i halsen satt det. Så när jag kom hem fick det allt bli lite smärtlindrande. På kvällen var det ju Halloween. Utklädda var vi till tänderna. Gick på djurtemat och minsann, vi var fina som attans. Elvira lyckades göra en gruvligt fin leopardsminkning.
Dagen efter måddes ju därmed inte helt prima. Men efter en salig middag tillsammans med mormor och morfar och hämtning av påsar med sockor och annat kändes det som att allting var suveränt, fel fritt. Men icke sa Nicke. På kvällen satt illamåendet i halsen något fruktansvärt. Vågade knappt röra mig för att det kändes som att all mat skulle ta sig upp igen, nej, det var inte det minsta mysigt.
Idag. Idag känns det lite bättre, men det är fortfarande där. Aptiten är liten, frukost är det nästan inte ens tal om. Jag är trött och tanken på mat är äcklande. Fast jag har haft det suveränt med mormor och morfar. Vandrat på stan, kikat runt lite och ätit middag. Just nu känns det helt okej så länge jag inte tänker på ätbara ting. Imorgon blir det piren och lite annat smått och gott. Samt en efterlängtad sovmorgon.
Behövligt.
/A
Kommentarer
Trackback
