Oj, det urartar

På senaste tiden har så otroligt mycket hänt att jag inte ens har hunnit tagit mig in på bloggen. Vet inte alls vart jag ska börja, men kan ju säga såhär att det har varit pubkväll med en del fina svenska flickor, sedan har det varit gym, med en timmes pass på cross trainern och så har min veganska månad tagit slut.

I fredags började den mest hektiska helgen jag har haft på otroligt länge. Jag och mina arbetskamrater, Lara, Kim och Zak gick ut på middag. Vi tog det gamla vanliga stället Las Iguanas och eftersom min veganska månad var slut denna dag åt jag pyttelite ost till Nachosen och sedan lite soured cream till mina fajitas. Inte mycket men lite bara för att dra ner på styrkan i maten. Vi hade så otroligt trevligt, drack massvis av Chaprioska och snackade strunt mest hela kvällen. Jag och Lara slog dessutom in ett paket på toaletten till vår kära Kim, vilket var otroligt intressant.
När väl restaurangen och baren sedan skulle stänga började vi alla bege sig hemåt och ack vad underbart det var att få lägga sig för att sova i sängen!

Så kom lördagen och jag for till London. Karim hade spring break och var här på besök, han övertalade mig att fara till London för clubbing. Dagen började med frukost, sedan var det att sätta sig på tåget till London vid tolv tiden. Jag tog tunnelbanan till Paddington och mötte upp med min käre vän som jag inte har sett på nästan fem år. Så himla knäppt. Vi vandrade runt en stund på Oxford street, tog hos hem till hans vän Ahad där vi sedan skulle sova. Tiden gick och vänner kom och lämnade lägenheten. Vid nio tiden beställde vi en pizza, så två slices av Margharita pizza fick grunda för kvällen. Jag var dödstrött och otaggad, nästan på vippen att fara tillbaka hem men höll mig i skinnet för att inte svika.
Vid tio tiden började vi små dricka lite, jag drack bara ett glas och sedan sprang jag för att byta om. Vi tog taxi till klubben, Project. Där höll jag knappt på att inte komma in eftersom jag inte bar högklackat men eftersom vi hade bokat bord gjorde han ett undantag. Vi kom in, men bordet dög inte.. de fixade ett annat.. dock skulle detta kosta 1200 pund (fy farao vilken summa pengar). Efter lite om och men bestämde sig pojkarna för att ta bordet och in kom den dricka de beställde till oss och festen kunde börja. Jag måste säga att jag hade rätt kul men det var inte så mycket dans. Snackade med folk jag inte träffat på år och dar och vissa jag inte ens visste att jag hade träffat.. alla var dock Pakistanier som bytte språk till urdu lite när som.
I vilket fall som helst tog natten slut och vi åkte taxi tillbaka till lägenheten. I foajen fann vi en däckad Ahad som hade spytt ner en taxi, han hade blivit av med klocka och 700 pund som han självfallet hade i cash i sin plånbok.
Vi gick upp och satte oss i korridoren utanför hans dörr eftersom vi låst in nyckeln när vi skulle ut. Väntade på låssmeden som tillslut kom. Vid det här laget började jag må fruktansvärt illa och jag var kanon trött. Antagligen för att jag "was running on empty", för jag drack inte allt för mycket, bara fyra glas under hela kvällen.
Efter många om och men tog vi oss in i lägenheten och jag däckade på soffan direkt, vaknade inte förens nästa morgon. Toppen kväll tänkte jag... tills jag fick höra historien.

Killarna hade börjat bråka med låssmeden för att de inte hade pengar att betala honom, bara dollar men han ville ha pund. Taxichauffören ville också ha pengar så de försökte lösa allt detta. Låssmeden ringde polisen och sex poliser kom till lägenheten för att det var bråk. Tillslut började även killarna bråka med varandra och tänkte slå ner varandra då det blev strul med pengar. Detta fortsatte till morgonkvisten då de på något vis löste det hela med pengatvisten. Ingen vet riktigt hur och det slutade med att killen vi sov hos var skyldig alla en massa pengar.
Kvällens slutsumma var väl en sisådär 1600 pund. Galet.

Söndagen vaknade pojkarna sent, jag satt och väntade på att de skulle gå upp och framåt kvällskvisten köpte Karim en biljett hem till Brighton till mig. Hittills hade ingen mat ätits och jag var heller inte hungrig. Väl på tåget satte jag i mig en banan och tänkte inte mer på det.. men så hände det. Jag blev så överdrivet åksjuk att jag trodde min mage skulle vända ut och in på sig. Inte blev det bättre av att jag satt baklänges. Det kändes som att resan aldrig skulle ta slut och jag höll på att bryta ihop. En hållplats till och jag hade behövt rusa till närmaste toalett.
Jag tog mig av i Brighton och började gå hemåt, insåg att min mage behövde någonting att arbeta med så jag gick förbi McDonalds och köpte mig en wrap. Första köttet jag äter på över en månad och fy vad gott det var i just denna stund. Sås, kyckling och grönsaker. Det var länge sedan..

Utöver det var jag på gymmet igår, har tvättat en massa och tvättar faktiskt fortfarande.. sedan så invigde jag våren idag med en chokladkaka och McFlurry. Magen mår inte prima och jag känner mig skamlig som åt så onyttigt..men det var första solen jag har sett på länge..

Taggar att familjen kommer på söndag och att jag med smått halsont ska ta mig till gymmet imorgon!

 

/A