Oj, det urartar

Så var det onsdag den allra sista november 2011 och imorgon börjar julkalendern, den officiella nedräkningen till julafton, decembermånad fylld av julstress, bak, klappar och lampor. Fina lampor i hela stan, i skyltfönstren och alla hus fönster. Allting alldeles juligt...men det är någonting. Någonting som saknas, någontingsom måste till för att det ska kännas som att julen närmar sig med stormsteg. Snö. Var är snön? Förra året klagade var och varenda människa på alla de snödrivor som fanns i hela staden, men iår så finns det knappt någon snö alls här i landet. Det är illa. Det kunde väl vara någon form av jämn fördelning mellan alla år? Så att det kommer alldeles lagom med snö såhär framåt jul. Det tycker i alla fall jag vore helt underbart.

I vilket fall som helst så har jag, eller mormor, införskaffat mig ett par nya kängor. De var i skinn, men på rea, så de var inte alls sådär fasansfullt dyra som alla andra vettiga skor. Känns härligt att få kasta ut mina sönderfallna, trasiga syntetskor.

Imorgon har vi en härlig halvdag på grund av att en lärare är sjuk (?), dock har vi fått uppgifter att jobba med, men det känns i alla fall helt underbart. Sedan på kvällen ska hela familjen bestående av mormor, morfar, moster, Chrippe, syster, mamma och Micke ta sig ut till Lerbäck för att titta på teater och äta gott. Lär bli en sen kväll och sedan en alldeles för tidig fredagsmorgon. Klockan åtta, lektioner hela dagen, sluta tio över tre, rusa hem för att hämta/lämna grejer, träffa Elvira och sedan ta oss till Resecentrum för att börja vår färd mot Oslo.

Skrivkramp.
/A