Så var det bara jag
Klockan är rätt sent en söndagskväll och som vanligt har jag hamnat framför datorn. Katastrof egentligen.. visserligen har jag gjort lite vettigt i och med att jag faktiskt har rensat lite skolgrejer och städat mitt rum. Känns ändå bra.
Missade tyvärr en extra insatt träning idag. Känns pyton men jag var på landet efter att igår ha firat mammas födelsedag (som är på måndag) med en hel bunt av människor som jag har känt sedan barnsben. Det blev både skratt, tårar, dans och bad. Jag fick lära mig att bugga samt att dansa vals, vilket är behövligt då det alldeles snart är dags för bal. Jag och systeryster avslutade dock festen tidigare en ett flertal av de andra gästerna och istället för att sova uppe hos oss tog vi oss en promenad ner till mormor och morfar där vi spenderade natten. Var skönt att somna till Snow Roller en svensk gammal klassiker.
Efter onsdag kommer jag att vara helt klar med gymnasiet. Vad tusan ska jag göra med all nyfunnen tid!? Det kommer kännas så otroligt konstigt att inte vara stressad över läxor, eller ens ha dåligt samvete för att man inte pluggar. Jag känner redan nu hur paniken börjar växa eftersom jag inte kommer behöva studera. Jag kommer inte behöva lära mig mer biologi eller kemiska formler, inte heller läsa och analysera böcker i svenska och engelska och absolut inga fler ekonomiska teorier för att nå jämlikhet i samhället. I tre år har det ju varit konstant pluggande.. och jag minns hur jag under sommarloven har börjat sakna matte och annat och därför gjort lite extra uppgifter. Katastrof. Jag är en ytterst konstig människa som verkar leva för skolan och ändå inte har någonting vettigt innanför pannbenet. Sådan otrolig dubbelmoral i mig själv. Förstår inte riktigt var jag förvarar all den kunskap som jag borde ha, i och med att jag är kung när det gäller. När jag vill. När jag minns. Eller jag vet inte. Jag kan ibland. Men det finns ju därinne. Frågan är bara i vilken del i hjärnan. Där finns ju en del att välja på.
Babbel babbel. Det här spårar ur! Sent på kvällen ska man inte skriva. Att jag aldrig lär mig!
Missade tyvärr en extra insatt träning idag. Känns pyton men jag var på landet efter att igår ha firat mammas födelsedag (som är på måndag) med en hel bunt av människor som jag har känt sedan barnsben. Det blev både skratt, tårar, dans och bad. Jag fick lära mig att bugga samt att dansa vals, vilket är behövligt då det alldeles snart är dags för bal. Jag och systeryster avslutade dock festen tidigare en ett flertal av de andra gästerna och istället för att sova uppe hos oss tog vi oss en promenad ner till mormor och morfar där vi spenderade natten. Var skönt att somna till Snow Roller en svensk gammal klassiker.
Efter onsdag kommer jag att vara helt klar med gymnasiet. Vad tusan ska jag göra med all nyfunnen tid!? Det kommer kännas så otroligt konstigt att inte vara stressad över läxor, eller ens ha dåligt samvete för att man inte pluggar. Jag känner redan nu hur paniken börjar växa eftersom jag inte kommer behöva studera. Jag kommer inte behöva lära mig mer biologi eller kemiska formler, inte heller läsa och analysera böcker i svenska och engelska och absolut inga fler ekonomiska teorier för att nå jämlikhet i samhället. I tre år har det ju varit konstant pluggande.. och jag minns hur jag under sommarloven har börjat sakna matte och annat och därför gjort lite extra uppgifter. Katastrof. Jag är en ytterst konstig människa som verkar leva för skolan och ändå inte har någonting vettigt innanför pannbenet. Sådan otrolig dubbelmoral i mig själv. Förstår inte riktigt var jag förvarar all den kunskap som jag borde ha, i och med att jag är kung när det gäller. När jag vill. När jag minns. Eller jag vet inte. Jag kan ibland. Men det finns ju därinne. Frågan är bara i vilken del i hjärnan. Där finns ju en del att välja på.
Babbel babbel. Det här spårar ur! Sent på kvällen ska man inte skriva. Att jag aldrig lär mig!
Någon som vill följa med mig utomlands!?
/A
Kommentarer
Trackback
