Oj, det urartar

Det blev inte något inlägg igår för mina måndagar är inte att leka med! De börjar med lektion 8.30, slutar i vanliga fall med lektion 17.30 och självfallet massvis av lektioner däremellan, men igår hade vi ingen svenska så det blev att sluta vid 16.05. Sedan bär det av till Tullängen för att träna småttingar klockan sex, igår hanns det äta lite innan, skjutsa mor min till Odd Fellow, vara i tid till småttingarna och hålla i träningen helt själv eftersom Fia var i Stockholm. Deras träning slutar 19.00 och då börjar även min i Pettersberg (andra änden av stan). Jag tar bilen, åker som en biltjuv och är där runt 20 över sju. Byter om och tränar. Vår träning slutar 21.00 och sedan bär det av hemåt. Fick sms av mor min som undrade om jag kunde plocka upp henne, helst 22.00 men jag lyckades hämta henne vid 20 i tio istället, plus mormor. Skjutsa mormor till lägenheten och sedan oss hem. In i duschen. Död. Sådär ser måndagar ut. Inte varje gång jag behöver skjutsa mamma, men det händer. He-he. Så det blev inga som helst läxor gjorda. Tyvärr.

Nu är det tisdag, Halv åtta hos mig har börjat igen och jag ska göra läxor. Min hjärna kryllar av tankar som jag inte kan placera, som jag inte kan få till, skapa till konkreta begrepp som sedan kan spekuleras i.. har heller inte haft någon givande diskussion på senaste tiden som stimulerar tankegångarna. Givetvis har det sagts mycket intressant i skolan som producerar tankar som man kan spinna vidare på, men där finns inte någon som har fångat mitt intresse tillräckligt för att det ska bli något vettigt. Och jag tror att jag lever efter den filosofi som säger "har du inget vettigt att säga, är det bäst att inte säga någonting alls".

Så är det ibland. Jag blir sådan. Är pratglad ena stunden, men sitter tyst och lyssnar den andra. För jag har inget vettigt att säga.. och varför då slösa på ord? Ord tappar mening om de används för mycket. Om jag pratar hela tiden, non stop, kommer folk sluta lyssna.. mina ord kommer tappa betydelse och lyssnaren intressent. Precis som "jag älskar dig" tappar sin betydelse om jag säger det till vareviga människa varje dag, hela tiden. Då kommer de tre små orden inte längre ha samma betydelse utan bara vara någonting som jag kastar ur mig. Precis som ordet "förlåt". Förlåt - ett ord som man använder många gånger varje dag, som används i fel situationer, hela tiden, kastas ur mun utan vidare eftertanke.. det har inte samma betydelse längre. Den djupa, meningsfulla betydelse som ordet hade då det skapades finns inte kvar, inte samma tyngd. Det är utnött. Använt. Ett ord i mängden. Precis som dessa. Där den röda tråden försvann för en bra stund sedan. Där logiken rann ut i sanden och orden blev till svammel.