Att veta, eller inte veta? Det är frågan

Söndag. Söndag är dagen före måndag, den jobbigaste och stressigaste dagen i hela veckan. Söndagen firades med en urusel match som jag inte tänker beskriva, en lång bussresa, läsandet av Ondskan, uppskjutandet av läxor. Det känns surt att falla på mållinjen, så jag ska göra mitt bästa för att stå stark och ta mig i mål. På något sätt ska jag finna en studieteknik som passar mig och som kan bringa fram den ytterst lilla intelligens som faktiskt existerar. För visst har alla människor intellekt. Alla människor har en hjärna. Det är vad vi gör med den som skiljer sig mellan var och en. Det är de smarta och intelligenta människorna som har lyckats avkoda sin hjärna. De har funnit nyckeln som öppnar dörren till den kunskap som gömmer sig någonstans. Jag vill bli en sådan. En person som kan plocka fram den kunskap som jag har samlat på mig genom alla dessa år i skolan. Jag är redan en sådan som tänker, funderar, lyssnar på klassisk musik och tycker om att lära/läsa. Jag sägs ha språköra och jag är intresserad av språk. Men jag har inte den där intelligenta genen som gör att jag kan plocka fram kunskap när jag vill. Tyvärr.

Men vad är egentligen intelligens? Är det verkligen det som jag understryker: kunskap, vetenskap som har lagrats i hjärnan eller är intelligens en förmåga att tänka, filosofera, spekulera och förklara sina egna tankegångar. Visserligen kan det också vara en mix av de båda.. men om man ska se till ren intelligens. Det finns otroligt intelligenta vetenskapsmän/kvinnor såsom Einstein och Marie Curie, de hade kunskap, de förstod sig på mönster, siffror, var logiska och involverade i vetenskapens värld. Men filosofer, diktare? Jag skulle personligen kalla Tomas Tranströmer intelligent. Han är en svensk poet, han skriver underbart. För ett par år sedan fick han en stroke, och kan numera inte prata ordentligt, men han skriver fortfarande. Förra året vann han ett Nobelpris. Han är intelligent, men hans intellekt handlar inte om kunskap via siffror och vetenskap utan ordets och bildformandets kraft. Han skapar otroliga metaforer, bjuder in till egna tolkningar, samtidigt som han förklarar sina egna tankegångar och idéer. Han tar en enstaka tanke, beskriver den med hjälp av ord och metaforer, låter läsaren tolka denna tanke, samtidigt som han har beskrivit den i ren klartext. En tanke som vi alla får ta del av. Är det så att intelligens finns i två olika hörn? Den vetenskapliga och den abstrakta? Är det så att.. resten, vi som inte är "genier" är gråzonen mittemellan? Vi är bron mellan intelligens och intelligens. Mittemellan finns den normala kvoten. De som har vett att klara skolan, klara livet, men inte kommer vinna något nobelpris? Att det sedan finns olika nivåer, där vissa är smartare än andra, men att man ytterst sällan når den där punkten där man kan räknas som intelligent.

Jag vet inte. För jag är i mitten. Jag är i den gråa zonen, där det räcker att ha vett i skallen. Jag är en i mängden, varken dummare eller smartare.

"Et si c'était par la fin que tout commencait..."

 

/A


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0