Ett bildspel
Tiden rusar snabbare än tåget just nu. Dagarna flyger förbi lika snabbt som fåglar som har fått syn på en saftig pommes som ett stackars barn tappat på marken. Ja, visserligen är tid relativt men nog går den olika fort beroende på vad som händer i vardagen...
I tisdags slutade jag på American Express. Det känns allt lite sorgligt, men det var dags att avsluta ett kapitel här i England. Jag hade bakat kanelbullar och sockerkaka som allt blev hur populära som helst. Suria (en kollega) som satt bredvid dessa fat med "goodies" sa att aldrig har så många försökt få smaka på fika som har stått framme, och då står det framme saker var och varannan vecka. Det kan man säga var en självförtroende boost att ens bakverk och dylikt blev så glatt mottaget av alla på våning ett.
Dessa prima bullar innehöll dessutom inte en endaste animalisk produkt utan detta hade istället ersatts med vegansmör och sojamjölk, bara för att jag kan. Inte heller den improviserade sockerkakan (som tyvärr ej fastnade på bild) innehöll ägg eller mjölk.
Inte nog med svenskt fika, avslutningstal och ett hemmasnickrat hejdå kort så blev jag sedd som en Brazilianare för en dag. Eller ja, i och med de protester som har fått stor uppmärksamhet i Brasilien nu senaste tiden hade det tydligen skapats ett event på Facebook där Londonbor också ville visa sin solidaritet att det regeringen gör är fel. Därför blev Lara övertalad av Suria att åka med till London för detta och hon drog givetvis med mig. Så, där satt jag i en bil full av människor som talade portugisiska. Tillslut talade alla portugisiska med mig med.. även väl på plats i London försökte okända människor tala med mig.
Glitter och ansiktsfärg, ja minsann. Jag finner fortfarande glitter i rummet och i ansiktet. Men det var minsann en intressant upplevelse och vi tog bilder med polisen och stämningen var på topp mest hela tiden!
Så var det ju min första dag som arbetslös igår. Ack vad det kändes konstigt. En dag och jag hade redan tråkigt, trots att jag har hur mycket som helst att göra.. Men framåt kvällen smsade Lara mig och undrade om jag ville till stranden. Trots att jag precis hade börjat kika på Despicable Me (underbar film) så sa jag att jag givetvis ville det i och med att vädret var tropisk värme (aka otroligt hög luftfuktighet). Så där satt vi och njöt av sommaren tillsammans med ett gäng andra, tills jag kläckte ur mig iden att tänk vad mysigt med en grillkväll. Visserligen var jag redan mätt som en ballong i och med att jag hade ätit middag innan men det var minsann inga fel med grillade svampar. De andra fixade fin fin kylling och där satt vi fram till midnatt och levde livet.
Solen sken och luften luktade hav. Finare blev det senare när mörkret kom, molnen samlades runt månen och månen sken klart över det bäcksvarta vattnet. Men i och med att jag bara tog med mig telefonen gick ju inte det att fånga på bild.
Ja, nu börjar denna vistelse här att lida mot sitt slut. Känns så otroligt skumt, men någon gång skulle det ju ske. Dock var det ju kanske dumt av mig att välja sommartid för hemflytt.. men det positiva är väl att idag var det dimma över hela staden och inte alls lika härligt varmt som igår.
/A
Kommentarer
Trackback
