Att vinna

Sitter just nu nere hos mormor och morfar, där det finns internet, och tittar lite på TV istället för att göra en massa läxor...

Igår var det lördag och vi spelade match mot Åkers som slutade med vinst. Det vär himla lika en bra stund, med tre minuter kvar fick vi en utvisning men vi lyckades ändå! Vi slog minsann serieledarna! Känns rätt så bra nu alltså. Speciellt eftersom jag lyckades med konststycket att falla på väg till Idrottshuset. Det blir ju så när det är snö ena dagen, regn andra och sedan iskallt den tredje. Marken blir till en isbana och löpardojjorna håller inte riktigt måttet. Visst gjorde smällen ont, men det var först när Emma frågade "Vad har du gjort på knät?! Det är ju ett köttsår!" som jag insåg att det faktiskt hade blivit ett litet hål i löpartightsen och ett lite större hål i mitt knä. Kul. Inte ens ett mesigt skrapsår, utan typ två stycken jack. Så fick tejpa ihop mig med lite plåster och coachtejp och se ut som en krigssoldat när jag kutade som en iller på handbollsplan!

Ska nog ta och hitta på något vettigt nu för jag har inte gjort något produktivt alls.. och det ger mig gruvligt dåligt samvete. Har ju ett gäng läxor som bör fixas och göras klara, men jag är alldeles för lat. Eller är jag? Nä, jag kanske ska ta mig i kragen och skriva klart labbrapporterna istället för att klaga på alla idiotiska läxor här på bloggen och tråka ut de (få) läsare som jag faktiskt har!


Update 21.57:
Hemma i stan. Lånade mormors bil och for hit tillsammans med syster. Tjockade i oss ännu mer onyttig mat och jag kan numera rulla mellan husets alla rum. Kalas. Har ännu inte tagit mig i kragen för att göra läxor. Är så trött. Men jag vet ju att jag måste och att högen bara blir större och större om jag inte börjar. I stället har jag tittat på en länk som en vän la upp på Facebook, en bloggerska som hade gjort en otroligt hemsk youtube film.. där hon säger att hon "bara vill knulla" etc. I och med denna film var jag tvungen att kika in på hennes blogg och har aldrig blivit så förbannat rädd i hela mitt liv. Stackars människa. Stackars, stackars lilla människa. Men hon trivs med sig själv och det är väl det som är bra. Det spelar ingen roll vad andra tycker om henne, att jag tycker synd om henne för att hon beter sig som hon gör, skriver som hon gör och säger som hon gör. Det spelar ingen roll hur mycket jag kritiserar henne, eller ens vad jag skulle säga om henne, hon trivs som hon är. Hon påstår sig vara "Sveriges vackraste".. ja, asså. Vissa har självförtroende, andra inte. Vissa lever i en fantasivärld, andra gör det inte. Vissa vet vad "humble" betyder, medan andra inte gör det. Vi är alla så olika och det är tur. För tänk om alla skulle vara som henne. Eller alla som mig. Kritikkritik.

Denna urusla bild påminner mig om att jag ska ta och börja fotografera en massa igen.
Jag har ju ändå min älskade kamera, bör använda den oftare! Bilderna blir ju så mycket
bättre.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0