Vi har vinkvällar i passagen
Jag vill inte påstå att jag har ett enormt behov av att sitta vid datorn eller vara inne på internet, men längtan att ta sig in på vilka sidor man än vill växer något enormt när möjligheten inte finns. Saknaden blir större än man kan tänka sig och man blir nästan lite rädd för sig själv eftersom man inte kan förstå hur besatt man verkligen är. Vi har inte haft internet på en vecka och det har varit katastrofalt. Det känns som att man tappar kontakten med omvärlden, och man blir smått handlingsförlamad. Det är sjukt. Verkligen inte okej. Men det är väl den världen vi lever i. Den teknologiska världen, fylld av lösningar och svar genom bara ett knapptryck.
I vilket fall som helst har denna helgen varit underbart trevlig. I fredags bestämde sig Nick och jag för att ta oss till en bar vi kallar Charles Street. Det är en gaybar som har happy hour mellan 17.00-21.00 måndag-lördag. De spelar upplyftande musik och är alltid fylld med färgglada människor, så även denna kväll. Vi tog oss en varsin öl och stod i baren och kikade på folk. Efter det tog vi oss en kanelshot med bladguldsflagor i, sötaste shoten jag någonsin har sett!
Vi vandrade vidare, försökte hitta en bar där det fanns sittplats, gick till en på St. James Street. Tyvärr var även den smockad så vi gick till Morrison's, köpte en flaska vitt vin och tog oss hem till mig. Internet fungerade inte så det blev till att lyssna på min deprimerande musiklista medan vi spelade det egenpåhittade spelet "Never Would I Ever..". Klockan drog iväg och vi tog en kvällspromenad hem till Nick för att sova i den ack så mycket större sängen.
Så kom lördag. Jag tog mig hem, försökte få nätet att fungera. Det lyckades i ett par timmar, sedan dog det totalt. Tove som skulle tala med sin mamma om framtiden skulle gå till Starbucks och jag kände för att i alla fall ta mig ut och gå lite. Därför tog vi sällskap upp emot stan och in i lite olika affärer tills våra vägar skiljdes. Jag fortsatte min vandring genom staden, fick ett sms från Nick där han bjöd oss på båda på middag och möttes tillslut upp med Tove igen. Vi vandrade runt lite till på stan fram tills att det var dags att vandra hem till Nick.
Det luktade otroligt gott, vi satte oss i soffan och väntade på att kocken skulle bli klar. Tre tallrikar dukades upp på bordet bestående av kycklingschnitzel (quorn till Tove), hemmagjort potatismos, broccoli, morötter och svamp. Till det fick vi av det vita vinet som fanns kvar sedan kvällen innan. Kan inte annat än att säga att det var otroligt gott.
Efter måltiden satt vi med våra glas i mörkret med tända ljus. Gitarren kom fram och det spelades, det sjöngs. Det kändes lite som i en film, allting var iscensatt, helt enkelt perfekt.
Söndagen spenderades en 40 minuter på Starbucks för att ansluta sig med världen, efter det till Morrison's för att köpa en burk sylt och sedan tillbaka hem. Väl hemma stekte jag pannkakor till hela bunten. Nick hade aldrig ätit svenska pannkakor men gott tyckte han allt att det var.
Nu är det måndag, internet är tillbaka och jag har jobbat hela dagen. Det enda mina rutiner saknar numera är träning.. för på något vis lyckas jag alltid "catch" någon form av förkylning eller liknande. Ska ta och äta mer vitaminer. Känns som det behövs...
I vilket fall som helst har denna helgen varit underbart trevlig. I fredags bestämde sig Nick och jag för att ta oss till en bar vi kallar Charles Street. Det är en gaybar som har happy hour mellan 17.00-21.00 måndag-lördag. De spelar upplyftande musik och är alltid fylld med färgglada människor, så även denna kväll. Vi tog oss en varsin öl och stod i baren och kikade på folk. Efter det tog vi oss en kanelshot med bladguldsflagor i, sötaste shoten jag någonsin har sett!
Vi vandrade vidare, försökte hitta en bar där det fanns sittplats, gick till en på St. James Street. Tyvärr var även den smockad så vi gick till Morrison's, köpte en flaska vitt vin och tog oss hem till mig. Internet fungerade inte så det blev till att lyssna på min deprimerande musiklista medan vi spelade det egenpåhittade spelet "Never Would I Ever..". Klockan drog iväg och vi tog en kvällspromenad hem till Nick för att sova i den ack så mycket större sängen.
Så kom lördag. Jag tog mig hem, försökte få nätet att fungera. Det lyckades i ett par timmar, sedan dog det totalt. Tove som skulle tala med sin mamma om framtiden skulle gå till Starbucks och jag kände för att i alla fall ta mig ut och gå lite. Därför tog vi sällskap upp emot stan och in i lite olika affärer tills våra vägar skiljdes. Jag fortsatte min vandring genom staden, fick ett sms från Nick där han bjöd oss på båda på middag och möttes tillslut upp med Tove igen. Vi vandrade runt lite till på stan fram tills att det var dags att vandra hem till Nick.
Det luktade otroligt gott, vi satte oss i soffan och väntade på att kocken skulle bli klar. Tre tallrikar dukades upp på bordet bestående av kycklingschnitzel (quorn till Tove), hemmagjort potatismos, broccoli, morötter och svamp. Till det fick vi av det vita vinet som fanns kvar sedan kvällen innan. Kan inte annat än att säga att det var otroligt gott.
Efter måltiden satt vi med våra glas i mörkret med tända ljus. Gitarren kom fram och det spelades, det sjöngs. Det kändes lite som i en film, allting var iscensatt, helt enkelt perfekt.
Söndagen spenderades en 40 minuter på Starbucks för att ansluta sig med världen, efter det till Morrison's för att köpa en burk sylt och sedan tillbaka hem. Väl hemma stekte jag pannkakor till hela bunten. Nick hade aldrig ätit svenska pannkakor men gott tyckte han allt att det var.
Nu är det måndag, internet är tillbaka och jag har jobbat hela dagen. Det enda mina rutiner saknar numera är träning.. för på något vis lyckas jag alltid "catch" någon form av förkylning eller liknande. Ska ta och äta mer vitaminer. Känns som det behövs...
Hela världen var uppochnervänd. /A
Kommentarer
Trackback
