Ett litet försök

Jag kan inte påstå att jag är någon bra bloggare, trots att jag har otroligt, överdrivet, dödligt mycket fritid numera. Jag är inte ute och reser, trots att jag skulle vilja. Tänk att resa runt i Sydamerika ett par månader, eller kanske fortsätta Australien turen med Nya Zeeland, Thailand, Vietnam osv. Om jag inte vore så gruvligt snål hade jag minsann farit iväg en sväng, i och med att jag ändå inte gör någonting vettigt med all denna fritid.

Jag borde plugga men sökte aldrig in till någonting nu på våren. Jag söker jobb men Örebro är inte i behov av speciellt mycket arbetskraft. Jag pärlar galet mycket, vilket visserligen är kul, pysslar på annat håll, är barnvakt och umgås mycket med mormor. Däremot tränar jag så ytterst lite att min kondition säkert är nere på noll och musklerna inte längre existerar. Jag har så mycket tid på mina händer att jag har blivit helt apatisk och inte vet vad jag ska göra med mitt liv.

Kanske, kanske kan man börja blogga lite igen om min galet trista vardag. Skulle vilja vara så ambitiös och ta finfina bilder så som Niotillfem Sandra. Tänkte kanske till och med att jag skulle satsa på en form av receptblogg med matiga bilder och gulliga upplägg. Insåg dock att jag inte lagar mat särskilt ofta (läs näst intill aldrig) samt är kräsen så det skulle inte vara några speciella matupplevelser. Men tanken var ju god.

Har tyvärr inga vackra bilder från Australien eller Israel på datorn så det får bli ett trist och grått inlägg med en Instagram bild.

Åh vad jag saknar sol, värme och stränder. Resa? Ja tack. 
 

/A

You're my, you're my guy

Insåg att jag totalt glömt bort möjligheten att skriva på bloggen, ännu en gång. Så här kommer en liten uppdatering av vad som har skett här i Sydney den senaste tiden. Eller ja, inte bara i Sydney. Den 9de november vaknade jag och Nick upp tidigt som bara attan efter en dålig natts sömn för att ta oss iväg till flygplatsen. Äventyret mot Gold Coast skulle börja och vi var sömndruckna men ändock redo för en dag på stranden, som var planen. Vi tog taxi till flygplatsen, checkade in oss, tog oss genom security och satt sedan på att vårt plan skulle börja boarda. Men till vår förtret blev det ingen boarding för någon av oss. Det var tydligen något fel på planet så hela rutten var inställd. Det hela slutade alltså med att vår planerade strand dag blev till en sju timmars väntan på flygplatsen, mycket snack med en vodkaälskande polack och otålighet.  Tids nog kom vi i alla fall fram och efter mycket om och men hittade vi vårt hotell som var helt underbart.

 

Efter denna fadäs var vi galet trötta så det blev en lugn kväll med mat och cocktails för att istället tagga morgondagen som skulle spenderas på MovieWorld. Oj, oj, oj. MovieWorld var otroligt roligt, med en hel massa olika åkattraktioner såsom Superman ride (den bästa), Batswing, Scooby-doo, någon flumride liknande cowboy tur och så vidare. Allting, som man kanske förstår på namnet, är inspirerat av filmer. Framför allt Warner Bros filmatiseringar.

 

Första kvällen hamnade vi på Hard Rock café, för cocktails och middag. Trist bild. 
Electric Long Ice Tea (eller något sådant)
 

Dagen efter detta blev det istället dags för Wet ’n Wild som istället är en vattenpark. Och jag ska inte sticka under stolen med att vattenrutschkanor inte riktigt är min grej, så jag var livrädd i början. Dock började vi med de där man satt på ”tubes”, flytringar typ, som man åkte tillsammans på genom tunnlar osv. Helt okej enligt mig i och med att man inte åker ”fritt” eller själv, men så såg Nick en rutschkana med nästintill 90 graders lutning som han sa att vi skulle åka. Jag förstår fortfarande inte att jag gjorde det, men antar att det tog emot att se småttingar fara ner för kanan medan man själv var i valet och kvalet. Så åka blev det.
Inte nog med detta, vi åkte dessutom en frittfall kana där golvet bara försvann under en och som hade en loop på tuben. Ja, adrenalinkick till tusen.

 

Aqua Loop - man går in i en kuvösliknande sak, en röst räknar ner och helt plötsligt försvinner golvet under fötterna och man bara faller. Faller och faller och har ingen aning om var man befinner sig. Tillslut känner man bara hur vatten nivån ökar och man vet att turen är slut. Galet.

 
I och med att vi hade ett tredagars pass blev det till att fara till SeaWorld sista dagen. Inte like roande som de andra men de hade världens sötaste isbjörnsunge, Henry. Aldrig sett något sötare. Och så hade de en Svampbobshow samt massvis av andra Svampbob saker så det var ju inte helt fel.

 

Kvällarna spenderades med att vandra runt i denna OTROLIGT turistiska stad, Surfers Paradise, äta gott och bara insupa semesterkänslan. Trots att vi bägge är ”vegetarianer” valde vi att äta en hel del kött, mest för att Nick kände att han hade brist på energi, och det godaste var nog känguru. Jag har ätit känguru på indiskt vis! Galet gott, smakade lite kalops.

Nick tyckte att revbenspjäll skulle passa bra för en såkallad vegetarian.

 

Tydligen hade Hard Rock café happy hour så sista kvällen gick vi dit för cocktails. 10 dollar styck är ju riktigt bra (halva priset). Dessutom fick vi en på köpet för att bartendern gjorde helt fel nästa runda.

I torsdags sa jag ”see you later” till Nick ännu en gång som nu skulle fara vidare till Nepal för att vandra i bergen. Kändes inte helt lätt, men någon gång i framtiden, någonstans i världen kommer vi säkert träffa igen.
Så just nu sitter jag ”ensam” på ett hostel i Sydney och väntar på morgondagen då jag ska flyga till Byron Bay för att stanna ett par dagar. Är så himla galet nervös. Jag ska själv resa runt lite här i Australien. Byron Bay ett par dagar, sedan vidare till Melbourne och sedan tillbaka för en natt i Sydney och möta upp med min underbare vän Carl som ska spendera två veckor med mig. Vi ska flyga till Cairns och förhoppningsvis se barriärrevet, skydivea, se regnskogen och en massa annat där borta innan vi far tillbaka hit för vår sista tid i landet ”down under”. Dags att börja skriva en riktig bucketlist för ännu har jag inte hunnit surfa, se the Blue mountains eller liknande. Men det finns fortfarande tid för det.

 

Efter en hård torsdagsutgång på Ivy valde jag att ta det lugnt igår. Så i min ensamhet beställde jag 2-4-1 vin med min välkomst kupong.


Åh, detta blev ett så otroligt långt inlägg och då har jag kortat ner allting rejält, men jag vet inte när jag har internet nästa gång. Man tar WiFi så för givet, men ack så fel… och jag hade dessutom velat dela med mig av de underbara bilderna på Henry, alla rides, parker osv som jag tagit men har ännu inte fört över kamerabilderna. Så dessa få får duga istället (dåliga telefonbilder ftw).

 

/A

 
 

Sydney, Australia

Jag är en sann periodare. Ibland gillar jag att blogga och ibland tycker jag allt att den är ett onödigt ont denna blogg. Men vad gör det när man ändå inte har speciellt många läsare och lever livet utanför dataskärmen?

Sittandes i ett litet rum i Annandale i Sydney lyssnar jag på Veronica Maggios nya skiva, Handen i fickan fast jag bryr mig. Ack vad jag tycker om hennes musik. Lycka, ledsamhet, osäkerhet, fest, misstag och hångel. Alla livets känslor samlade på en endaste skiva. Eloge.

Utöver det kan jag väl passa på att säga att Sydney är underbart finfint. Sommar och sol. Vackert och bara semester. Har alltid trott att en storstad inte vore för mig, men nu kanske man borde ta och tänka om. Trivs suveränt bra. Synd bara att det är semester och ingen jobbhunt som ska ske här.
Har dock redan varit här hälften av tiden och far en kortis till the Gold coast nästa helg. Så Australien har säkert tusen saker mer att bjuda på.

Åh. Jag ångrar att jag började skriva. Låter mycket bättre i huvudet, orden har mer sammanhang och bygger finare meningar. Plus att de ger landet mer rättvisa. Bjuder dock på lite Instagram bilder (i och med att kameran ej har kopplats in i datorn ännu).

Manly - att ta färjan hit är underbart. Synd att det är så dyrt.
 
Coogee - en buss tur från stan. Klockren ensam strand.
 
Lantärnor - Night noodle market som var i oktober (goodfoodmonth) vackert.
 
Bondi - må vara den blåsigaste stranden här. Men den är fin ändå.
 

/A
 

Sommar i Sverige

Ack vad jag har varit dålig på att uppdatera min blogg på senaste tiden.. men mycket har skett på senaste tiden och jag har inte alls varit intresserad av att sitta vi datorn.

Jag har flyttat tillbaka allt mitt pick och pack till Sverige nu och avslutat ett stort kapitel av mitt liv. England ligger numera bakom mig och visst saknar jag det lite, men inte fullt så mycket som andra vänner gör..
Dagen efter hemflytt drog dessutom seglarlägret igång som bestod av mycket skratt, sol, lite regn och underbar fart och fläkt. Jag, Erik, Gustav och Mathilda hade trevligt både på lägret och sedan hemma efteråt. Erik, en ny kille Johan och jag hade ansvar för nybörjarna. En härlig skara av småungar som ville (eller ja, vissa i alla fall) lära sig att segla optimist. Vi hade minsann görroligt mest hela tiden och jag lyckade dessutom (eftersom Erik lovade småbarnen att vi skulle) gå runt masten på en Open Bic! Helt underbar känsla när adrenalinet pumpar och man lyckas emot alla odds.
Efter seglarlägret var energin slut i kroppen, så det fick bli att fara tillbaka till stan och vila ut lite. Sedan blev det jobb på Spårbyggarn' samt Kaffe och Pralin och sist men inte minst kom käre far hem! Har inte sett honom på år och dar typ så det var trevligt att få umgås med honom. Vi åkte dessutom till farmor i Halmstad och umgicks med henne, Welf och vovvarna. Så blev det en detour till Liseberg där jag vann 6kg choklad (vissa för Mathildas pengar hehe). Så vi hade det minsann ypperligt bra.

Jag känner att texten inte alls är sammanhängande och jag håller just på att få värmeslag i soffan, så ska försöka avsluta detta. Utöver allt detta har jag och Mathilda följt med pappa på löpträning hela tiden i Halmstad och även när vi kom hem. Känns bra att komma igång lite.. trots att jag har blivit urusel nu i och med att det blev utgång i fredags med finfina vänner samt häng i Götlunda igår till idag med samma gäng.

Sommaren rullar på som den ska!
 
 
Jag och Erik tog en fin dagens outfit bild under seglarlägret. Klänning, flytväst, joggingskor och knästrumpor. Jag tyckte det var en slående outfit som skulle bli världens trend.. men jag tror inte att de andra riktigt höll med mig..
 
 
Häng på bryggan i jakt på en spristång som ligger någonstans på botten (vi lyckades aldrig få upp den). Istället torkade pojkarna i solen och jag fotade lite i Gustavs coola brillor. Gillar minsann spegelglaset, man kan få så häftiga bilder och perspektiv.
 
 
Sedan blev det att rensa lite gosedjur. Så många minnen.. den vita sälen, min gris Bamse (en sådan där som Lotta på Bråkmakaregatan har) - ligger i mitt knä på bilden. En riktig favorit.
 
 
Somnade i solen och brände mig kanske lite på ryggen.. nu har det dock blivit brunt men kliar fortfarande lite.
Och så skulle familjen återigen på en löptur. Kände mig inte helt hundra i kroppen i och med att jag sprang 10an dagen innan så sa att jag skulle köra en lagom, MAX 7km. Så sprang jag vilse och det visade sig att jag sprang väldigt mycket fortare och lite längre än dagen innan. Skam den som ger sig...

/A

Ett bildspel

Tiden rusar snabbare än tåget just nu. Dagarna flyger förbi lika snabbt som fåglar som har fått syn på en saftig pommes som ett stackars barn tappat på marken. Ja, visserligen är tid relativt men nog går den olika fort beroende på vad som händer i vardagen...
 
I tisdags slutade jag på American Express. Det känns allt lite sorgligt, men det var dags att avsluta ett kapitel här i England. Jag hade bakat kanelbullar och sockerkaka som allt blev hur populära som helst. Suria (en kollega) som satt bredvid dessa fat med "goodies" sa att aldrig har så många försökt få smaka på fika som har stått framme, och då står det framme saker var och varannan vecka. Det kan man säga var en självförtroende boost att ens bakverk och dylikt blev så glatt mottaget av alla på våning ett.
 
Dessa prima bullar innehöll dessutom inte en endaste animalisk produkt utan detta hade istället ersatts med vegansmör och sojamjölk, bara för att jag kan. Inte heller den improviserade sockerkakan (som tyvärr ej fastnade på bild) innehöll ägg eller mjölk.
 
Inte nog med svenskt fika, avslutningstal och ett hemmasnickrat hejdå kort så blev jag sedd som en Brazilianare för en dag. Eller ja, i och med de protester som har fått stor uppmärksamhet i Brasilien nu senaste tiden hade det tydligen skapats ett event på Facebook där Londonbor också ville visa sin solidaritet att det regeringen gör är fel. Därför blev Lara övertalad av Suria att åka med till London för detta och hon drog givetvis med mig. Så, där satt jag i en bil full av människor som talade portugisiska. Tillslut talade alla portugisiska med mig med.. även väl på plats i London försökte okända människor tala med mig.
 
 
 
Glitter och ansiktsfärg, ja minsann. Jag finner fortfarande glitter i rummet och i ansiktet. Men det var minsann en intressant upplevelse och vi tog bilder med polisen och stämningen var på topp mest hela tiden!
 
Så var det ju min första dag som arbetslös igår. Ack vad det kändes konstigt. En dag och jag hade redan tråkigt, trots att jag har hur mycket som helst att göra.. Men framåt kvällen smsade Lara mig och undrade om jag ville till stranden. Trots att jag precis hade börjat kika på Despicable Me (underbar film) så sa jag att jag givetvis ville det i och med att vädret var tropisk värme (aka otroligt hög luftfuktighet). Så där satt vi och njöt av sommaren tillsammans med ett gäng andra, tills jag kläckte ur mig iden att tänk vad mysigt med en grillkväll. Visserligen var jag redan mätt som en ballong i och med att jag hade ätit middag innan men det var minsann inga fel med grillade svampar. De andra fixade fin fin kylling och där satt vi fram till midnatt och levde livet.
 
Solen sken och luften luktade hav. Finare blev det senare när mörkret kom, molnen samlades runt månen och månen sken klart över det bäcksvarta vattnet. Men i och med att jag bara tog med mig telefonen gick ju inte det att fånga på bild.
 
 
 
Ja, nu börjar denna vistelse här att lida mot sitt slut. Känns så otroligt skumt, men någon gång skulle det ju ske. Dock var det ju kanske dumt av mig att välja sommartid för hemflytt.. men det positiva är väl att idag var det dimma över hela staden och inte alls lika härligt varmt som igår.
 
/A
 
 

Nedräkning

Ack vad dålig jag är på att skriva här. Men det känns så trist när jag är urusel på att använda min kamera och förgylla alla tradiga texter med färggranna och trevliga bilder.

Tiden har gått så fort men samtidigt så långsamt den senaste tiden, förstår inte riktigt hur det hela går till. Nu har jag bara två "working days" kvar på American Express, tisdag är nämligen min sista dag. Gudars vad skönt det ska bli! Och jag håller tummarna för att jag lyckas baka en helmassa ljuvliga kanelbullar tills dess som jag kan bjuda mina kamrater på.
Sedan har jag en hel vecka av frihet och efter det bär det av.. tillbaka till Sverige, arbetslös och dann. Men det ska väl gå det också. Mina enda problem nu innan flytt är att jag inte ens har börjat fundera på att packa saker och ting, inte har en aning om hur jag ska göra med mat/äta upp/köpa nytt/för stora förpackningar eller hur och när jag ska hinna träffa folk. Förstår verkligen inte när, var och hur.. Men det löser sig väl! Inga problem.

Nu ska jag mentalt förbereda mig för gym samtidigt som jag plockar och städar lite här på rummet. Efter det ska det väl handlas lite ingredienser till bullbaket, samt lite småting som ska ätas under veckan. Det blir toppen det här.
 
Easy peasy, japanesey. - Brooks
 

/A

Att sova på stranden

Idag har varit en otroligt lat dag i solen.. men jag tror också att det var behövligt i och med att jag kom hem klockan 06.00 imorse. En lugn pubkväll slutade med att springa fram och tillbaka i en stormstad och avslutades med täcken och sovsäckar på stranden. Ack vad underbart att stirra upp på stjärnorna och sedan se hur himlen sakta men säkert blev ljusare i och med att solen började gå upp, men fy så kallt det var i vinden och vad obekväma stenar kan vara. Så i och med att hela dygnet vändes upp och ner var jag alldeles för lat för att ta mig till gymmet, vilket jag ångrar nu.

Jag har en full vecka kvar på jobbet, plus två dagar utöver det. Känns som en hel evighet samtidigt som det kommer att gå på ett kick. Det är helt otroligt. Denna månad, om cirka 20dagar kommer jag återigen befinna mig i Sverige. Då hoppas jag på mysiga grillkvällar vid vatten, med lugn musik tillsammans med mina närmaste vänner. Jag saknar det, allt.. men samtidigt så har jag panik. Det går så fort. Jag ska redan åka tillbaka, lämna allt och alla och denna underbara sommarstad. Jag ska tillbaka till Sverige för att bli arbetslös. Galet. Ingen mer veckolön. Inga mer Fosters på puben med Lisa och Sanna.

Ångest. Panik. Förvirring.

Thunder thighs.
 

/A

Bank holiday

Idag är det måndag, men inte har jag tagit mig till jobbet. Nej, nej, idag var det nämligen bank holiday så jag slapp! Det bästa som finns är när man är ledig på måndagar, livet blir så mycket lättare då. Jag kunde istället spendera dagen på att plocka lite i rummet, Skypea med Nick, ta mig en (sämst) session på gymmet och sedan vandra runt på stan i jeansjacka! Utöver detta köpte jag mig en svart, tunn sommarklänning för 10 pund. Inte alls fel, en sådan där "dra-på-snabbt-jag-är-lat" klänning. Efter detta blev det hem och äta glass på framsidan i solen, iklädd shorts, för att senare baka bröd och laga linsgryta.

Helgen har dessutom haft mycket att bjuda på. Fredagen började med jobb och avslutades med tapas på Ole Ole med mina fina vänner Kim och Lara. Två jugs of Sangria, massvis av mat och sedan rice pudding till dessert resulterade i 21 pund (ingenting). Sedan skulle vi ta oss till Charles Street.. flickorna hade inte hunnit sminka sig, så där stod vi ute i blåst och fuktig luft, jag skrattade som bara den och de försökte sminka sig. Ett glas vin och sedan hemgång. Var i säng innan tio och då hade det ändå varit en värd, lång och tipsy kväll.
Lördagen var seg från början, med slapp i säng och sedan gym. Sent, sent på kvällen mötte jag sedan upp med Lisa och Sanna. Tanken var att vi skulle till Komedia för 60tals musik och dans, men medelåldern såg ut att vara 50 så vi satte oss istället på en närliggande pub och drack vodka lemonade.

Ja, ibland har man trevligt. Men samtidigt var det trist att i torsdags säga adjöken till min käre kiwi vän Sam, som nu har lämnat denna delen av världen..

Om jag inte vore otroligt lat just nu skulle jag lägga upp en bild på den lindansande violinisten som jag såg härom dagen.. men då måste man koppla sladdar hit och dit..

/A

Reservdelar, någon?

Ibland undrar jag om det är förjäkla mainstream att ha en blogg och skriva om icke världsliga ting, dessutom undrar jag om man skulle blogga oftare om man bytte bloggportal. Men om jag ska vara helt ärlig tvivlar jag på att bloggningen kommer bli mera frekvent bara för att jag byter bloggportal eller att jag ens har energin till att göra det. Internet tar så himla mycket tid från ens liv. Tänk vilket liv man skulle ha levat om inte datorn fanns. Vad fritt det hade varit och vad mycket tid man hade haft, man hade inte spenderat majoriteten av alla dagens (samt nätters) timmar framför en strålande skärm som troligtvis påverkar kroppen på alla möjliga negativa vis. Men ack, vad hade vi gjort utan datorer, sökmotorer och skrivprogram.. tänk på all den läxhjälp man har fått via internet och datorn, slippa skriva för hand och slippa kunna stava. Ja, minsann, livet är lätt för oss och kanske kan det vara därför det man lär sig inte fastnar i skallen. Man behöver inte längre minnas den fakta eller de regler inom grammatik och dylikt man lär sig i skolan, för om man undrar så finns det på nätet. Vem har inte sökt på ett ord för att man inte är helt hundra på stavningen till exempel? Jo, teknologi i all ära, men ibland undrar jag om inte den gör oss alla dummare. Utom de fåtal personer som kanske lyckas med att skapa dessa nya ting och samla all den fakta som bara finns ett knapptryck bort för oss "normala" människor.

Men ja, dessa tankar kanske inte är de mest prominenta i min lilla skalle just nu. Nej, där snurrar alla möjliga funderingar om både liv och framtid. Jag var nyss i Sverige för att fira min systers konfirmation samt hälsa på familjen. Fick dessutom träffa far min som jag inte sett på år och dar! Var riktigt mysigt.
Utöver detta träffade jag vänner, tog en sväng på krogen, drack äcklig shot och vandrade hem ensam genom stadsparken med blomdoft och fågelkvitter som sällskap.
Hann dessutom se Eurovision och Danmarks vinst samt Sveriges VM guld i hockey. Ja, man kan minsann säga att förra helgen var fullspäckad med alla möjliga aktiviteter. Har förutom detta också bestämt mig för att läsa bibeln. Bara för att jag kan och för att jag faktiskt undrar hur folk kan förneka evolutionsteorin och tro helhjärtat på Guds skapande. Tyvärr fann jag inte bibeln innan jag for hit.. så det får bli när jag väl kommer hem.

Och apropå hem.. sista flygbiljetten bokades idag. Det verkar dessutom som att hela mitt team vet att jag ska fara hem i juni så det är bara uppsägning av jobb samt prata med min cat lady om rummet kvar. Typ. Lite mer givetvis. Kanske, om min lyckans stjärna är med mig kan jag mot förmodan finna mig ett extrajobb i lilla Örebro, jag letar och håller tummarna.

Nu ska jag fortsätta skriva på min Countdown-kalender och svara på lite mail. Dessutom sträcka lite på nacken som jag nyss knäckte så att det gjorde ont. Typiskt.
 


/A

Maj, maj måne

Har inte skrivit så mycket på senaste tiden, men har inte haft lust att logga in och knåpa ihop ett litet blogginlägg. Däremot har jag funderat en del på vad som kan skrivas här så en text ska det väl tillslut bli.

Senaste tiden har mitt liv bestått av jobb, träning och lite häng med polare. Jag hade förra måndagen ledig för att det var bankholiday men efter det har det varit jobb hela veckan. Jag har sprungit varje dag, förutom igår, på löpbandet på gymmet, en timme. Mina knän har gjord gruvligt ont, och gör fortfarande, men skam den som ger sig. Springer, springer, det gör jag och så fort man når 30min sträcket är det helt okej.. och när man når 50min är det minsann livet att stå där och det känns som att man skulle kunna springa en timme till. Svetten sprutar och knäna gör bara ont när man saktar ner farten.. Ja, det är väl ungefär så den senaste tiden har sett ut.

På torsdag bär det av till Sverige över helgen igen för att fira min systers konfirmation och för att träffa min far som jag inte har sett sedan augusti förra året. Det är inte lätt när familjen är spridd runt om i världen.
Utöver detta har jag börjat få små panik över att jag snart ska ta mig tillbaka till Sverige. Inte för att jag ska flytta tillbaka utan för att jag inte vet hur jag ska göra med pengarna, hur jag ska göra för att få tillbaka tax eller någonting liknande. Inte heller hur jag ska packa ner alla saker eller lyckas säga upp mig på jobbet. Det är tufft och känns inte alls jättekul. Men tids nog löser sig allting.. eller just nu skjuter jag upp problemen för att stressa med dessa när sanden i timglaset börjar ta slut.

Jag har dessutom funderat på livets stora frågor. (Okej, nej, det är inte livets stora frågor, men det är i alla fall frågor). För det första undrar jag varför julkalendrar var så mycket bättre förr.. ta till exempel Trolltider. Visst, det riktar sig emot barn, men alla kan se på dem för de är inte så fasansfullt barnsliga och barninriktade som dagens julkalendrar börjar bli. De från förr hade någonting som passade alla vilket jag föredrar framför den ytterst barnsliga stilen. En annan tanke som slog mig, eller snarare en önsketanke, var att jag tycker att de skulle spelat in fler avsnitt eller program i samma stuk som Trolltider när de väl höll på, så att vi nu kunde njuta av detta. Det är så trist när det tar slut liksom och man vet att det aldrig mer kommer komma fler. Inte på samma sätt med samma stämning i och med att alla skådespelare inte längre finns med oss.
Den andra frågan handlar om klassikern Svensson, Svensson. Varför, snälla förklara för mig, varför låter man Lena Svenssons mamma och pappa byta namn hela tiden? I serien heter de Einar och Dagmar för att sedan i filmen heta Arthur och Marianne. Har dessutom sett att de förväntades heta någonting helt annat i senare serier och filmer.. vilket inte alls är logiskt. Varför ska man byta namn på en av huvudkaraktärerns föräldrar för? Den som kan förklara detta för mig kommer helt klart lysa upp min dag. Utan tvivel.

Den tredje frågan har jag just nu glömt bort. Men det är detta som jag ligger och tänker på innan jag faller ner i en djup sömn för att vakna upp nästa dag, pigg och alert..
 
Häromdagen var det dimma, dimma och storm.

/A

Ingen bild, bara text

Har just i denna stund rätt så ont i mage, huvud och rygg då jag sitter på min lilla vita stol vid skrivbordet och en kopp chai tea. Inte speciellt roligt så ser fram emot den stund då jag kan lägga mig och sträcka ut mig på sängen så att magont och ryggont försvinner kvickt!

Jag har under senaste tiden sett en massa guldiga Matiz bilar (min gamla), det står till och med en här på gatan. Förstår inte riktigt hur de tänkte då de producerade bilen, hela bunten är ju gyllene. Guld är kanske inte den första färgen man kan tänka sig på en bil...
Utöver denna lustiga tanke har jag dessutom tagit mig i kragen och mött upp med Robin. Vi började kvällen igår med lite öl och cider på en pub som spelade sjukligt hög musik. Uppdaterade varandra om vad som har skett och hur livet numera ser ut för var och en av oss. Då kvällen blev senare valde vi att dra vidare men på vägen fastnade vi på det gamla hostelet. Kom in där och mötte upp med massa härligt underbart folk som jag allt för länge har saknat. Hade en djup heart to heart med min favorit Kiwi Sam, fick en massa kramar från herr Caramelfriend och stod bakom disken på hostelet. Jag blandade drinkar och klickade på knappen för att låta folk komma in och det hela var minsann underbart trevligt. Kom dock inte hem förens vid fyra tiden på morgonen och är därför allmänt seg idag. Men ändock lyckades jag ta mig till gymmet för en crosstrainer session på en timme. Efter det blev det minsann matshopping och det fick bli onyttig pizza till lunch.

Min hjärna är inte riktigt med mig. Jag vet inte vad jag skriver, mitt tangentbord hänger sig och det blir bara huller om buller. Tror jag nu ska ta och lyssna på lite vacker musik och bara ha det gött en stund.. är ju trots allt måndag imorgon vilket betyder att man ska ta sig till kontoret.

Ha det bäst.

/A

När helgerna blir för korta

Det är vår i luften och mina fräknar har börjat ta sig fram på näsan igen. Det känns skönt att det inte är iskallt hela tiden, som det tidigare har varit och därför satts det till och med på en uteservering i går kväll tillsammans med ett gäng svenskar! Dock blev det lite väl kallt så vi tog oss in på puben istället. Men vid tolvtiden vandrade de flesta åt olika håll då mina nyförvärvade vänner begav sig av ut till någon klubb och Sanna, Lisa och jag valde hemfärd. Vi vandrade i kylan och sa hej då vid tågstationen. Mina trötta ben, dagen hade spenderats med 14km samt bål styrka på gymmet, bar mig tillslut hem till en varm och go säng där jag sakta men säkert föll i sömn.

Utöver denna händelserika lördag med gym, solsken och pubhäng har det inte hänt så jättemycket mer än att jag i fredags såg den nya Sune filmen. Inte alls samma sak då det är helt nya skådespelare, men det är fortfarande Sune så den var väl lite charmig.
Vet inte om jag lyckades få mig två små ångestattacker också medan jag låg och kikade på den där filmen. Kroppen domnade lite halvt och det kändes svårt att andas så fick resa mig upp för att få tillbaka kontrollen.. detta kan dock bero på att jag nu för tiden läser stora nyhetstidningar på dagarna och var och varannan dag är det folk som dött på grund av ppiller, hjärtfel och liknande saker. Är väl en hypokondriker som alla andra.. plus att jag tror mina luftrör är lite illa däran då det ibland blir tungt att andas och idag kom hostan... lunghostan, den där ljudligt jobbiga hostan.

Nej, nu har jag fått snurr på mina tankar. Vill egentligen lägga upp en del bilder från mobilen här för att göra det intressantare med färger och granna saker, men det funkar inte längre så bra att snabbt och enkelt få över bilderna till datorn.
 

/A

Felräkning

Jag börjar sakta men säkert undra om inte Mayakalendern skulle tagit slut december 2013 istället för 2012. Om vi börjar med det konkreta så har våren ännu inte nått de flesta länder. Brighton som sägs vara en sommar stad har haft otroligt mycket snökaos (till och med i mars!!) och iskallt, och i Sverige ligger snöns fortfarande på marken och det är nu mitten av april. Det sägs att golfströmmen håller på att flytta på sig och att det är därför vi fortfarande har vinter, och därför hoppar över våren. För det andra har vi vår starke ledare i Nordkorea, Kim Jong-Un, som hotar först USA med kärnvapenkrig, sedan hela världen för att tillslut satsa på Sydkorea. Efter detta förstördes Bostons folkfest med två hemmagjorda bomber som dödade, hittills, 3 personer och skadade närmare 200. Folk miste lemmar, fick hjärnskador och blev traumatiserade för livet. Vi får heller inte glömma den jordbävning som tog åtminstone 30 liv i Iran härom dagen och så krisen i Syrien där barn dör mest hela tiden.. vuxna också för den delen.
 
Ja, visserligen händer det hemsa saker i världen mest hela tiden och media förstorar såklart upp allting så som det alltid har gjort.. men nog känns det som att världen är på väg mot sin egen undergång då fler och fler tragedier lagras på varandra. Människor blir ondare och ondare, folk blir beskjutna i sina hem (läs Göteborg), ungdomar bråkar med knivar och världen ställs på ända.
 
ISAF tolkar i Afghanistan blir utelämnade då Sverige stänger ner baser där. Oskyldiga muslimer blir anklagade för bombdåd (läs Boston). Presidenter och gövernörer får brev med gift i. Någonting är helt enkelt på gång. En vacker dag kommer ett totalt världskrig bryta ut och frågan är vem som kommer vinna och vad som kommer finnas kvar. Kanske bör Moderjord ta saken i egna händer och lösa det hela, genom att snäppet snabbare röra oss närmare solen, tills vi inte längre klarar oss, för att sedan börja om helt från början.
 
Någonstans på vägen förlorade vi oss själva. Någonstans på vägen blev vi våldsammare och mer agressiva. Istället för ord tog vi hjälp av vapen i konflikter, istället för att samsas började vi ta varandras liv. Avundsjuka, ilska, förtryck, hybris, irritation och en massa andra känslor kan på ett ögonblick förändra en människa för det värre. Att det dessutom är lättare att få tag på vapen gör det hela värre. Visst, det är människan som utför handlingen,  men med hjälp av ett vapen kan denne skada fler tillskillnad från med vanlig handkraft där bägge har ungefärligt samma chans.
 
Summa sumarum, 2013. 13. Olyckstal för många. Ett nummer som oftast hoppas över i höghus, på flygplan och liknande. Ett tal som förknippas med svarta korpar och katter, svartmagi och övernaturliga händelser. Kanske också slutet på den civilisation vi idag lever i. Kanske början på slutet för jordens befolkning.

En drink blev till två

Söndag, vilket betyder tillbaka till kontoret imorgon. Visst kommer det vara trevligt att träffa allt folk och socialisera sig lite, men inte himla kul att jobba...
Denna vecka har i vilket fall rullat på som bara den. Förkylningen har i princip släppt och i fredags blev det drinkar (läs vin) med ett helt gäng kollegor. Marei ska börja i ett annat team så vi körde på leaving drinks vilket var otroligt mycket trevligare än jag hade tänkt mig. Dock hade både jag och Lara sagt att vi skulle lämna tidigt. Tanken för mig var att jag skulle träffa Robin och Lara skulle upp tidigt dagen efter för att plugga.. men planerna gick i stöpet. Vår "en drink" blev helt plötsligt en flaska, ingen av oss betalade någonting, och sedan var det fullt ös. Vi gick vidare till en annan pub och där lämnade Lara mig tillsammans med hennes pojkvän och ett gäng andra killar från jobbet. Visst var det trevligt men hade absolut inte tänkt att komma hem vid fyra på morgonen. Dock skönt att höra fågelkvitter när man ensamt vandrade hem i mörkret.

Lördagen blev dock en helvetes (ursäkta språket) för lat dag. Tog mig igenom fyra filmer: Tzatsiki - vänner för alltid, Det nya landet, The Babysitter och Step Up 3D. Den första mest för nostalgins skull. Alla filmer var väl helt okej, dock fann jag mycket roliga citat i Det nya landet.. som till exempel "men titta, där kommer ju en sådan där svart neger" och detta självfallet med en skånsk brytning. Nej, alla filmer var väl värda att se men Det nya landet var typisk svensk med mycket naket och frispråkig, The Babysitter börjar med orgasm och Step Up 3D är ju bara för alldeles underbart bra. Älskar verkligen dansfilmer och de får mig alltid att önska att jag hade börjat dansa när jag var liten.. så att jag skulle träna dans mest hela tiden.
Avslutade sedan dagen med en powerwalk i ösregn och "grönsakstallrik" till middag.

Idag har jag varit hyfsat produktiv. Jag har Skypeat med Nick och efter detta tog jag mig till gymmet för 65 minuter cross trainer och en hel del styrka efter det. Dusch och sedan vandring i solen till affären för att handla lite grönsaker. Tillbaka hem med prylarna och sedan lunch ute i solen (avokado med keso och tomater, gick ifrån det veganska idag). Sedan blev det en långpromenad runt hela staden samt håller på att tvätta en massa.. tyvärr var inte dagen så nyttig som jag hade velat. Har både käkat choklad och glass.. skyller på att jag firade att solen faktiskt var framme och att det varit vår hela dagen. Så underbart vackert och varmt!
 

/A

Ner i lungorna

Förkylningen håller fortfarande ett hårt tag om mig och har numera krupit ner i bröstet för att göra så att jag låter andfådd mest hela tiden. Inte blir det bättre i och med att näsan fortfarande rinner och när den blir för täppt hör jag ingenting då det slår lock för öronen. Ja, inte hade jag räknat med att åka på en sådan rotad förkylning när jag åkte för att fira påsk med familjen. Tycker dessutom att det är obotligt olidligt att detta helt förstör min träning, vilket gör att det kryper en hel massa i kroppen. Vill ta mig till gymmet, springa, träna och bli fit for fight igen. Så som det ska vara. Inte bara gå till jobbet, ta en promenad och sedan hem för att en dum förkylning sätter stopp..

Idag tog jag mig dock en sväng på stan i och med att kroppen säger nej tack till gym. Gick till TopShop och prövade en finfin svart kjol, sedan kikade jag in på HM som faktiskt hade oväntat många härliga toppar och enkla klänningar och sist men inte minst gick jag till Beyond Retro. Fann mig en otroligt vacker, skimmer/skiftande svart sammets kjol som satt som en smäck. Kostade 20 pund och det var minsann otroligt lockande.. men så har jag ju redan en sammetskjol. Vet inte om jag ska köpa ännu en. Vill ju dock ha en svart eftersom det passar till allt, har just nu bara en röd. Åh, dessa dilemman, det är så himla svårt. Tack och lov tog jag kort på alla kjolar när de satt på så får väl flippa igenom bilderna om jag nu bestämmer mig för att köpa en. Om de på BR finns kvar vill säga.

Morotspastasåsen som jag lagade igår kväll var för fyra personen. Har nu ätit det tre gånger och gjort ännu en matlåda till morgondagen och trots detta finns det hur mycket pasta och sås kvar som helst. Förstår inte alls hur stora portioner det är meningen att man ska äta om man ska följa receptets anvisningar, galet Anna Skipper! (Recept från Anna Skippers blogg via Sanna, en vän från Amex, som fann det).
 
Systeryster var fjortis vid påskbordet. Tror hon körde påsktema - duckface.

/A

RSS 2.0