Oj, det urartar

Facebook, Instagram, Tumblr och bloggen. Seriöst!? Vad sker med världen, varför ska jag vara så otroligt offentlig.. när jag inte ens är en offentlig person? Men jag ska vara ärlig. Det mesta är en fluga. Ibland är suget efter att skriva suveränt långa och intressanta inlägg på bloggen enorm, ibland är det att lägga upp bilder på Tumblr eller Instagram. Förr var det allra roligast att skriva häftiga statusuppdateringar på Facebook som fick minst 5 likes. Så himla ytligt. Jag är glad att jag ännu inte har fallit offer för Twitter. Jag är tveksam till att människor bryr sig om vad jag gör om dagarna, dock kan jag hålla med om att det är ytterst trevligt att kolla in andras bilder på Instagram. Men det är för att det är hipster. Det är mysigt och det är banne mig smidigt och enkelt. Men sökandet av popularitet genom att hashtagga allting man någonsin kan komma på? Nej, det är inte min grej.

Ja, alltså. Jag vill ju inte låta cynisk och negativ på något vis. Jag gillar de olika offentliga sidorna som jag är medlem på. Jag väljer var jag är mer eller mindre anonym och andra ställen där jag är som mest offentlig (Facebook). Jag gör sällan reklam för bloggen och detta i och med att den är rätt så personlig. Inte vill man att någon ska klanka ner på en bara för att man skriver någonting trivialt på en blogg. Inte är detta en provocerande blogg som Hanna Widerstedts. Nej, svammel svammel. Tror tankarna spårar när man faktiskt har en lugn kväll hemma. Skippar utgången till Satin med underbara paradare. Somnade ju en stund förut och det måste ju vara tecken på att det är värt att sova ordentligt i natt. Ingen öl. Ingen cider. Bara sängen, jag, lite vatten och en film. Studenten på fredag för fasen.


/A