*
Vaknade i morse av att någon käkade fil/flingor och skrapade sönder sin tallrik eller något liknande. Inte så himla nice eftersom jag verkligen kände att sömnen gjorde mig gott. Dock blev det uppstigning, start av dator och redigering av min Extended essay. Nu har jag bara lite fix med slutsats och analys kvar, lite krångligt, men det ska bli klart! För när den är klar behöver jag ALDRIG mer tänka, fundera, prata eller ens stressas över den förbannade uppsatsen som har hemsökt mig sen den dag då jag började IB. Åtminstone en uppgift ur vägen!
Idag gick även jag och min syster upp på stan, mötte moster, mormor och morfar. Vi köpte lite gott, strosade runt, tittade på folk och jag är officiellt allergisk mot kyla. När jag stiger utanför dörren, fryser en liten stund, så fylls mitt ansikte (mest kinderna) med köldutslag, knottror typ.. Inte så vidare kul, speciellt när min syster sa att jag såg MYCKET äldre ut. Ogilla. I vilket fall som helst tog vi oss, efter ett tags frysande, till Brasseriet och käkade en sjukt mäktig lunch. Så min mage håller på att brista.
Ett minne. Att minnas. Allting vi har upplevt, allting vi ser, hör, minnen.. det lagras i hjärnan. Sådant som vi tros ha glömt bort, finns där inne någonstans. Men vi kan inte ta fram det. Det finns till exempel ett test där man kan bevisa (sägs det) om en mördare är skyldig eller inte. Det är som en lögndetektor, fast en dataskärm visar "flashbilder" från till exempel mordplatsen, bilder som bara mördaren kan känna till, men självklart andra bilder också. Om nu hjärnan känner igen en av bilderna så ger det utslag på deras apparater, en djup kurva neråt tyder på att det är ett minne som hjärnan har lagrat, människans mest detaljerade dagbok. Tids nog så kommer det väl uppfinnas en manick som kan läsa minnen och tankar.. helt och hållet.
Mindre och mindre är privat numera. Förut kunde man vara en person i skolan, en annan hemma och en tredje med vänner. Nu vet alla vad man gör, mest hela tiden och det spelar inte alls någon roll vem man är med. Jag vill verkligen inte ha Facebook timeline. Jag trivs utmärkt med den gamla layouten. Jag vill inte att man ska simpelt, utan problem kunna följa mig, hela mitt liv, arbetsledare, lärare, vänner och tränare. Privatliv. Privatperson. Numera är vi alla kändisar. Alla vet allt om alla. Alla har koll på alla. Kul.
Update 21.34:
Är nästan klar med uppsatsen, just nu är den EXAKT 3500 ord vilket är ett rekommenderat minimum. Kalas. De kommer inte alls tycka att det är lite små fishy. Men dum som jag är sitter jag och procrastinate genom att vara inne på Beyond Retros underbara hemsida, titta på ett par Cheap Monday jeans för 100kr som jag vill ha men inte kan köpa (dumma oexisterande internet shop) och lyssnar på Natt på museet 2.
Jag måste klippa mig, har ont i huvudet och det är match imorgon. Livet leker.
Idag gick även jag och min syster upp på stan, mötte moster, mormor och morfar. Vi köpte lite gott, strosade runt, tittade på folk och jag är officiellt allergisk mot kyla. När jag stiger utanför dörren, fryser en liten stund, så fylls mitt ansikte (mest kinderna) med köldutslag, knottror typ.. Inte så vidare kul, speciellt när min syster sa att jag såg MYCKET äldre ut. Ogilla. I vilket fall som helst tog vi oss, efter ett tags frysande, till Brasseriet och käkade en sjukt mäktig lunch. Så min mage håller på att brista.
Ett minne. Att minnas. Allting vi har upplevt, allting vi ser, hör, minnen.. det lagras i hjärnan. Sådant som vi tros ha glömt bort, finns där inne någonstans. Men vi kan inte ta fram det. Det finns till exempel ett test där man kan bevisa (sägs det) om en mördare är skyldig eller inte. Det är som en lögndetektor, fast en dataskärm visar "flashbilder" från till exempel mordplatsen, bilder som bara mördaren kan känna till, men självklart andra bilder också. Om nu hjärnan känner igen en av bilderna så ger det utslag på deras apparater, en djup kurva neråt tyder på att det är ett minne som hjärnan har lagrat, människans mest detaljerade dagbok. Tids nog så kommer det väl uppfinnas en manick som kan läsa minnen och tankar.. helt och hållet.
Mindre och mindre är privat numera. Förut kunde man vara en person i skolan, en annan hemma och en tredje med vänner. Nu vet alla vad man gör, mest hela tiden och det spelar inte alls någon roll vem man är med. Jag vill verkligen inte ha Facebook timeline. Jag trivs utmärkt med den gamla layouten. Jag vill inte att man ska simpelt, utan problem kunna följa mig, hela mitt liv, arbetsledare, lärare, vänner och tränare. Privatliv. Privatperson. Numera är vi alla kändisar. Alla vet allt om alla. Alla har koll på alla. Kul.
Update 21.34:
Är nästan klar med uppsatsen, just nu är den EXAKT 3500 ord vilket är ett rekommenderat minimum. Kalas. De kommer inte alls tycka att det är lite små fishy. Men dum som jag är sitter jag och procrastinate genom att vara inne på Beyond Retros underbara hemsida, titta på ett par Cheap Monday jeans för 100kr som jag vill ha men inte kan köpa (dumma oexisterande internet shop) och lyssnar på Natt på museet 2.
Jag måste klippa mig, har ont i huvudet och det är match imorgon. Livet leker.
Ge mig sol. Ge mig värme.
En resa till ett blått hav och en vit sandstrand!
/A
Kommentarer
Trackback
