Jag sover
Sitter med öppet fönster och lyssnar på regndropparna som faller ner på altantaket. Somrigt? Jo, typiskt svensk sommar. Rätt mysigt faktiskt. Skulle ta mig till arbetsförmedlingen idag men blev inte av, borde också fara iväg till Marieberg för att hämta ut de antiinflammatoriska tabletterna som jourläkaren skrev ut till mig. Känns värt. Har inte gjort det heller. Gör ändå inte fullt lika ont nu som förut.. eller ja, vet inte, har inte rört på mig så mycket idag.
Taggar ute träning också. Missar morgondagens så det känns kalas att köra ett pass idag då träning knappast har hunnits med dessa stressfyllda dagar. Min kondition befinner sig strax under oacceptabelt så det kommer att tära på kroppen. Men vad gör man inte för hälsans skull!
Drömde massvis i natt. Drömde om stormande hav och sjöar, om stenar och klippor som hotade att döda den båt vi befann oss på. Drömde om släktingar som var med på båten om människor som har stått mig nära men som inte längre vill. Jag drömde om smärta, hån och skräck. Det var en nära döden upplevelse och vi letade efter någonting, vi svängde in i en smal kanal och detta visade sig vara båtens undergång. Vi gick på grund. Tog in vatten. Helt plötsligt var stormen borta. Båten var fortfarande på grund men vi stod på marken, utanför båten. Jag pratade med en person som sårat mig djupt. Det var panik. Kaos. Hån. Glädje och saknad. Det var förvirrande.
Jag minns det, men som vanligt är det näst intill omöjligt att sätta ord på drömmar. Att förklara dem. Man ser dem för sitt inre men det går inte att få andra att förstå. Livet. Förundran. Undermedvetna. Om man ändå förstod vad det hela betydde. Om man ändå visste.
Taggar ute träning också. Missar morgondagens så det känns kalas att köra ett pass idag då träning knappast har hunnits med dessa stressfyllda dagar. Min kondition befinner sig strax under oacceptabelt så det kommer att tära på kroppen. Men vad gör man inte för hälsans skull!
Drömde massvis i natt. Drömde om stormande hav och sjöar, om stenar och klippor som hotade att döda den båt vi befann oss på. Drömde om släktingar som var med på båten om människor som har stått mig nära men som inte längre vill. Jag drömde om smärta, hån och skräck. Det var en nära döden upplevelse och vi letade efter någonting, vi svängde in i en smal kanal och detta visade sig vara båtens undergång. Vi gick på grund. Tog in vatten. Helt plötsligt var stormen borta. Båten var fortfarande på grund men vi stod på marken, utanför båten. Jag pratade med en person som sårat mig djupt. Det var panik. Kaos. Hån. Glädje och saknad. Det var förvirrande.
Jag minns det, men som vanligt är det näst intill omöjligt att sätta ord på drömmar. Att förklara dem. Man ser dem för sitt inre men det går inte att få andra att förstå. Livet. Förundran. Undermedvetna. Om man ändå förstod vad det hela betydde. Om man ändå visste.
För det var också en dröm.
Kommentarer
Trackback
