Oj, det urartar

Öppnade precis Toves tidning Elle som hon köpte för ett par veckor sedan. Kikade på alla modellbilder och fick en flashback av när jag för ett par år sedan gick på Londons gator tillsammans med min mor och mormor och alla de andra som var med på denna resa. Kommer ihåg känslorna och tankarna av hur jag skulle ta mig dit och bo där.. vilket är lustigt då England aldrig riktigt har lockat mig på det viset, men just då gjorde det det. Inte nog med det, utan x antal år senare slutade det med att jag just nu befinner mig i England, Brighton, på helt egna ben. Ingen mamma, ingen pappa, ingen familj alls. Det är jag och mina två vänner samt alla nya vi möter här. Det är jobb, det är rutiner, det är inte Sverige. Det är en upplevelse och ett nytt kapitel i livet som ger försmak på vad som kan ske härnäst. För visst kan jag ge detta en del av mitt liv, men jag vill också hinna studera samt uppleva andra delar av världen. Nog för att jag känner mig stressad även om jag vet att det finns tid, så planerar jag, spinner jag, på planer i mitt huvud. Kanske det efter detta kapitel, efter denna resa, blir en till, mot ett annat mål. Men för att inte ta för stor paus i studierna kanske det blir strökurser, alternativt läsa på distans eller varför inte söka bidrag och stipendier för att studera i utlandet, på den destination jag väl tar mig till. Jag vet inte. Men jag spinner. Funderar och undrar. Stressar upp mig och lugnar ner mig. Vill veta men ändå inte. Brighton var inte mitt val, men det var lättast och det var närmst. Ett bra första steg. Men drömmen var Australien. Kanske blir det Staterna, någonstans i Oceanien, eller varför inte lära ut Engelska i Thailand? Man kan leva och lära, utbilda och utbildas. Eller så testar jag mina vingar på ett annat American Express om detta går vägen. Tiden bär alla svar. Det handlar bara om att vänta och se vad framtiden bär i sitt sköte. Hoppas och drömma och aldrig ge upp. För tids nog blir allting bra. Som Söderberg förklarade i en av sina böcker, målet med livet är döden, men det är resan dit som spelar roll.

/A