Avreagerar mig
Frustrationen är enorm! Vi har tackat nej till jobbet på Zenith eftersom det var provisionsarbete, vi söker för fulla muggar och Elvira ser världen i ett enormt bäcksvart mörker.. det är inte alltid så lätt.
Tove anlände för en stund sedan och vi har redan varit på the jobcenter, bokat ett national insurance möte, vandrat runt ute på piren, tagit oss till The Lanes och vandrat runt där, till the shopping center för att skaffa ett O2 kort som hon snart kommer kunna använda, tjockat i oss varsin McFlurry Smarties för 99p (suveränt billigt liksom) och sedan vandrat tillbaka till hostelet. Tror att Elvira tar sig en tupplur, jag gick ner för att sätta mig vid datorn och så ringde mor min. Pratat av mig en hel del med henne vilket gör att det känns snäppet bättre.
Tove gjorde mig precis sällskap här nere med sin lilla fina minidator, vi har det rätt bra. Varsin dator, båda rätt trötta och klockan är inte ens sex. Visserligen förstår jag hennes trötthet då hon varit uppe sedan 1 i morse. Inte vidare värst kul, samt på resande fot mest hela dagen.
Jag ber otroligt mycket om ursäkt för denna dåliga uppdatering, men det blir bara aldrig av. Känns inte som att jag har någonting givande att berätta mer än att Nick precis har flyttat till en lägenhet tre minuter bort. Väldigt mysig är den, trots att hans rum består av en säng.. och vita väggar. Har bara träffat en av hans rumskamrater, men hon verkade redigt trevlig måste jag ju säga! Han är minsann en lyckans ost som fått tag på ett sådant rum med proper kitchen och enorm säng! Lite avis kanske jag allt är. Ändock trivs jag här på hostelet.. men det vore inte helt fel med någonting som är ens eget. Så jag antar att vi ska börja kika efter boende nu snarast. Även om Elvira lämnar oss för London kommer vi nog stanna här. Möjligen skaffar jag mig ett jobb i London som jag kan pendla till.. men det känns inte som att jag har viljan att flytta till London och lämna alla fina människor som bor här. Alla som man har lärt känna.. även om hälften av dem försvinner direkt.
Annars lever livet som det ska. Pengarna rullar som attans, jag hostar som bara den, vädret börjar bli sämre.. men jag trivs. Jag trivs bland människorna, bland gatorna, på alla Lanes, med piren och havet. Jag gillar det, men samtidigt är jag orolig för alla kostnader. Det känns illa, men tids nog ordnar sig allt. Jag har ännu inte varit här tre veckor, det bör fungera, det ska gå. Jag hoppas och håller tummarna. Det gör jag hela tiden.
Bilder som är utlovade kommer. Tro mig. När jag finner tiden. När jag finner ron. När jag kan lugna ner mig och må bra, då kommer de.
Just nu måste jag bara sluta stressa.
/A
Tove anlände för en stund sedan och vi har redan varit på the jobcenter, bokat ett national insurance möte, vandrat runt ute på piren, tagit oss till The Lanes och vandrat runt där, till the shopping center för att skaffa ett O2 kort som hon snart kommer kunna använda, tjockat i oss varsin McFlurry Smarties för 99p (suveränt billigt liksom) och sedan vandrat tillbaka till hostelet. Tror att Elvira tar sig en tupplur, jag gick ner för att sätta mig vid datorn och så ringde mor min. Pratat av mig en hel del med henne vilket gör att det känns snäppet bättre.
Tove gjorde mig precis sällskap här nere med sin lilla fina minidator, vi har det rätt bra. Varsin dator, båda rätt trötta och klockan är inte ens sex. Visserligen förstår jag hennes trötthet då hon varit uppe sedan 1 i morse. Inte vidare värst kul, samt på resande fot mest hela dagen.
Jag ber otroligt mycket om ursäkt för denna dåliga uppdatering, men det blir bara aldrig av. Känns inte som att jag har någonting givande att berätta mer än att Nick precis har flyttat till en lägenhet tre minuter bort. Väldigt mysig är den, trots att hans rum består av en säng.. och vita väggar. Har bara träffat en av hans rumskamrater, men hon verkade redigt trevlig måste jag ju säga! Han är minsann en lyckans ost som fått tag på ett sådant rum med proper kitchen och enorm säng! Lite avis kanske jag allt är. Ändock trivs jag här på hostelet.. men det vore inte helt fel med någonting som är ens eget. Så jag antar att vi ska börja kika efter boende nu snarast. Även om Elvira lämnar oss för London kommer vi nog stanna här. Möjligen skaffar jag mig ett jobb i London som jag kan pendla till.. men det känns inte som att jag har viljan att flytta till London och lämna alla fina människor som bor här. Alla som man har lärt känna.. även om hälften av dem försvinner direkt.
Annars lever livet som det ska. Pengarna rullar som attans, jag hostar som bara den, vädret börjar bli sämre.. men jag trivs. Jag trivs bland människorna, bland gatorna, på alla Lanes, med piren och havet. Jag gillar det, men samtidigt är jag orolig för alla kostnader. Det känns illa, men tids nog ordnar sig allt. Jag har ännu inte varit här tre veckor, det bör fungera, det ska gå. Jag hoppas och håller tummarna. Det gör jag hela tiden.
Bilder som är utlovade kommer. Tro mig. När jag finner tiden. När jag finner ron. När jag kan lugna ner mig och må bra, då kommer de.
Just nu måste jag bara sluta stressa.
/A
Kommentarer
Trackback
