Studenten 2012, ett minne blott
Satt nyss nere och tittade på TV, men det var minsann urkasst så jag tog mig upp till rummet istället. Är trött som bara den och har kalas ont i axeln. Igår var studenten och det var en lyckans dag. Det börjades med att cykla till David för champagnefrukost som började klockan 6 i mjukisbyxor, klänning, extra tröja och jeansjacka, med andra ord lager-på-lager. Väl hos honom i Sörby blev det smörgås, melon och jordgubbar, apelsin juice, lite champagne och underbara människor. Till och med vår käre klassföreståndare hade orkat sig upp för att umgås med oss. Det hölls tal, togs kort och skrattades innan det blev dags att bege sig mot skolan för att fotograferas. Först ut var vår klass och jag blev genast glad när fotografen öppnade sin mun och han talade norska. Livet. Efter gruppfotot samt det individuella gick jag och David för att hämta Johns present, sedan väntade vi. En ceremoni med blandade inslag på Frälsis för att sedan samlas en sista gång i klassrummet där utdelning av gamla bilder, sånger, Individual Orals och annat ägde rum. Efter det lite mingle mingle och ätandes av en enorm baguette samt skrivandet i allas mössor. Underbart, verkligen.
Tillslut var det dags för utspring! Visst hade vår klass tagit kort allra först, men ut sprang vi allra sist. Och eftersom uppropet sker enligt klasslistan var jag den allra sista Rudbeckstrean 2012 som sprang ut från Teknis. Därför har jag krasst gått allra längst av alla Rudbeckstreor 2012 på skolan! Och inte nog med det så skrev vi historia. Vår klass skrev verkligen Örebros historia i och med att vi är den allra första IB klassen någonsin i Örebro, Närke. Helt otroligt.
Möte med familj och vänner. Band runt halsen. Champagne, gossedjur, blommor, rosor, en nappflaska och godis. En massor av fotografier, kramar och gratulationer. Jag fick se min fina studentskylt och insåg att jag (av vad jag kunde se) var den enda med en nakenbild. Men jag gillade den. Den var himla fin. Jag spatserade stolt med den när vi gick runt stan i vår årliga parad efter den trummande orkestern. Paraden avslutades vid Svea Parken där vi hoppade upp på vårt fint dekorerade flak. "...We're making history: FIRST IB CLASS in Örebro!!!", "IB a NERD now, IB your BOSS LATER", "IB09", matematiska formler. Runt stan for vi och spred våra budskap med katastrofala högtalare. Men vi hade underbart kul. Dansade, hoppade, vinkade och bara skrattade.
Mottagningen hemma var kanoners. Släkten, god mat och underbart fina presenter. Jag är gruvligt tacksam för alla presenter, smycken som pengar. Allting var suveränt bra och jag säger återigen TACK! Tack för att ni kom, tack för att ni fanns där och tack för att ni gjorde dagen helt perfekt.
Förfest i Brickeberg med klassen. Cider, öl, champagne, whiskey, hungarisk persikoalkohol. Där fanns att välja på. Vi umgicks, talade, lekte och dansade. Vi hade det suveränt bra tills David började må katastrof. Vi alla pysslade om honom men när vi var på väg mot bussen var det mig han fick stöd av. Vattenflaska, kort och spypåse. Allting fanns med på bussen när vi åkte in till stan med sikte på Burger King. Väl där köpte Saleen en cheesburgare åt honom och han började piggna till. En sista tur med toalettringen och han mådde tillräckligt bra för att gå med oss till Frimis.
Väl i kön såg vi en annan vän bli utkastad och hemkörd. Vi tog oss in. Mötte underbara gamla 9D och jag har aldrig mått så bra som när vi var samlade. Så himla bra. Saknar dem så att det gör ont. Och glädjen i allas ögon var helt förjävla underbar. Vi dansade, nya klassen som gamla klassen. Det spelade ingen roll. Jag sprang mellan alla, hälsade på alla jag känner. Grattade alla. Skrattade.
Avslutade med att tillsammans med Niklas cykla hemåt i regnet och däcka trött, kall, nykter och blöt i min säng. Livet. Studenten. Fy fan vad vi är bra.
Även om denna dag var en av de bättre så måste jag säga att jag är nervös. Mina betyg kommer 6juli och jag vet inte om jag har klarat mig. Håller tummarna. Studenten var värt det. Nu är jag officiellt en arbetslös invånare. Får ta och göra någonting åt saken. Kanske följer med Elvira till Brighton i alla fall? Det vore banne mig livet.
Tillslut var det dags för utspring! Visst hade vår klass tagit kort allra först, men ut sprang vi allra sist. Och eftersom uppropet sker enligt klasslistan var jag den allra sista Rudbeckstrean 2012 som sprang ut från Teknis. Därför har jag krasst gått allra längst av alla Rudbeckstreor 2012 på skolan! Och inte nog med det så skrev vi historia. Vår klass skrev verkligen Örebros historia i och med att vi är den allra första IB klassen någonsin i Örebro, Närke. Helt otroligt.
Möte med familj och vänner. Band runt halsen. Champagne, gossedjur, blommor, rosor, en nappflaska och godis. En massor av fotografier, kramar och gratulationer. Jag fick se min fina studentskylt och insåg att jag (av vad jag kunde se) var den enda med en nakenbild. Men jag gillade den. Den var himla fin. Jag spatserade stolt med den när vi gick runt stan i vår årliga parad efter den trummande orkestern. Paraden avslutades vid Svea Parken där vi hoppade upp på vårt fint dekorerade flak. "...We're making history: FIRST IB CLASS in Örebro!!!", "IB a NERD now, IB your BOSS LATER", "IB09", matematiska formler. Runt stan for vi och spred våra budskap med katastrofala högtalare. Men vi hade underbart kul. Dansade, hoppade, vinkade och bara skrattade.
Mottagningen hemma var kanoners. Släkten, god mat och underbart fina presenter. Jag är gruvligt tacksam för alla presenter, smycken som pengar. Allting var suveränt bra och jag säger återigen TACK! Tack för att ni kom, tack för att ni fanns där och tack för att ni gjorde dagen helt perfekt.
Förfest i Brickeberg med klassen. Cider, öl, champagne, whiskey, hungarisk persikoalkohol. Där fanns att välja på. Vi umgicks, talade, lekte och dansade. Vi hade det suveränt bra tills David började må katastrof. Vi alla pysslade om honom men när vi var på väg mot bussen var det mig han fick stöd av. Vattenflaska, kort och spypåse. Allting fanns med på bussen när vi åkte in till stan med sikte på Burger King. Väl där köpte Saleen en cheesburgare åt honom och han började piggna till. En sista tur med toalettringen och han mådde tillräckligt bra för att gå med oss till Frimis.
Väl i kön såg vi en annan vän bli utkastad och hemkörd. Vi tog oss in. Mötte underbara gamla 9D och jag har aldrig mått så bra som när vi var samlade. Så himla bra. Saknar dem så att det gör ont. Och glädjen i allas ögon var helt förjävla underbar. Vi dansade, nya klassen som gamla klassen. Det spelade ingen roll. Jag sprang mellan alla, hälsade på alla jag känner. Grattade alla. Skrattade.
Avslutade med att tillsammans med Niklas cykla hemåt i regnet och däcka trött, kall, nykter och blöt i min säng. Livet. Studenten. Fy fan vad vi är bra.
Även om denna dag var en av de bättre så måste jag säga att jag är nervös. Mina betyg kommer 6juli och jag vet inte om jag har klarat mig. Håller tummarna. Studenten var värt det. Nu är jag officiellt en arbetslös invånare. Får ta och göra någonting åt saken. Kanske följer med Elvira till Brighton i alla fall? Det vore banne mig livet.
För jag har i alla fall tagit studenten. HURRA!
/A
Kommentarer
Trackback
