Oj, det urartar

Klockan är mitt i natten, jag är dödligt trött och har lite smått ångest över morgondagen. Imorgon bär det återigen till England, hem. Jag ser fram emot att få någonting att göra igen, gå till jobbet på dagarna, träffa kollegor och (JAG SKA) ta i tu med träningen igen. Konditionen måste upp på topp och jag ska kika på billiga gymkort. Är å andra sidan inte det minsta sugen på att faktiskt komma hem, "hem" till det lilla snuskiga rummet med en grön heltäckningsmatta. Nej, efter att ha besökt Robban och Sofias lägenhet på nyår är jag frälst. Jag vill hitta nytt och snäppet bättre boende för en rimlig penning. De hade en tvåa med ett otroligt fint kök, de hade rent, städat, ingen grön matta, de hade eget sovrum, Milad sov i tv-rummet, de hade fin dusch och toalett och världens finaste katt. Jag blev otroligt avundsjuk på deras fina hem som kändes himla vuxet, dessutom låg det i Stockholm och de hade massa bakmaskiner, finporslin, glas och annat som jag gärna vill ha i mitt hem.

Nu börjar ögonlocken känna sig tunga. De två veckorna i snöiga Sverige har varit händelserika med firande av jul och nyår, träffande av vänner, landet besök, stadsbesök, passfixerier och en massa annat. Jag kan inte annat säga än att jag är otroligt nöjd med min semester! Att jag dessutom får betalt gör det hela så himla mycket mer underbart. Enda nackdelen med denna trip tillbaka till familjen är att min resväska återigen är kalasfull. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till med alla grejer. Tycker inte heller att jag har packat ner mer än det jag hade hit, minus julklappar.. så det borde vara mindre.. men inte då.

Svammel hit och svammel dit. Mitt doftljus står och gör att mitt rum luktar prima, ska sätta på en film, ladda min telefon och återigen däcka. (Ja, jag har redan somnat på soffan idag). Men antar att sånt är livet när man nattsuddar mer än man bör.

 

/A