Oj, det urartar

Att skjuta upp saker är någonting som människor är så otroligt bra på. Jag är suverän på det och det stör mig så himla mycket. Varför inte bara ta sig i kragen och få det som måste göras klart istället för att lägga allting på hög och sedan ha miljontals arbeten som måste bli klara på en och samma gång. Det är så otroligt onödigt. Finns heller ingen anledning till det. Men som Aristoteles ansåg mig vara är jag en ofullständig man, jag är en ofullständig människa. Den fullständiga människan är en man. Det är väl därför det heter "mankind" på engelska, vilket ordagrant bör betyda man-sort. Men är män bättre på att planera och inte skjuta upp? Jag tvivlar. Jag tror snarare att det är individuellt, mentalt, från människa till människa och har ingenting med kön att göra. Vilket i stort sätt gör människan till en ofullkomlig varelse. Enligt gudatro måste ju detta stämma, att människan inte är fulländad, inte perfekt, helt enkelt ofullkomlig eftersom gud är perfektion. Om människan vore perfekt skulle ingen tro på en övre herre, en makt som står högre än någonting annat. Men om denne skapare av denna jord är perfekt.. varför har han då skapat krig? Är det för att där ska finnas kontraster: kärlek - hat, lycka - olycka, svart - vitt.

Jag blev otroligt förvånad idag när jag loggade in här på blogg.se eftersom jag hade fått en kommentar. En kommentar från en kille som ska börja på TolkS. Måste erkänna att det gjorde mig lite glad, eftersom det betyder att där finns några (även om det är av misstag) som läser min blogg och de minst sagt urartade tankarna och ofullkommliga inlägg som jag skriver. Men oroa er inte, många gånger förstår jag inte själv vad jag menar, tänker och skriver. Men vad gör det. Detta är cybervärlden. Vad är äkta och vad är på låtsas? Det finns ingen som vet.

Att vara komplett är inget att sträva efter. För du kommer aldrig vara
perfekt förens du accepterar dig själv.

 

/A